När min 1,5-årige son säger "oj" brukar det betyda att han gjort något som han inte gör varje dag. Imorse klockan 05.57 satt han i sin spjälsäng och rabblade sitt lätt förvånade mantra, "oj.. ojoj.. oj". När jag kom in i rummet var det lite skumt, jag var sömndrucken och utan mina glasögon så jag såg inte riktigt vad det var han höll i handen. Att han hade lyckats ta av sig sin blöja stod klart, men det var inte förrän jag kom riktigt nära som jag kunde identifiera det olycksaliga föremålet i hans hand. Det var en bajskorv.
Konspirationsteoretikern där ute kan hävda att den här historien inte håller eftersom jag borde ha känt lukten på långt håll, men då ska du veta att min allergi så härs års effektivt hindrar all form av doftidentifikation. Även den av bajskorvar. En defekt som ibland, eller ganska ofta när man byter blöjor med den frekvens som jag gör, kan vara en välsignelse. Men imorse kom jag lite för nära.. det hade varit bra att få en varning av näsan åtminstone ett par steg ifrån.
4 kommentarer:
I fell you. Har varit med om liknande grejer ett antal gånger. Inte med min icke existerande ungar utan med gäster inom vården.
Det gäller att stänga av hjärnverksamheten och bara sätta igång med det arbete som behöver göras. Sedan kan man garva åt det när allt är över.
David: Jag är hyfsat van vid mina barns bajs vid det här laget, det är egentligen inga problem. Dina bajserfarenheter däremot.. gosse, jag skulle betala rätt mycket för att slippa sånt.
Kul att läsa mindre kul att torka!! Också inom vården-då är bajs aldrig kul!!
Fjortisensmorsa: Inte så farligt att torka de egna barnens bajs. tyckte jag det så vore jag väl farlig närhet av sammanbrott vid det här laget.
Skicka en kommentar