Istället för helg, ett straff

Jag är så långt ifrån toppform just nu att en höghöjdsstuga figuerar i mina framtidsplaner. Vaknade i torsdags morse med en värk som de flesta nog skulle kalla ryggskott, vilket kom som ett brev på posten efter en vecka med flyg, sovande på soffor, stress och kalla bilsäten. Det är ju löjligt hur bräcklig den här kroppen är ibland, riktigt jävla löjligt faktiskt. Uppepå det fick frun magsjuka i helgen och låg helt utslagen hela lördagen och halva söndagen. I det läget är det ingen fest att ta hand om tre småbarn kan jag säga, först då inser man hur mycket lyftande och bärande som är förenat med livet som småbarnsförälder. Lyftande och bärande som helt enkelt inte låter sig göras med ryggskott.

Så vi har linkat förbi varandra i helgen min fru och jag. Hon har utstött grymtande läten till och från toaletten och jag har sagt "ah.." och "aj aj.." när knivarna huggit mig i ryggen. Det är väl sådana helger som bygger karaktär antar jag, det får man sätta på pluskontot, men det har varit jäkligt mycket stök senaste tiden tycker jag.

Att jag (hittills) sluppit undan magsjukan tackar jag dagliga whiskyhuttar för. Ett husmorstips från min saligen avsomnade mormor, hon tog sig en rackabajsare varje kväll och blev 92 år gammal. Visserligen rätt mosig i skallen de sista tio åren men ändå.. gammal. Men nu har jag väl i vanlig ordning jinxat skiten och åker på't ändå (så talar en luttrad förälder, bara så ni vet).