Mannen på bilden heter Thomas Idergard. Du kanske känner igen honom, han brukar sitta med i SVT:s nyhetspanel på fredagsmorgnar och tycka en herrans massa saker. Idergard efterträdde Reinfeldt som MUF-ordförande i mitten av 90-talet och har sedan dess haft politiska uppdrag inom bl a näringsdepartementet och gjort civil karriär som proffshjärna inom entreprenörskap och marknadsfrågor. För tillfället lyfter han lön från United Minds, ett företag som ägnar sig åt trend- och omvärldsanalys (alltså samma sak som jag försöker göra här fast troligen i större skala).
Det är allt en liten lustig prick det här, kan man tycka, rapp i käften och solsken i blick. Men om man lyssnar på vad pojken säger (han är född samma år som jag, i Arvidsjaur av alla ställen) kan man lätt sätta morgonkaffet i vrångstrupen. Det är förstås på ett sätt uppfriskande med galningar i teve, men att Idergard överhuvudtaget får sändningstid är faktiskt rätt förvånande med tanke på de åsikter han förmedlar. Han har uttalat sig rappt och självklart om allt från feminism till trängselskatter och buteljerat vatten, och jag kan nog lova att de flesta av er finner hans uttalanden något svårsmälta.
Han har t ex påstått att det inte finns någon könsmaktsordning i Sverige, och se här en skön klassiker som jag av en slump hittade på nätet, angående sjukvården i USA: ” Men det finns också mycket bra i USA. Visste du att det där finns statliga sjukhus som tar emot människor utan sjukförsäkring?” Att själva systemet med sjukförsäkringar innebär att miljontals människor tvingas förlita sig på välgörenhet för att få vård är liksom den nästa tankevända som Idergard aldrig tar. Imorse ville han avskaffa strejkrätten med motiveringen att människor han känner inte kan ta sig till sina jobb pga den superegoistiska busstrejken. Fascinerande perspektiv.
Den röda tråden i hans resonemang är inte svår att hitta, det handlar förstås om marknadsliberalism. Allt gott i världen kommer av att vi tjänar pengar och handlar grejer, allt ont i världen kommer av att politiker vill införa reformer som begränsar handlingsfrihet och fria flöden. Frihet före rättvisa, precis som det ska vara ur ett liberalt perspektiv.
Frihet i all ära, men USA-vännen Idergard verkar inte se någon konflikt eller inkonsekvens i att stödja amerikanarnas storebrorsbeteende världen över när han så rabiat hatar en annan storebror, dvs den svenska staten. Förklaringen här lyder ”demokratin är värd att försvara med våld”, underförstått den demokrati som USA företräder.
Jag kan gott förstå om somliga av er avfärdar Idergard som en tossig, PR-kåt extremist, men då begår man ett stort misstag anser jag. Det är nämligen både intressant och viktigt att studera den här killen, eftersom man gott kan betrakta honom som en stilstudie i marknadsliberalism. Det han representerar är med andra ord inte en obskyr liten samling människor som samlas i mörka källarlokaler, utan snarare en stor och tämligen mäktig apparat som får allt större utrymme i det svenska samhället: marknaden. Bara det faktum att han vecka efter vecka får sitta i SVT och agera proffstyckare säger något om tyngden bakom Idergards idéer, och jag råder er alla att ta den här mannen på allvar och fundera över vad du tycker om hans idéer.
Det är allt en liten lustig prick det här, kan man tycka, rapp i käften och solsken i blick. Men om man lyssnar på vad pojken säger (han är född samma år som jag, i Arvidsjaur av alla ställen) kan man lätt sätta morgonkaffet i vrångstrupen. Det är förstås på ett sätt uppfriskande med galningar i teve, men att Idergard överhuvudtaget får sändningstid är faktiskt rätt förvånande med tanke på de åsikter han förmedlar. Han har uttalat sig rappt och självklart om allt från feminism till trängselskatter och buteljerat vatten, och jag kan nog lova att de flesta av er finner hans uttalanden något svårsmälta.
