onsdag, februari 10, 2010

Nattmongo

Alarmet på min mobil går igång. Jag sträcker ut vänsterarmen och snoozar med van hand, faller tillbaka in i dvalan. Alarmet på min mobil går igång igen. Jag sätter mig upp och tittar på displayen, den visar 07.09. Alla sover, det är mörkt som i graven.

Stänger av alarmet, går ut i köket och slänger en van blick på klockan på väggen. Den står på tio över ett. "Kom ihåg att köpa nytt batteri till klockan" tänker jag och öppnar skåpluckor och börjar duka. Slänger en lika van blick på klockan på mikron, den visar 01.12. Vänta nu.. Kollar på S mobil som ligger på köksbänken. Jepp, 01.12.

Jag blir stående mitt i köket, fastfrusen som en mammut i inlandsisen. Hjärnan vill jobba men det går inte. Varför säger min mobil att klockan är 07.12 när alla andra klockor i huset säger att den är 01.12? Det verkar ju rimligt att klockan är 01.12, det känns verkligen i hela kroppen att klockan är 01.12, men varför har mobiljävlen fått spatt?

Efter några minuter klarnar det i skallen. Igår kväll, runt sextiden, fick yngsta dottern tag i min mobil och drämde den i golvet så att batteriet for ur. Jag vet att jag satte tillbaka batteriet och startade mobilen, sen hytte jag med fingret åt lillstintan. På skämt liksom. Senare under kvällen aktiverade jag alarmet som vanligt, klockan sju ska gubbfan gå upp. Precis som vanligt.

Vad jag inte gjorde var att ställa klockan. Klockan 18.00 blev klockan 00.00 i mobiljäveln, sex timmar före. Då får man gå upp 01.09 på natten och jaga igång hjärnan. Som om jag inte vaknar tillräckligt många gånger per natt som det är.

4 kommentarer:

Ior sa...

Ha! Grattis.

Matte sa...

Ior: Tack..

B-son sa...

Håll med om att det är orgasmiskt skönt att gå och lägga sig igen!

Matte sa...

B-son: Jo, orgasmiskt vete fan men skönt är det. fast samtidigt irriterande.