Det fanns en lucka

Igår kväll fanns en lucka, och jag tog den. Runt halv tio infann sig plötsligt läget, alla småbarnen sov och gitarren var ledig. Jag sa till frugan att nu ser du, nu går jag ner i källaren och spelar lite gitarr. För det var så himla längesen, och jag är sugen, så jag gör det. Sen spelade jag i typ tjugo minuter och det gick åt helvete. Det lät så jävla illa, och det kan bli så ibland men det är lika deprimerande varje gång det händer. Ingenting lirar, fingrarna lyder inte, och den redan flämtande drömmen om scenen förångas och försvinner i tomma luften. Det är bara att gå upp igen, sätta sig framför teven och kolla på sportnytt. Läsa lite Paasilinna innan man släcker lampan och blir medvetslös.