Musikkritikerna har överlag tagit Ryan i munnen igen och hyllat hans senaste platta, vilket förvånar mig en smula. Jämfört med hans tidigare alster liknar "Easy tiger" nämligen mest "Gold", vilket knappast är hans mest hyllade skivsläpp. Jag vill minnas att recensenterna då mest beklagade sig över hur spretig Ryan hade blivit, och hur långt ifrån countryn han hade vandrat. Men nu duger det tydligen alldeles utmärkt med middle of the road americana style, nu duger det att han har flyttat in till stan igen och sjunger OM the country istället för att spela den.
Själv är jag som du kanske märker inte lika imponerad, och efter att ha följt hans karriär ganska noga tycker jag mig äga rätten till en viss besvikelse. Det finns ups and downs i den här mannens samlade verk, det råder ingen tvekan om det. Han är ju, när allt kommer omkring, lika lynnig som en treåring med bokstavskombination så det vore konstigt om han hela tiden skulle gå från klarhet till klarhet. Men efter fyra genomlyssningar har jag kommit fram till att "Easy tiger" varken är en up eller down, den är något mycket värre än så. Den är mittemellan.
I den sämsta av världar, för oss lyssnare alltså, blir Ryan vuxen och tar sig i kragen. Då släpper en stabil platta som inte sticker ut nämnvärt åt något håll men som är kompetent och vacker på det där sedvanliga melankoliska sättet. Utan kuk men med välstämd gitarr tar han fram ett plektrum och penslar sig fram till en trygg plats i Tom Pettys skugga. Men där vill åtminstone inte jag ha honom.
Det finns vackra spår på den här plattan, men det finns ännu vackrare spår på "Cold roses" och "Love is hell". Det finns något countrydoftande spår som inte ens kommer i närheten av det han presterade på "Jacksonville city nights". Kort sagt, den här skivan innehåller inget nytt, inget som han själv inte redan har gjort bättre på tidigare skivor.
Så spara dina pengar och sätt ihop en Best of istället. här kommer mina förslag (i kronologisk ordning).
1. To be young (Heartbreaker)
2. Oh my sweet Carolina (Heartbreaker)
3. Shakedown on 9th street (Heartbreaker)
4. La Cienega just smiled (Gold)
5. Shadowlands (Love is hell)
6. Sweet illusions (Cold roses)
7. Cherry lane (Cold roses)
8. Kiss before I go (Jacksonville city nights)
9. Dear John (Jacksonville city nights)
10. Don't fail me now (Jacksonville city nights)
6 kommentarer:
Min best of skulle se ut såhär..
1. To be young (Heartbreaker)
2. Oh my sweet Carolina (Heartbreaker)
3. Shakedown on 9th street (Heartbreaker)
4. La Cienega just smiled (Gold)
5. The bar is a beautiful place (Gold bonus disc)
6. Dear Chicago (Demolition)
7. Magnolia Mountain (Cold Roses)
8. Off Broadway (Easy Tiger)
Hmm, det blev bara åtta men det är de låtar jag kommer på såhär spontant.
David: Dear Chicago är bästa låten från "Demolition", Magnolia mountain är riktigt bra men lider av att den är med på en platta som innehåller ren magi i andra spår. Off Broadway får jag inte kläm på, tråkig i mina öron. Måste skaffa den där bonus discen, har aldrig hört The bar is a beautiful place.
Bonus discen släpptes med den första utgåvan av Gold. "The bar is a beautiful place" och "The fools we are as men" är låtarna man inte vill vara utan. Faktum är att Gold hade blivit en bättre skiva om man tagit bort de fem sämsta låtarna därifrån och lagt till de fem som fanns på bonus discen.
Gillade inte heller Off Broadway första gångerna jag hörde den, men den växte.
Bra Best of, men jag tycker nog att även Come Pick Me Up (Heartbreaker) borde få vara med.
Tee: Den ligger elva på min lista kan man nog säga, en bubblare. Men låtarna på "Jacksonville.." trängde bort den.
Hallå där, sjysst att du skriver om Ryan. Fattades bara det, hade tänkt köpa Easy Tiger men nu tror jag att jag ska ladda ner den först :-)
Sweet Illusions är en höjdare, hela Cold Roses är som sagt bra och mitt intryck av den stiger med minnet av Chicago, där jag köpte den. Det var det bästa med det annars för mig fruktansvärda året 2005... Men det ska jag sluta tjata om nu.
Kram, Jossan
Skicka en kommentar