Det här är mina ben, och sönernas också för den delen. Vi är inte kralliga vi inte, väldigt lätta i våra kroppar på min ära. Det kan man tycka är avundsvärd, och det är säkert också, men jag vill just nu rikta din uppmärksamhet mot något annat.
Ser du ärret på mitt vänstra smalben? Strax under knäskålen syns en liten böjd rackare som är avsevärt större i verkligheten än på bild kan jag säga. Grejen med det där ärret är att det kom till samma kväll som Olof Palme sköts. Nästan exakt samma minut faktiskt. Klockan 23.30 den 28 februari 1986 sköts Palme och fan tro om jag inte sladdade in i den där glasdörren med vänsterbenet före exakt samtidigt.
Jag är lite stolt över det faktiskt. Det är som att historien lämnade en liten påminnelse på mitt ben, en påminnelse om det enda mordet på en svensk statsminister. Vi får hoppas att det inte blir fler. Och det funkar, för varje gång jag ser det där ärret, näe förresten inte varje gång men ganska ofta iaf, så tänker jag ofelbart på Olof Palme. Symboliken i att det var det vänstra benet har förhoppningsvis inte passerat obemärkt.
2 kommentarer:
Glasdörren med vänsterbenet före? Du lever farligt. Så varje gång det blir sommare ökar ditt Olof Palme-tänkande? Det är förunderligt.
Ia: Jag var ung, bara 16 år. Eftersom ärret framträder skarpare vid solbränna (eventuell solbränna ska jag väl säga) så blir herr Palme mer påtaglig under denna årstid ja.
Skicka en kommentar