Jag är hemma igen. Hemma med det hårda och underbetalda arbetet. Föräldraledig med tre småbarn, och tro inte för ett ögonblick att jag tänker vara politiskt korrekt i min lägesbeskrivning. Jag har inga illusioner om den här tillvaron, jag vet vad det handlar om. Tålamod, tålamod och ännu mer tålamod. En egenskap som jag alltid önskat att jag haft men ännu letar efter.
När skitungarna bråkar, när minstingen skriker lungorna ur sig dag och natt, när kläderna äntligen är på och ungen skiter ner sig, när maten inte vill ner, när nerpissade kläder står en upp i halsen, då behöver jag det där tålamodet som jag inte har. Var är det? Varför fick jag inget?
Jag hade det väldigt bra på mitt jobb, trivdes fint med en ny roll. Fullt upp att göra hela dagarna, tydliga uppdrag, snabb feedback, inget skitsnack. Så mycket bättre kan man inte ha det. Sen gick jag hem och allt ställdes på ända igen. Det går ju inte ens att resonera med de där små kräken, man får gå runt och peka med hela handen dagarna i ända och sen ska man vara nån jävla mysfarbror uppepå det.
Igår var jag och provkörde en stor jävla buss, vi behöver en sån för vi är så många. När jag sitter där och rattar åbäket längs söderhamnsvägen undrar jag hur i h-e vi hamnade här egentligen. Vad var det som hände? Och varför kan inte mitt förbannade psyke för en gångs skull börja anpassa sig till miljön jag lever i och fatta att tålamodet måste upp? Det måste upp rejält, annars vet jag inte hur sommaren ska gå. Stekheta dagar med bråkande, nerskitna barn. Jag kommer att döööö.. Gud asså.
Och folk säger "Jaha, du är hemma igen, mysigt!" och jag svarar "Näe, inte ett dugg, vi kan byta om du vill". Fan vad bra man har det på kontorskneg ändå. Ingen risk för att slita ut ryggen med tunga lyft, inga tålamodsprövande övningar med små människor som kastar mat på väggarna. Bara vuxna människor som resonerar sig fram till lösningar. Vilken ynnest.
Och du som nu tänker att jag får skylla mig själv, till dig vill jag bara säga en sak: min fru är bortrest, OKEJ?!
4 kommentarer:
Din fru har rest till Mölle, till Mölle by the sea.
Ia: ... nej, faktiskt inte.
Hehe, det låter som om du bor på mitt jobb. Det kan bara vara bra för en kontorsnisse som dig att göra tid i bajsträsket.
Hoppas vi ses i maj!
David: Självklart är det bra för mig, det skulle nog vara bra för alla att "do some time".
Jobbar på maj, sköt om dig!
Skicka en kommentar