Just den här tiden på året, just när det är svinkallt och snön vräker ner, det är då man behöver de där roliga aktiviteterna som bäst. Tyvärr är det också just då som dessa aktiviteter riskerar att frysa inne pga sjukdom och annat elände. I tisdags skulle vi ha haft den årliga herrmiddagen, jag och mina fina vänner, men det blev återbud pga sjukdom. Imorgon skulle jag och frugan gå ut och äta på Gävles bästa restaurang Bistro Nord, barnvakten var bokad och allt, men förkylningen har tagit hennes smaklökar gisslan så det är ingen idé. Att gå ut och käka gourmetkäk med noll smak i käften är ungefär lika givande som att gå på hockey med ögonbindel. Så skiten fryser inne, och det är så jävla tråkigt. Helgens planer att åka till Uppsala och träffa vänner kvarstår än så länge, och det ska fan mycket till innan vi avbokar det ("möjligen om jag ligger i respirator", så uttryckte frun det).
Jag känner mig med andra ord motarbetad av vintern för tillfället. Varje gång jag försöker göra något roligt så dyker vinterjäveln upp där och sätter käppar i mina hjul. Samtidigt.. samtidigt så gillar jag ändå den här bistra tillvaron. Det blir på riktigt, det blir allvar och döden på andra sidan fönstret, och vi som sitter innanför fönstret i den trygga värmen (nåja, vi har ett gammalt hus så riktigt varmt blir det ju aldrig) känner någon slags tacksamhet över att vi har det vi har. På sommaren letar man sig ut och bort, då lockar andra sidan fönstret med det goda livet. Men nu när vi fryser inne, då är det goda livet just det vi har omkring oss: familjen, vännerna, hemmets trygga vrå. Det är en av fördelarna med att ha stor familj, man är faktiskt aldrig riktigt ensam. Inte ens när det är så kallt att huset knakar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar