Jag har tagit mig ungefär en tredjedel in i Dennis Lehanes "Ett land i gryningen" och kan redan konstatera två saker.1. Boken är så mycket mer ambitiös än någon av Lehanes tidigare titlar, faktum är att den gör anspråk på att vara the Great American Novel (en av dem). Ror han det i land? Kanske, det återstår att se. Konkurrensen i denna genre är stenhård så några superlativ tänker jag inte bjuda på, inte än iaf. Det är kanske inte konstigt att en författare som hittills ägnat sig på spänningslitteratur vill kliva in i ett finare rum, det är kanske till och med en naturligt utveckling, men han spelar högt den gode Lehane när han ger sig på detta epos. Troligen är också boken mer intressant för en amerikan än en svensk, tack vare det historiska värdet. Jag känner att jag ibland tappar lite fokus när handlingen får ge vika för beskrivningarna av USA på den tiden. Men visst, han driver det ändå framåt som den gode författare han är.
2. Min läsupplevelse störs å det grövsta av den otroligt slarviga korrekturen. Jag har nog aldrig sett så många stavfel och felaktiga meningsbyggnader i en bok, och detta i en bästsäljare från Albert Bonniers förlag. En gång byter till och med en karaktär ofrivilligt namn, från översättningens Diakonen till det troliga originalnamnet Deacon. För några sekunder undrar jag vem denne nye karaktär är, sen blir jag grymt irriterad. Skärpning Bonniers!
Återkommer framöver med en recension, just nu är jag upptagen med att författa ett argt brev till förlaget.
4 kommentarer:
Ja herrejävlar. Det är illa. Och vilken mareritt måste det inte vara för Lehane att se sitt "verk" förvanskas i händerna på sopiga översättare.
Det har tyvärr pågått ett tag. En del av Lehanes böcker är väldigt dåligt översatta.
Blir till att läsa den på engelska då.
Alla: Jag vet inte om det är översättaren som är problemet, det måste väl ändå finnas en korrekturläsare (som inte är översättaren)? Slarvigt är det iaf.
Skicka en kommentar