En till gubbjävel

Okej, så jag fyllde 40 igår. Big deal. För den som gifter sig och fyller 40 inom loppet av några få månader hamnar födelsedagen lätt i skymundan. Om du frågar mig hur det känns har jag haft standardsvaret klart sedan länge: "Min mentala ålder har varit 42 sedan jag var 25, så det börjar väl snart närma sig total harmoni".

Att gå in i 40-talet som nygift fembarnsfar har helt enkelt inte inneburit någon kris alls. Värre vore det antagligen om jag satt kvar i polarens soffa på södermalm och letade efter kärleken på dejtingsajter. Då hade det kanske känts lite kymigt. Inget fel med dejtingsajter, det var ju faktiskt genom en sådan jag träffade min fru, men det är sannerligen inte där jag skulle vilja vara nu.

Rätt man på rätt plats alltså, vad sägs om det? Det skulle inte kunna vara någon annan än jag som satt där hemma och pratade med frugan över en kopp kaffe igår morse. Det skulle inte kunna vara någon annan än jag som skjutsade femtonåringen till innebandymatchen vid tolvsnåret. Det skulle inte kunna vara någon annan än jag som nattade barnen igår kväll. Faktiskt inte.