Efter en magisk sommar väntar en höst full av hot. Är det inte så det känns? Jag vet inte om din sommar var magisk, jag hoppas iaf att den var bra. Själv har jag ju gift mig, blivit pappa igen och känt ett bubblande lager av ren livsglädje strax under huden ända sedan i våras då lilla E började komma på benen igen och förberedelserna inför bröllopet tog fart på allvar. Så magisk är, för en gångs skull, inte en överdrift.
Men nu börjar vi ställas på prov. Som om vi behövde en dödlig influensa när krisen redan har oss på knäna. Det är osäkerheten och ovissheten som ibland förlamar även den mest energiske. Kommer jag att få sparken? Kommer flunsan att flyga förbi mitt hus av kärlek? Jag duckar instinktivt hela tiden, vet inte varifrån smällen kommer att komma.. om den kommer.. men rädslan finns där och måste hela tiden bearbetas och motas bort.
Tänk konstruktivt. Tänk positivt. Samla dina vänner, dem du älskar, människorna som betyder något i ditt liv. Satsa på kärleken och vänskapen, sätt pengarna där. Försök vara här och nu, oroa dig inte för vad som eventuellt kommer att hända.
Jag är den orolige, har alltid varit. För mig är "att leva i nuet" en gigantisk utmaning. Men om jag klarar det, och jag tror jag klarar det, så fixar du det också. Kan vi inte hjälpa varandra? Är det inte också sånt som detta forum kan användas till? Att trösta? Stötta? Peppa? Kom igen nu, vi fixar det här! Jag vet att det är jobbigt men fan.. jag kan hjälpa. Du kan hjälpa. Låt inte oron vinna, jag har varit i den gropen och vill inte tillbaka. Vi ska inte dit, okej?
3 kommentarer:
Att leva i nuet är fan det svåraste som finns, jag har brottats med det i många år. Framtiden är så mycket mer lockande. hon är förädisk och elak, hon lockar och lovar, men levererar sällan. Nostalgi är farligt också, nostalgi är väldigt förädiskt. Hon visar bara godbitarna, hon pratar bara om dom bra sakerna, dom fula, tråkiga och dåliga censurerars bort. Nej nutiden är inte lika het som hennes två kusiner men ack så mycket bätre om man lär känna henne.
Fabbe: För mig är framtiden snarare oftast hotfull, eftersom den är oviss och jag drivs av oro och kontrollbehov. Nostalgi är värst, nostalgi är en jävla skitdrog. Som tur är börjar jag få bukt med nostalgin, den kontrollerar mig inte längre i samma utsträckning.
Samma med mig, jag har börja släppa nostalgin, jag gör det lätt för mig och skyller på ålder och erfarenhet, det är lättast så. Men det är nice att släppa det förgånnga, livet blir lättare då.
Inte lätt att oroa sig för framtiden, det är inte bra, måste vara mer värt för dig då att försöka leva i nuet än för mig där framtiden är rosenröd
Skicka en kommentar