Föräldranoja

Följande text innehåller tre nyckelord: Golv, dotter och jordnöt.

Rummet där jag sitter och skriver mina texter har ett golv gjort av ett konstigt material vars ytskikt skulle kunna kallas det perfekta jordnötskamouflaget. Om man tappar en jordnöt på det golvet så tar det helt enkelt en jävla tid att hitta den.

Varför är detta ett problem, tänker du. Jo, så här är det. Jag är en man med ganska få laster, vill jag påstå, jag klarar mig utan det mesta bara jag får snus. Jag hörde förresten om en tjomme på radion häromdagen som hade varit så DUKTIG eftersom han hade slutat snusa när hans tjej blev gravid. Tjejen snusade också, och blev förstås tvungen att sluta, så killen sympatislutade med henne och detta tyckte hon var så FINT att hon skrev ett brev till Christer i P3 eller vad fan det var och berömde honom å det grövsta. Ja ja JA, det är sant att jag befunnit mig i exakt samma situation med valde att fan i helvete heller sluta snusa över min döda kropp. S blev gravid, hon var storsnusare, och tvingades såklart gå igenom en jävla massa frossbrytningar innan skiten var ur kroppen. Och det är väl bara att krypa till korset och erkänna, säga som det är. Jag har snusat sen jag var tretton, idag är jag trettiåtta, och det ska mer till än en unge och sympati för modern ifråga för att få mig att lägga undan dosan. Tydligen.

Tillbaka till golvet och jordnötterna.

En annan last, dock inte så svår som snuset, är just jordnötter. Jag säger bara det, håll dom borta från mig för tar jag en så tar jag ett kilo. Så här sitter jag och råkar ha hittat en påse med min favoritbaljväxt i skafferiet, och alla som ätit jordnötter vet att man tar en näve och tappar då och då en nöt golvet. Hittills har jag, min extrema försiktighet till trots, tappat tre jordnötter på golvet och tvingats krypa ner till golvperspektiv för att se nötjäveln sticka upp över ytan, om du förstår hur jag menar. Uppifrån syns den inte, den syns bara inte! Det är som att tappa ett glas vatten i en swimmingpool, its’ gone for good.

Hittills har jag avhandlat två av tre nyckelord, och här kommer då det tredje: dotter. Lilla I, aka den mänskliga dammsugaren, sveper nämligen över dessa golv med kirurgisk precision och stor sugkraft, och man behöver inte tillhöra civilförsvarsförbundet för att förstå vad som kan hända när en ettåring får tag på en jordnöt. Den kan fastna, visst serru, och detta är varje förälders största fasa. SÄTTA I HALSEN! DEN TYSTA DÖDEN, som det kallas, enligt den kvinnliga instruktören från just civilförsvarsförbundet. Den tysta döden.. usch fy fan.

Och det som skulle kännas så oerhört jävla skitvidrigt OM (Gud förbjude) lilla I satte en jordnöt i halsen och råkade ut för något som jag här inte tänker skriva, det är att en man från polisen eller sjukhuset eller vem det nu kan vara, kommer att ställa frågan varför i h-e det låg en jordnöt på golvet där en ettåring kryper omkring och då måste jag berätta att det beror på att jag, om jag inte hålls borta från dom, äter en och sen ett kilo. Och någonstans efter vägen blir jag så glupsk och besatt att jag slutar lägga märke till dom dödliga små bomber som en efter en faller till marken och göms i det perfekta kamouflaget, det måste jag också berätta, kanske i en domstol, och hela historien kommer att bli så oerhört tragisk att jag blir tvungen att ta livet av mig så fort tillfället yppar sig.

Så jag antar att jag har gott på fötterna när jag påstår att nästa renoveringsprojekt borde bli att byta golv i källaren.