Ensam mamma söker

Jag är så jäkla kluven när det kommer till ”Ensam mamma söker”. Jo, jag följer faktiskt den serien tämligen regelbundet. Å ena sidan tycker jag om att vanliga människor får visa sina alldeles äkta känslor i teve. Jag menar det är ju där ute i Bengtsfors, Borlänge, Sandviken, Gnarp, Bromölla och Finspång som folk i normala fall lever i total mediaskugga. Programmet visar faktiskt en bild av Sverige som nästan är utrotningshotad, bilden av livet utanför storstäderna.

Å andra sidan blir jag så jävla trött på TV3 som typecastar såna här program med samma typ av människor hela tiden. Det är alltid kvinnor som gillar manliga män och sminkar sig fram i livet. Det är alltid män som gillar glada och spralliga kvinnor och som kompenserar den begynnande flinten med bicepsträning. Inget fel med det, men i koncentrerad form blir jag smått vansinnig.

Varför kan man inte få till lite mer mångfald? Eller vill TV3 få oss att tro att alla ”vanliga” kvinnor där ute är som Madelene som skjuter fram dekolletaget och kurrar som en marskatt så fort hon ser en snygg och vältränad kille? Eller att alla ”vanliga” män där ute är som Martin som drar in magen och blåser upp bröstet så fort nämnda Madelene visar klyftan? Jag vet att dessa människor i själva verket representerar en ganska liten del av befolkningen, ändå är de alltid med i programmet.

Det är lite sorgligt att inte alla vanliga och ovanliga människor får vara med, fast å andra sidan kanske det bara är en viss typ av människor som söker till programmet? Inte fan vet jag, men nog skulle det vara ganska uppfriskande att t ex se en knastertorr språkprofessor från Lund eller en debuterande poet från Rotenträsk traggla sig fram genom kärlekens vindlingar och vrår. Bara som en idé.