Amsterdam 21-25/10

Plats: Amsterdam, Spui
Tid: Fredag 23 oktober, någon gång på eftermiddagen.
Väder: Sol, 13-15 grader
Öl: En pint Amstel
Läsning: Turistguide över Amsterdam
Såg innan detta: Nieuwe Kerk
Gick sedan till: Bloemenmarkt
Sällskap: Fru och yngsta dottern
Sinnesstämning: God, mycket god


Det finns stunder i livet som är livsavgörande, sedan finns det andra stunder som är livsnödvändiga mellanrum. Detta är en sådan stund. Inget avgörande, bara en harmonisk paus i en skön oas.

Amsterdam erbjöd allt det jag för stunden behövde: hög mysfaktor, bra muséer, trevliga människor, god öl och ett hotellrum. Amsterdam erbjöd också sånt jag inte behövde: horor, coffeeshops, dyra restauranger och shopping. Men det faller på turisten egen lott att välja och vraka från urvalet, så är det i varje stad. Mitt val föll på Rembrandt och Amstel, andra kanske föredrar Van Gogh och Heineken. Vad du än gillar så är Amsterdam väl värt ett besök, ty mina högt ställda förväntningar infriades helt.


Update:
Se levande bilder från vår Amsterdamresa på Barstol idag onsdag

Vardagslunk med en twist

Igår eftermiddag ringde min fru. Trevligt, min fru ringer, tänkte jag.

- Jävla helvete min plånbok är borta! Kan du hjälpa mig? Jag behöver spärra korten, kolla numret till polisen också är du snäll.
- Visst, självklart. Fan vad jobbigt, men det löser sig det här ska du se.

Jag kollar upp numren och sms-ar över dem till henne. Fem minuter senare ringer telefonen igen, från ett okänt nummer.

- Jävla fan, nu har mobiljäveln pajat också! Jag orkar inte, Olle skriker hela tiden och jag kastade nyss telefonjäveln i skogen. Kan du komma hit och hjälpa mig?
- Visst, självklart. Var är du? På stan? Ska vi ses på vanliga stället?
- Jaja, vanliga stället blir bra.

Som av en slump hade jag tagit bilen till jobbet, det gör jag aldrig annars. På vägen ut förklarar jag för en kollega varför jag störtar iväg.

- S har tappat bort plånboken och telefonen är paj, ungarna skriker, jag måste hjälpa henne.
- Å fan, ja det låter jobbig. Värsta som finns det där när plånboken är borta.
- Jo, fast iofs.. den brukar dyka upp.. man vet aldrig.

Sju minuter senare träffar jag min fru på det vanliga stället. Jag lastar in två ungar i bilen och kör hem dem, samtidigt går S iväg till polisen för att göra en anmälan. Väl hemma går jag in i garaget och inspekterar barnvagnen som jag vet att S använde tidigare under dagen när hon var ute och handlade och tappade bort plånboken. Jag ruskar lite på regnskyddet, det känns tungt. Jag ruskar lite till och ut ramlar plånboken. Jag ringer min fru, eftersom hon svarar förstår jag att mobilen har börjat fungera igen.

- Hej, det är jag. Var är du?
- Hos polisen. Har du hittat plånboken? Säg inte att du har hittat plånboken?!
- Jodå, den låg i regnskyddet.
- Å fy fan vad pinsamt! Och här sitter jag och gör en anmälan hos polisen.. förlåt alla, förlåt! Fan vad bra du är, vi ses snart!
- Jadå, vi ses.

Senare på kvällen tar vi ett glas vin till den libanesiska hämtmaten. Vi brukar inte ödsla pengar på hämtmat annars, men vi var ju tvungna att fira plånbokens återkomst.


PS.
Den här incidenten, tillsammans med flera andra, indikerar att min fru drar ett jävla tungt lass där hemma och behöver mer sömn. Om hon inte ger med sig snart kommer jag att smyga ner en sömntablett i hennes vinglas och bära ner henne till gästsängen i källaren. Den indikerar också att jag var helt rätt ute på Barstols senaste söndagspanel när jag svarade så här på frågan "Vad har du alltid varit väldigt bra på?"

"Jag har alltid varit bra på att hitta borttappade saker, öppna trilskande burklock och göra mig förstådd"

The smell of parties in the near past

Fan, jag luktar fortfarande illa. Det blev rätt mycket whisky och bourbon i lördags, sånt sitter tydligen kvar ett tag. Jag var visserligen förvånansvärt pigg när jag väcktes av telefonen söndag förmiddag klockan elva, men lukten.. vad gör man åt den?

