Sjukstugan

Ibland är det så jävla gulligt och fint att vara förälder, just nu är det ett mindre helvete. Vi har varit sjuka mer eller mindre sedan före jul, först vinterjävlakräksjukan och sedan förkylning modell värre. I minstingens fall ledde det till lunginflammation, han låg inlagd i helgen med dropp. Att natt efter natt, timme efter timme, ligga vaken och lyssna på sina barn hosta tills de spyr upp slem är inget annat än ren tortyr. Oron och vanmakten slår ett järngrepp runt strupen på mig, sömnlösheten berövar mig tålamodet som jag så väl skulle ha behövt. Matvägrande barn som magrar, det finns inget värre. Febern vill aldrig släppa.

Jag brukar inte gnälla över föräldraskapet, men nu börjar jag nå min gräns. Jag skulle lätt ta ett skott i buken eller amputera ett par fingrar om det gjorde slut på helvetet, men här sitter jag och kan inget göra. Det finns ingen värre känsla, ingen som jag upplevt iaf. Jävla skithelvete.