(Det här skulle bli en kommentar till en kommentar hos Moisthlm, men det blev ett inlägg istället.)
Med din beskrivning av enkel kärlek håller jag helt klart med dig, sådan enkel kärlek som vi matas med i media är för enkla människor. Eller lata människor kanske? Människor som inte orkar leta reda på sin egen definition av kärlek, sina egna riktiga behov, sina egna drömmar. Men enkel behöver inte betyda banal eller konventionell eller karikatyrer, den kan vara självklar på ett annat sätt. Fast jag förstår vad du menar.
Den bild av kärlek som förmedlas i romantiska komedier ETCETERA ETCETERA ETCETERA har också lämnat drivor av vilsna och desillusionerade människor bakom sig, som ett berg av pjäxor utanför en after ski. Människor som tror att det ska vara så där i verkligheten, i mer än femton minuter alltså. Det finns människor, jag lovar, som ägnar hela sina liv åt att jaga denna fabricerade drömvärld och dör så otroligt sorgsna och ensamma fastän någon kanske fanns där hela tiden som inte ville något hellre än att ge all sin kärlek och se vad det kunde leda till. All min kärlek borde betyda mer än den oftast får göra, förstår du?
Drömfabrikens restprodukter, du ser dom överallt. Tjejer som t ex fäster större vikt vid killens hångelkunskaper än hans förmåga att hålla löften. Killar som fäster större vikt vid tjejens hår än hennes drömmar, ambitioner och behov. Med såna prioriteringar är det inte konstigt att folk går omkring och påstår sig ha tappat tron på kärleken till höger och vänster. Dom har tappat tron på något, den saken är klar, men det dom trodde på, kan det ens finnas i verkligheten? Den där pirrande känslan som ska hålla i sig, det där suget som forsar genom kroppen varje gång du ser henne, om så än på långt avstånd, kan sånt förväntas vara för evigt?
Drömmen om evig lycka i varje enskild sekund är en strålande affärsidé som väldigt många människor tjänar väldigt mycket pengar på. Motljuset, Stråkkvartetten och det Charmiga Leendet har ersatt Fadern, Sonen och den Helige Anden i vår nya fina konsumtionsvärld, för någonting måste vi ju tro på. ”Jag tror på Kärleken!” utbrister någon med drömsk blick, och menar då George Clooney på film. Den känslan är till salu, och vi köper den gång på gång. Ensam mamma söker, finner och tröttnar. Bonde söker fru och finner fem fel.
Så när allt kommer omkring kanske ingen är fullt så enkel att man kan ta den där kärleken som vi matas med i media och flytta den till sin verklighet rakt av? Det verkar iaf finnas gott om exempel på att så skulle kunna vara fallet.
7 kommentarer:
Länken funkar inte.
Jag har hört att förälskelsen varar i två år och sju månader. Det börjar närma sig (slutet?) nu!
Jag la visst ner bloggen ungefär samtidigt som du länkade. Ledsen för det.
Fint inlägg! Bilden av den perfekta kärleken som religion. Så sant.
Ia: Som sagt, Mo passade på att lägga ner sin blogg en kvart efter att jag länkade till den. Men det var en av hennes illustrationer i serien som hon kallar "Tunnelbanetankar", där en person säger "Enkel kärlek är för enkla människor", som jag reflekterade över. Om förälsken varar två år och sju månader så har jag precis passerat den brytgränsen, men jag törs inte svara på om jag märkt någon större skillnad. Troligen inte, jag borde ha märkt det.
Mo: Var inte ledsen för det, du gör det du känner är rätt för dig och sånt kan man inte klandra en människa för. Faktiskt. Lycka till med livet utanför bloggen, that's where it counts you know.
jag är rätt fascinerad av dina reflektioner kring kärlek, främst för att jag verkar komma från en trist värld där killar inte drömmer alls eller tänker i närheten av de banorna. jag tror att de killar jag mött kan ha fått för många puckar i skallen. ;-) skämt åsido. kärlek finns. jag tror bara man måste våga tro på den först.
på riktigt.
Vargakvinnan: Ge killen en blogg och du ska se att det kryper fram tankar som inte hörs från sargkanten. Nåväl, med det sagt måste jag erkänna att jag blir lite fascinerad själv ibland. Det har växt fram, synen på kärlek, och det är genom skilsmässa och barnafödande och ett antal trassliga förhållanden som jag tvingats omvärdera vissa saker som jag tidigare knappt visste att jag behövde bry mig om. Som att kärlek inte är självklar, man måste jobba på det och, som du säger, våga tro utav bara h-e. Tack för att du läser fortfarande, trots min låga krekvens.
Tråkigt med nedlagda bloggar.
Ia: Vi hoppas alla att hon har det bra där utanför bloggen.
Skicka en kommentar