Gävle

Hej.
Idag skriver jag på Barstol om vad som händer i mina hemtrakter för tillfället.

Istället för helg, ett straff

Jag är så långt ifrån toppform just nu att en höghöjdsstuga figuerar i mina framtidsplaner. Vaknade i torsdags morse med en värk som de flesta nog skulle kalla ryggskott, vilket kom som ett brev på posten efter en vecka med flyg, sovande på soffor, stress och kalla bilsäten. Det är ju löjligt hur bräcklig den här kroppen är ibland, riktigt jävla löjligt faktiskt. Uppepå det fick frun magsjuka i helgen och låg helt utslagen hela lördagen och halva söndagen. I det läget är det ingen fest att ta hand om tre småbarn kan jag säga, först då inser man hur mycket lyftande och bärande som är förenat med livet som småbarnsförälder. Lyftande och bärande som helt enkelt inte låter sig göras med ryggskott.

Så vi har linkat förbi varandra i helgen min fru och jag. Hon har utstött grymtande läten till och från toaletten och jag har sagt "ah.." och "aj aj.." när knivarna huggit mig i ryggen. Det är väl sådana helger som bygger karaktär antar jag, det får man sätta på pluskontot, men det har varit jäkligt mycket stök senaste tiden tycker jag.

Att jag (hittills) sluppit undan magsjukan tackar jag dagliga whiskyhuttar för. Ett husmorstips från min saligen avsomnade mormor, hon tog sig en rackabajsare varje kväll och blev 92 år gammal. Visserligen rätt mosig i skallen de sista tio åren men ändå.. gammal. Men nu har jag väl i vanlig ordning jinxat skiten och åker på't ändå (så talar en luttrad förälder, bara så ni vet).

Onsdag

Idag skriver jag om mitt understundom bristfälliga föräldraskap på Barstol.
Vi som tvivlar på oss själva, vi som undrar hur det ska gå, hur ska det gå för oss?
För att inte tala om våra barn.
Välkommen att läsa.

Vinter

Just den här tiden på året, just när det är svinkallt och snön vräker ner, det är då man behöver de där roliga aktiviteterna som bäst. Tyvärr är det också just då som dessa aktiviteter riskerar att frysa inne pga sjukdom och annat elände. I tisdags skulle vi ha haft den årliga herrmiddagen, jag och mina fina vänner, men det blev återbud pga sjukdom. Imorgon skulle jag och frugan gå ut och äta på Gävles bästa restaurang Bistro Nord, barnvakten var bokad och allt, men förkylningen har tagit hennes smaklökar gisslan så det är ingen idé. Att gå ut och käka gourmetkäk med noll smak i käften är ungefär lika givande som att gå på hockey med ögonbindel. Så skiten fryser inne, och det är så jävla tråkigt. Helgens planer att åka till Uppsala och träffa vänner kvarstår än så länge, och det ska fan mycket till innan vi avbokar det ("möjligen om jag ligger i respirator", så uttryckte frun det).

Jag känner mig med andra ord motarbetad av vintern för tillfället. Varje gång jag försöker göra något roligt så dyker vinterjäveln upp där och sätter käppar i mina hjul. Samtidigt.. samtidigt så gillar jag ändå den här bistra tillvaron. Det blir på riktigt, det blir allvar och döden på andra sidan fönstret, och vi som sitter innanför fönstret i den trygga värmen (nåja, vi har ett gammalt hus så riktigt varmt blir det ju aldrig) känner någon slags tacksamhet över att vi har det vi har. På sommaren letar man sig ut och bort, då lockar andra sidan fönstret med det goda livet. Men nu när vi fryser inne, då är det goda livet just det vi har omkring oss: familjen, vännerna, hemmets trygga vrå. Det är en av fördelarna med att ha stor familj, man är faktiskt aldrig riktigt ensam. Inte ens när det är så kallt att huset knakar.