Vardagsrasistens alibi

Gårdagens avsnitt av ”Uppdrag granskning” innehöll ett reportage från den småländska byn Landsbro, där Migrationsverkets beslut att placera ett antal asylsökande mitt i grannskapet väckt upprorsstämning bland ortsborna. Reportaget lyckades sätta fingret exakt på den skuggiga glänta i vårt annars så förnuftsdrivna samhälle där den svenska vardagsrasismen får växa i lugn och ro, den glänta där vi plötsligt förlitar oss på allt annat än fakta när vi bygger grunden för vad vi tycker om saker och ting.

Första gången jag fick syn på gläntan var i högstadiet. Det var en kille i min klass som en dag började snacka vitt och brett om hur alla zigenare stjäl (det var så vi sa på den tiden, ordet romer fanns inte i vår vokabulär). När vi frågade hur han kunde veta att alla zigenare stjäl, hade han möjligen bevittnat dylika stölder själv, så kom det där förhatliga jävla svaret som jag har hört tusentals gånger sedan dess så fort någon ska förklara hur det egentligen är med de här invandrarna: ”Näe men det har man ju hört”.

Samma absoluta gehör för falska rasistiska rykten uppstod i Landsbro när det stod klart för ortsborna att det beretts plats för ca 30 asylsökande. Alla i Landsbro visste plötsligt att dessa människor hade blivit utkastade från ett annat asylboende i en annan ort, eftersom de hade misskött sig. Alla i Landsbro visste att de asylsökande redan efter några veckor hade snattat mat på ICA och till och med snott grejer direkt ur lastbilen som kom med varuleveranser. Alla i Landsbro visste att där borta i Mariannelund, där de har tagit emot asylsökande i flera år, där är ju folk ”lamslagna av skräck”. På frågan hur de kunde veta detta, hade de möjligen bevittnat stölder och kriminalitet själva, så kom samma enfaldiga bräkande svar: ”Näe men det har man ju hört”. Ingen har sett något själv, ingen vet egentligen ett skit men litar blint på rykten.

Så vad händer då om man försöker ta reda på fakta i dessa frågor? På den direkta frågan om han haft problem med snatterier sen de asylsökande kom till byn svarade ICA-handlaren ”Nej, jag har inga problem alls”. När filmteamet frågade polisen om kriminaliteten har ökat i de orter på Småländska höglandet där asylsökande har placerats var svaret ”Nej, det finns ingen ökad kriminalitet i dessa orter som kan kopplas till de asylsökande”. Och att de asylsökande som kom till Landsbro skulle ha kastats ut från ett annat boende var inte heller sant, människorna i fråga hade aldrig bott någon annanstans i Sverige.

Men det som kanske var mest beklämmande av allt var att se de lokala politikerna försöka slingra sig fram till en förklaring till varför de inte ville ha asylsökande i Landsbro. Jo förstår du, det enda problem jag har med det här är ju att de stackars människorna placeras i nedgångna lägenheter som inte är lämpliga för barnfamiljer. De kan ju inte bo här, vi har inte plats. Bättre att sprida ut dem på andra ställen, bla bla bla. När det sedan visade sig att fastighetsägaren, han från Stockholm som tjänade ”grova pengar” på de här stackars människorna, hade rustat upp lägenheterna så var ju inte heller det sant. Men innan ett filmteam kom till byn och motbevisade dem så ”visste ju alla” att lägenheterna var helt nedgångna.

Det stora problemet vi har i Sverige idag är att folket i Landsbro är helt vanliga människor som i mångt och mycket kan representera ett tvärsnitt av den svenska befolkningen. De är inte mer rasistiska än din granne eller din jobbarkompis som ibland på fikarasterna beklagar sig över den gigantiska våg av kriminalitet som sveper över landet sedan invandrarna ”tagit över”. De är vanliga och, till största delen, hyggliga människor som missletts att tro att allt som är främmande är farligt. Och bakom varje falskt rykte finns i de flesta fall en organisation eller ett politiskt parti som är främlingsfientligt. I fallet med Landsbro var det några unga herrar med nationalistisk bakgrund från en annan ort som mer än gärna spred sin visdom över nejden och passade på att ragga nya medlemmar bland oroliga pensionärer på byastämman.

Det mothugg jag normalt får från nationalister, fascister, rasister eller "helt vanliga svenskar som tröttnat på skiten” när jag skriver eller pratar om såna här frågor är att jag har satt mig på höga hästar och att jag minsann bara ska hålla käften eftersom jag inte vet hur det är där ute i ”verkligheten”. Till alla er vill jag bara säga en sak: det har visat sig, gång efter annan, att den bild av verkligheten som NI vill förmedla är lögn och förbannad dikt varje gång någon bemödat sig med att ta reda på hur saker och ting EGENTLIGEN ligger till. Det ni sysslar med är att bedriva främlingsfientlig propaganda, men jag tror tyvärr på fullt allvar att många av er inte ens fattar att ni gör det. Ni har vilseletts att tro på saker som ni själva inte vet ett skit om, och er totala brist på källkritik gör det extremt lätt att bara med en liten lätt putt i ryggen föra er in i den där ljusskygga gläntan där alla romer stjäl och alla somalier systematiskt våldtar kvinnor.

Främlingsfientlighet förutsätter okunskap, och så länge vi inte vill ta reda på sanningen utan nöjer oss med ”allt man har hört” så kommer tyvärr partier som Sverigedemokraterna att fortsätta kapitalisera på vår dumhet och rädsla.

Och låt oss inte skygga för någon sanning alls här, det är bara att inse att vårt öppna och moderna samhälle som gärna slår sig för bröstet när det kommer till samvetsfrågor om solidaritet ändå på något sätt under många år har odlat en utbredd smygrasism bland befolkningen. Jag vet inte riktigt varför det är så, men jag vet att vi inte kan skylla allt på Sverigedemokraterna. De kom ju till dukat bord, något alldeles galet hände med Sverige långt innan SD dök upp på arenan.

Ibland känner jag att politiker och etablissemang har sprungit för långt i förväg och intagit en ståndpunkt som befolkningen inte alltid har fått en ärlig chans att ställa sig bakom. Vi har politiker som gärna vräker ur sig alibi-liknande standardsvar när det kommer till frågor om invandring och flyktingpolitik men som helt saknar förmågan att inspirera folket till att följa med dit bort där de står. Här har t ex SD helt rätt när de kritiserar de etablerade partierna, men tyvärr drar de ju istället helt horribla slutsatser av sina analyser. Istället för att kritisera våra politiker för deras oförmåga att förankra sin politik hos folket lägger de all skuld på invandrarna, de där människorna som är konstiga och farliga.

Våra politiker, vare sig de tillhör sittande regering eller opposition, MÅSTE ta på sig ansvaret att fylla den ljusskygga gläntan med kunskap, information och tro. Det måste börja där, inte bara med tydliga ställningstaganden emot rasism och främlingsfientlighet utan med inspirerande alternativ som föder ljus istället för mer mörker. Tyvärr ser jag inte en enda jävla politiker som jag på allvar tror skulle kunna fylla den kostymen, jag hittar bara räknenissar som intill förväxling liknar företagsrepresentanter. Men någon får gärna motbevisa mig.