Jag satsade på att skämma bort järngänget istället för att bjuda skitmånga och tvingas halvsnåla. Vi var tolv personer och jag bjöd på allt.. ja, alltså mat, dryck, snacks kaffe och kanelbullar. Så mycket till dessert blev det inte, med tolv grabbar i huset kändes det inte som högsta prioritet. Jag fick fina presenter, både sånt man kan dricka, läsa och spela vinylskivor på (det ska tydligen gå att spela över vinylplattor till USB-minne på den där mackapären, vilket jag naturligtvis kommer att testa men egentligen.. är det inte själva vinylen man vill åt?)

Barstols stockholmsdelegation var där, det gamla järngänget var där, plus några till som fick krydda anrättningen. En 40-årsfest med mycket sprit, den passerar fort genom tid och rum. Men vi hade roligt, det tror jag nog ändå.

Är du vanlig?

Känner du dig vanlig?
Känner du att du vet hur saker och ting är i verkligheten?
Gillar du föreställande konst?
Är du trött på kultursnobbar som talar om för dig vad som är bra och dålig kultur?
Är du inne på att detta fenomen är ett hot mot demokratin?
I såna fall vill Göran Hägglund ha din röst.

Läs mer på Barstol.nu.

Skägg

Just tillbaka från toaletten med en intressant iakttagelse: skäggstrån är till sin konstruktion och konsistens klart mer besläktade med könshår än någon annan typ av kroppshår. Åtminstone mina skäggstrån. Jag satt där på muggen och ryckte loss ett skäggstrå, vilket jag ibland gör under kontemplation, och när jag senare såg att det hade landat på toalettringen så insåg jag genast det uppenbara. Om någon annan människa ser detta hårstrå kommer denna människa garanterat tro att det är ett könshår. Visst, kontexten spelar in, toalettringar brukar befinna sig nära könshår, men även under andra omständigheter tror jag att de flesta hade misstagit mitt skäggstrå (harmlöst) för ett könshår (jätteäckligt). De två är så lika och ändå laddade med så vitt olika betydelser. Jag ska börja lägga ut skäggstrån lite här och där, och ibland smyga in ett könshår, och se om folk märker någon skillnad.

En till gubbjävel

Okej, så jag fyllde 40 igår. Big deal. För den som gifter sig och fyller 40 inom loppet av några få månader hamnar födelsedagen lätt i skymundan. Om du frågar mig hur det känns har jag haft standardsvaret klart sedan länge: "Min mentala ålder har varit 42 sedan jag var 25, så det börjar väl snart närma sig total harmoni".

Att gå in i 40-talet som nygift fembarnsfar har helt enkelt inte inneburit någon kris alls. Värre vore det antagligen om jag satt kvar i polarens soffa på södermalm och letade efter kärleken på dejtingsajter. Då hade det kanske känts lite kymigt. Inget fel med dejtingsajter, det var ju faktiskt genom en sådan jag träffade min fru, men det är sannerligen inte där jag skulle vilja vara nu.

Rätt man på rätt plats alltså, vad sägs om det? Det skulle inte kunna vara någon annan än jag som satt där hemma och pratade med frugan över en kopp kaffe igår morse. Det skulle inte kunna vara någon annan än jag som skjutsade femtonåringen till innebandymatchen vid tolvsnåret. Det skulle inte kunna vara någon annan än jag som nattade barnen igår kväll. Faktiskt inte.

Ännu fler hundägare

Imorse var det en gammal gubbe och en hund som gick på varsin sida av gång- och cykelvägen. Emellan dem, tvärs över körbanan, löpte kopplet. Min första tanke var att bara dra på utav h-e, men då hade förmodligen hunden omkommit. Det vore lite synd det, eftersom hunden egentligen är oskyldig. Så jag gjorde som kärringarna sagt åt mig, jag plingade på cirka 40 meters avstånd. Jag plingade och plingade men gubbjäveln måste ha varit döv för det hände ingenting. Till slut blev jag tvungen att ropa "HÄPP HÄPP!", då ryckte senioren till och sa "Jaha?" "Farbror måste ta undan hunden annars händer det en olycka" sa jag. "Jaha?" sa gubben igen.

Alltså jag vet fan inte vad jag ska göra åt dessa hundägare. Här försöker man vara både miljövänlig och hurtig genom att cykla till jobbet i ur och skur men en viss skara människor gör det nästan omöjligt att genomföra. Är det någon som har några tips? Jag vill helst undvika våld.