Medan spacklet torkar kan jag lika gärna sätta mig här och skriva att jag väntar på att spacklet ska torka. Det är källarens duschrum som för närvarande genomgår renovering, och vilken renovering sen! Det blir faktiskt skitsnyggt, med svart/vit-rutigt golv, vitt kakel och lite grått och blått på det. Detta lilla sketna rum på sex komma fem kvadrat har jag lagt ner mer svett, möda och besvär på än samtliga projekt i hela mitt liv sammantaget. Att det ska vara så jävla stökigt med våtrum, jag förstår inte.
Men jag står där och spacklar och slipar och målar och har den här gången åtminstone haft den goda smaken att förse mig själv med musik. Jag slet med mig några skivor på måfå, bl a en av de senaste årens mest underskattade svenska skivor, Thåströms ”Skebokvarnsv. 209”. Jag som aldrig någonsin, varken under Ebba-perioden, Rymdimperiet-perioden eller Imperiet-perioden, har haft mycket till övers för den mannen finner mig plötsligt smått förälskad i karln när han väser ”Det var vi som var the Haters för en dag”. Helt plötsligt slår han an en nerv som väldigt få artister lyckats hitta i min kropp, och för det ska han ha dagens ros den gode Joakim.
Eftersom sömnen den senaste tiden har legat långt under socialstyrelsens rekommendationer tenderar jag att somna så fort jag inte har något för händerna. Alldeles nyss till exempel, när jag tappade tråden i texten för några sekunder, var jag nära att falla ihop över skrivbordet. Så det är väl lika bra att går och brygger en balja kaffe och fortsätter med arbetet, det ska vara fint och färdigt till imorgon när S och lilla I kommer tillbaka från Uppsala hade jag tänkt.
Så ta det lugnt nu, ni som ska ut och festa ikväll. Det är en dag imorgon också, en dag då jag förväntas skutta upp vid åttatiden och skjutsa sönerna till innebandymatchen. I’m the original family man I am, och det är jag jävligt stolt över ska ni veta. Jag tror iofs att det har framgått redan tidigare, men det skadar fan inte att damma av ryggraden ibland.
4 kommentarer:
Hur kan man inte ha någonting till övers för Thåström? Joakim är god. Glad att du kommit på bättre tankar! "Det är ni som är dom konstiga, det är jag som är normal." Säger bara det.
Socialstyrelsen rekommenderar: 8-10 timmar om natten?
Innebandy... Jahadu. Ja, vad gör man inte för sina barn.
Jag skulle ha varit ute och festat kväll men jag var för deprimerad. Om jag ska vara social måste utgångsläget vara bättre. Så jag stannar hemma och ligger på soffan och försöker läsa. Dricker vin etc.
Ia: Ja men det är väl bara så att jag inte har ägnat mig åt Thåström i någon större utsträckning förrän härom året när jag köpte den där skivan, svinbilligt på Åhléns i Uppsala för övrigt. Socialstyrelsen sömnrekommendation ligger på 6-8 timmar tror jag, and I've aint been anywhere near that for a while men jag klagar INTE, det vill jag föra till protokollet. Och mellan dig och mig.. innebandy är en skitsport, men jag är glad att sönerna inte spelar hockey. Vin och bok är väl en förträfflig kombination, vi hyrde rulle och käkade chips. "Blades of glory", jag är mer förtjust i Will Ferrell än socialstyrelsens rekommendation.
Vill minnas att vi snackat om Thåström tidigare, vill även minnas att det var undertecknad som övertalade dig att ge skivan en chans. Vi har ju samma syn på den gamla prettopunkaren, när han ylade sig igenom gamla Bellman låtar på åttiotalet ville man bara ta slut på hans liv så långsamt och smärtsamt som möjligt. Sedan hände något i linje med att han släppte Det är ni som är dom konstiga det är jag som är normal. De gamla fasonerna fanns fortfarande kvar, men det fanns också något annat där, något han fortsatte förädla på Mannen som blev en gris och slutligen nådde fulländning med på Skebokvarnsv. 209.
En mycket fin skiva.
David: Vill minnas att du har rätt. Någon gång ska du ju ha det också, hehe.
Skicka en kommentar