Han har t ex påstått att det inte finns någon könsmaktsordning i Sverige, och se här en skön klassiker som jag av en slump hittade på nätet, angående sjukvården i USA: ” Men det finns också mycket bra i USA. Visste du att det där finns statliga sjukhus som tar emot människor utan sjukförsäkring?” Att själva systemet med sjukförsäkringar innebär att miljontals människor tvingas förlita sig på välgörenhet för att få vård är liksom den nästa tankevända som Idergard aldrig tar. Imorse ville han avskaffa strejkrätten med motiveringen att människor han känner inte kan ta sig till sina jobb pga den superegoistiska busstrejken. Fascinerande perspektiv.
Den röda tråden i hans resonemang är inte svår att hitta, det handlar förstås om marknadsliberalism. Allt gott i världen kommer av att vi tjänar pengar och handlar grejer, allt ont i världen kommer av att politiker vill införa reformer som begränsar handlingsfrihet och fria flöden. Frihet före rättvisa, precis som det ska vara ur ett liberalt perspektiv.
Frihet i all ära, men USA-vännen Idergard verkar inte se någon konflikt eller inkonsekvens i att stödja amerikanarnas storebrorsbeteende världen över när han så rabiat hatar en annan storebror, dvs den svenska staten. Förklaringen här lyder ”demokratin är värd att försvara med våld”, underförstått den demokrati som USA företräder.
Jag kan gott förstå om somliga av er avfärdar Idergard som en tossig, PR-kåt extremist, men då begår man ett stort misstag anser jag. Det är nämligen både intressant och viktigt att studera den här killen, eftersom man gott kan betrakta honom som en stilstudie i marknadsliberalism. Det han representerar är med andra ord inte en obskyr liten samling människor som samlas i mörka källarlokaler, utan snarare en stor och tämligen mäktig apparat som får allt större utrymme i det svenska samhället: marknaden. Bara det faktum att han vecka efter vecka får sitta i SVT och agera proffstyckare säger något om tyngden bakom Idergards idéer, och jag råder er alla att ta den här mannen på allvar och fundera över vad du tycker om hans idéer.
Skulle det vara så att du, liksom jag, är en smula rädd för vad som kan hända med Sverige om hans framtidsvision förverkligas så kanske det är dags att börja engagera sig? Jag tror nämligen att det är många som ser upp till den här pojken, som tycker att han är en sån där som "tar bladet från munnen och säger som det är". Ungefär som Ian & Bert en gång i tiden, för du minns väl Ian & Bert? Om inte, börja googla på "Ny demokrati" och lär av historien.
2 kommentarer:
Ja, jävlar vad bra du är. Jag har läst en hel hög av dina politiska inlägg och måste - här och nu - lyfta på hatten för dig. Du är ett retoriskt geni. Det du säger, sättet du säger (nåja, skriver) det på är oöverträffat, oavsett vilket media jag jämför med. Jag önskar bara att du tog denna begåvning ett steg längre och (som du själv säger) engagerade dig fullt ut - dvs blev politiker. Såna som du behövs nämligen. Nu mer än någonsin!
// Anders
Anders: Ja jäklar.. det var verkligen stärkande och värmande ord, tusen tack! Jag har ett engagemang, den saken är klar, mitt problem när det kommer till politiskt engagemang är dock fundamentalt: jag känner mig inte helt hemma i något av våra riksdagspartier. Don't get me wrong, jag röstar rött, men rent ideologiskt finns det mycket hos sossarna som jag skulle få problem med om jag "tvingades" representera partiet. Jag skulle i såna fall bli en väldigt självkritisk politiker, och iofs, det kanske är det som behövs allra mest. Tål att tänka på. men tack igen för dina fina ord broder!
Skicka en kommentar