Jehovas Sverigedemokrater

Det var en kväll under första semesterveckan, jag satt i enslig fjällstuga där alla andra sov och tv-n visade inslag från Almedalsveckan. Just den här kvällen var det Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson som höll hov, och jag tänkte att jag måste försöka lyssna, ta reda på vad det är han säger egentligen. Kanske kunde jag hitta en förklaring till detta oförklarliga faktum att partiet ständigt växer.

Det första som slog mig, ja det slog mig så pass hårt att jag hade svårt att höra vad karln sa, var den oerhört provokativa slogan man valt att trycka på backdroppen: ”Ingen lämnas utanför”. Det är alltså SD’s senaste slogan gott folk, smaka på den igen: ”Ingen lämnas utanför”. Jag sitter där och tänker, är det här ironi? Har Jimmie skaffat sig humor helt plötsligt? Känner resten av partiledningen till det här? Sen slår det en att näe.. det är inget skämt, de vill på fullaste allvar få oss att tro att de för en politik som inkluderar alla människor, som bjuder in alla att delta i samhällsbyggandet.

I det här läget är det förstås lätt att bara skratta åt eländet, alternativt anklaga Jimmie & co för bedrägeri. Men tyvärr är det nog så illa ställt att de faktiskt tror på det själva, och det enda brott som de möjligen kan anklagas för är självbedrägeri. Och Jimmie Åkesson är väl näppeligen den förste politiker som gjort sig skyldig till det brottet, även om det nog blir svårt att hitta ett mer uppenbart fall.

För att enklare förstå magnituden av självbedrägeri som vi pratar om här finns det en liknelse som kanske skänker insikt. Jag vill nämligen påstå att ingen svensk politiker före Jimmie Åkesson har fört fram en retorik som till kropp och skepnad bär så många likheter med den fantastiskt märkliga tankekonstruktion som Jehovas Vittnen bygger sina smått fascistiska idéer på. Alltså, ingen lämnas utanför, förutom de människor vi inte vill ha med på resan till nästa paradis. I Jehovas fall handlar det om halta och lytta, de som genetiskt inte håller måttet när nästa generation av mänskligheten ska avlas fram. I Sverigedemokraternas fall handlar det om invandrare, i synnerhet muslimer.

Ni som vi pekar på, ni som vi Sverigedemokrater anser är värdiga samhällsmedborgare, ni skola aldrig lämnas utanför. Men ni andra, ni kan gott sticka tillbaka till de helveteshål ni kom ifrån, för vi skiter högaktningsfullt i vad som händer med er.

Detta, och inget annat, är det verkliga budskapet bakom Sverigedemokraternas nya slogan. Så det är väl inte mer än rätt att föreslå det uppenbara, att Jehovas Vittnen och SD kanske borde slå sina påsar ihop. Jag menar där borta, var man nu menar att det Nya Paradiset kommer att vara beläget, där lär det ju inte heller finnas plats för barn som lider av posttraumatisk chock från krigsupplevelser, mödrar som maktlöst har bevittnat morden på sina egna barn eller hela familjer som jagats från sina hem under vapenhot. I Sverigedemokraternas samhälle eller Jehovas Vittnens nya paradis kommer dessa människor aldrig att få plats, för de är inte värdiga medlemmar. 

Detta är det högst ovärdiga budskap som Jimmie Åkesson helt utan skam och till åhörarnas jubel hamrade ut över nejden en solig julikväll i Almedalen år 2012, medan jag satt i en fjällstuga och huttrade av den omänskliga iskyla som förmedlades genom tv-rutan.