Skrivandet har utgjort en underbar tillflyktsort för en eskapist som jag. Ett parallellt universum med mig som envåldshärskare, en scen endast ämnad för soloframträdanden. Men jag har bestämt mig för att sluta fly, för allt jag behöver och alla som behöver mig finns där ute och inte här inne.
Att minska klyftan mellan min mentala och fysiska närvaro har så länge jag kan minnas varit min största utmaning. Min mor kan vittna om att jag var ett ensamt barn som ofta drog sig undan till dagdrömmarnas slutna värld, till synes helt utan behov av mänsklig kontakt (vilket förstås var en grov missuppfattning). När klyftan blir för stor förvandlas jag till en möbel för mina närstående, och ingen vill ha en möbel till make eller far.
Bloggandet har inte hjälpt mig att minska klyftan, det har snarare varit en älskarinna som lockat mig bort från det som betyder allra mest för mig. Alltså måste jag säga det som nog låter dramatiskt i överkant men som ändå är de sannaste ord jag skrivit här inne, jag måste göra slut med älskarinnan. Så, nu var det gjort.
Sitt inte framför datorn och krök rygg nu, gå ut och lukta på sommaren istället. Pushkin dog i sviterna av en duell med en fransk fjant som ville ligga med hans fru men du och jag, vi lever.
Sköt om er.
4 kommentarer:
Tack för alla orden!
Lycka till med det viktigaste i livet :)
Ja, med 5 barn, fru och när du inte är föräldraledig ett heltidsjobb, så har du väl tillräckligt mycket att göra ändå.
Lev väl Matte!
Ett tråkigt men troligtvis klokt beslut. Önskar att jag själv hade viljestyrka att fimpa burken. Vi hörs!
Äsch Matte! Jag har precis blivit tillsammans med min älskarinna igen. Jag försvann från allt, men nu längtar jag. Du kan väl läsa i vilket fall?
Mvh
Konventionsknullet.
Skicka en kommentar