Imorse var jag och 3-åringen uppe först. Vi åt frukost tillsammans medan de andra sov, jag skulle till jobbet och hon var bara uppe ändå. Utanför fönstret låg det tjocka, vita duntäcket och vilade på träden och gatorna, gryningen började sakta men säkert äta upp gatlyktans sken. Jag satt och tittade på min dotter, som jag kan göra långa stunder, och som alltid stannar tiden när hon sitter där och slevar i sig sin filmjölk och pratar oavbrutet på ett språk som jag inte alltid förstår. Efter ett tag tystnade hon och tittade på mig med sina fantastiska nötbruna ögon och sa "Du tycker om mig". "Ja" sa jag, "Det gör jag verkligen". Hon fällde ner blicken i tallriken, pillade med dockan ett tag, och sa sen "Jag tycker om mamma".
God Jul på er!
4 kommentarer:
Blir alltid blödig när polare skriver om sina ungar. Måste vara den tilltagande åldern.
Har jag tjatat på dig om att du måste läsa Vägen av Cormac McCarthy? En far och en son som är ute på en vandring efter någon form av katastrof. Egentligen handlar den främst om relationen far och son och din korta dialog fick mig att tänka på dialogen i boken.
Läs!!!
God jul!
David: Det kanske är din biologiska klockan som börjat ticka? Jodå, du har tjatat om Vägen och jag lovar att plocka upp den snarast.
God Jul!
Det är hårt att vara småbarnsförälder! God Jul, farsan!
Ia: God Jul!
Skicka en kommentar