söndag, juli 08, 2007

Frank Zappa - Uncle Remus

Jag och lilla I har spenderat helgen tillsammans, bara vi. S är i Barcelona och sönerna är hos sin mamma, och hela jäkla tiden har regnet öst ner och vi har inte gjort så mycket annat än tittat på Wimbledon och stoppat i oss mat. Hon har fått sin mat, som är något torftig om du frågar mig, och jag har varit så där lagom fantasifull i köket. Nothing fancy. Iofs gick vi till stan igår, jag blev blöt som en hund men hon satt under regnskyddet i sin vagn och verkade tycka att det var helt okej. Jag köpte nya badshorts, vi ska ju till Grekland på onsdag och jag har kommit underfund med att mina speedos inte matchar min kropp längre. Alltså blir det shorts.

Eftersom nätterna med I fortfarande genomlevs till avsevärda delar i det vakna tillståndet håller jag mig borta från alkoholen, det blir så tungt att vaka när man är bakis. Alltså en nykter, regnig och ensam helg. Ensam om man med det ordet menar avsaknad av vuxen konversation, annars har jag ju haft I vid min sida hela tiden men hon säger inte så jäkla mycket. Det blir mest skratt eller gråt, eller ett rabblande av ett mantra som låter misstänkt likt ”mamma”. Jag har försökt få henne att säga ”pappa” men det är så orättvist för det ordet är mycket svårare att säga för ett spädbarn. Tror jag.

Den enda som har ringt är ironiskt nog svärfar som hörde av sig tidigare idag. Ironiskt för att han nästan aldrig ringer hit. Han ville bara kolla läget samt tala om att den trasiga varmvattenberedaren i fjällstugan förhoppningsvis kommer att bytas ut i augusti. Av någon märklig anledning fann jag denna konversation intressant. Det kan bli så när man är ensam. Jo förresten, igår ringde en polare också. Men han var på en så pass knagglig linje att det knappt räknas. Man känner sig ganska otillfredsställd när man lägger på luren och bara har ropat ”hallå..?” mest hela tiden.

Jag tog också katten på bar gärning när han låg och slumrade på utemöblerna. Grejen var bara den att det inte var grannens katt, det var en annan katt. Den var grå, grannens är svart. Nåja, det här är väl en annan grannes katt då, lika illa det. Jag hann inte kasta vatten på den men skrämde den genom att knacka hårt på fönsterrutan, sen skrattade jag högt för mig själv när han vettskrämd sprang iväg över gräsmattan. Det är nog inte bra för mig att vara ensam för länge, jag blir lite kufisk till slut (vi snackar alltså om två dagar här).

Imorgon ska I få bada och sen ska jag tvätta. Ja, det är väl ungefär vad som händer imorgon. Hejdå.

PS.
Det gick inte att posta från Blogger, så jag kör från Youtube istället. Fin låt med Frank, speciellt för er som tror att han bara gjorde skumma saker

5 kommentarer:

Anonym sa...

usch, jag tänker mig min dotter om hennes pälsallergi håller i sig till vuxen ålder om främmande katter ska göra sig hemmastadda hos henne - då blir det kaos! (det är det redan nu eftersom både jag och min familj är djurälskare och jag den ende som numer fått avstå)

hursomhelst, pappa sägs vara lättare för småfolket att säga? eller så var min dotter bara för pappakär. ;-)

Anonym sa...

Vargakvinnan: Allt jag vet är att den här lilla sötnosen rabblar mamma dagarna i ända, men det ska snart bli ändring på det.

Anonym sa...

Got ya!

Gissa vem? ;-)
Jossan från Solna här. Du, hur kommer det sig att du lämnade din gamla blogg? Är man loser om man stannar kvar på blogg.se?

Kram,
/J

Chimaera sa...

Hej igen, ska bara säga att jag har en egen altcountry-blogg nu:
http://altcountry.blogspot.com/

Hälsningar Jossan från Solna

Anonym sa...

Tjena Jossan, kul att höra från dig! Jag har semester och är bara inne här och studsar högst sporadiskt, men jag kan säga att jag lämnade min gamla blogg pga spam. Dom kanske har fått bukt med det nu. Ska kolla din altcountry-blogg när jag har mer tid, troligen när jag börjat jobba igen, höhö. Sköt om dig!