Solen flödar så gott den kan från en blekblå novemberhimmel. Den gör ett bra jobb idag, och jag bestämmer mig för att ta en promenad in till centrum. Jag går nästan aldrig dit, 99 gånger av 100 väljer jag grusvägen i skogen, men idag har jag siktet inställt på billiga böcker på Åhléns. Lilla I betraktar som vanlig sin omgivning med upphöjt lugnt, hon är aldrig så nöjd som när hon får åka vagn.
Efter en knapp halvtimme kommer vi fram och tar rulltrappan ner till bokavdelningen. Värmen slår emot oss där nere, förmodligen har man räknat med mycket kallare utetemperatur så här års och missat att vädret fortfarande leker höst. Jag knäpper upp våra kläder och skrider till verket, det tar mig inte mer än fem minuter att skramla ihop Zadie Smith, Vladimir Nabokov och John Irving. Jag känner igen kvinnan i kassan som mamman till en av mina gamla klasskompisar, hon skiner upp som en sol när jag presenterar mig. Visst minns hon mig, jag som alltid var så trevlig och artig.
På vägen därifrån kollar jag klockan, den är 12.25. Lunchtid alltså. Jag drar mig till minnes att S befinner sig på konferens på konserthuset och styr kosan dit. Med fjäderlätta steg släntrar jag in mot konserthusets lunchrestaurang och möter min gravida och aldrig så vackra S. Lilla I bärs snabbt bort till en trånande tants famn medan jag snor åt mig en gratis kopp kaffe och småpratar med S kollegor. Jag får höra att lilla I är sötare än socker och att jag ser ut att vara i fin form, vilket jag tar emot med ett förnöjt hummande.
På vägen hem hittar jag en tjuga på marken och tänker att nu har någon bestämt sig för att lägga grädde på mitt mos ordentligt. Det finns olika sorters lyckliga stunder, alltifrån euforiska konsertupplevelser till gudomliga förlossningar, men att hitta en tjuga en sådan här dag, när allt redan är så perfekt som det kan vara, framstår snarast som det vore skrivet i ett manus. Inte för att jag börjar böla där jag står med tjugan i handen, men jag ser mig misstänksam omkring och väntar mig nästan se ett filmteam gömt bakom en husknut. Strax därefter somnar lilla I och jag ökar på takten. Väl hemma bestämmer jag mig för att ägna en kvart åt att skriva ett inlägg, och nu är den kvarten slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar