Vardagslunk med en twist

Igår eftermiddag ringde min fru. Trevligt, min fru ringer, tänkte jag.

- Jävla helvete min plånbok är borta! Kan du hjälpa mig? Jag behöver spärra korten, kolla numret till polisen också är du snäll.
- Visst, självklart. Fan vad jobbigt, men det löser sig det här ska du se.

Jag kollar upp numren och sms-ar över dem till henne. Fem minuter senare ringer telefonen igen, från ett okänt nummer.

- Jävla fan, nu har mobiljäveln pajat också! Jag orkar inte, Olle skriker hela tiden och jag kastade nyss telefonjäveln i skogen. Kan du komma hit och hjälpa mig?
- Visst, självklart. Var är du? På stan? Ska vi ses på vanliga stället?
- Jaja, vanliga stället blir bra.

Som av en slump hade jag tagit bilen till jobbet, det gör jag aldrig annars. På vägen ut förklarar jag för en kollega varför jag störtar iväg.

- S har tappat bort plånboken och telefonen är paj, ungarna skriker, jag måste hjälpa henne.
- Å fan, ja det låter jobbig. Värsta som finns det där när plånboken är borta.
- Jo, fast iofs.. den brukar dyka upp.. man vet aldrig.

Sju minuter senare träffar jag min fru på det vanliga stället. Jag lastar in två ungar i bilen och kör hem dem, samtidigt går S iväg till polisen för att göra en anmälan. Väl hemma går jag in i garaget och inspekterar barnvagnen som jag vet att S använde tidigare under dagen när hon var ute och handlade och tappade bort plånboken. Jag ruskar lite på regnskyddet, det känns tungt. Jag ruskar lite till och ut ramlar plånboken. Jag ringer min fru, eftersom hon svarar förstår jag att mobilen har börjat fungera igen.

- Hej, det är jag. Var är du?
- Hos polisen. Har du hittat plånboken? Säg inte att du har hittat plånboken?!
- Jodå, den låg i regnskyddet.
- Å fy fan vad pinsamt! Och här sitter jag och gör en anmälan hos polisen.. förlåt alla, förlåt! Fan vad bra du är, vi ses snart!
- Jadå, vi ses.

Senare på kvällen tar vi ett glas vin till den libanesiska hämtmaten. Vi brukar inte ödsla pengar på hämtmat annars, men vi var ju tvungna att fira plånbokens återkomst.


PS.
Den här incidenten, tillsammans med flera andra, indikerar att min fru drar ett jävla tungt lass där hemma och behöver mer sömn. Om hon inte ger med sig snart kommer jag att smyga ner en sömntablett i hennes vinglas och bära ner henne till gästsängen i källaren. Den indikerar också att jag var helt rätt ute på Barstols senaste söndagspanel när jag svarade så här på frågan "Vad har du alltid varit väldigt bra på?"

"Jag har alltid varit bra på att hitta borttappade saker, öppna trilskande burklock och göra mig förstådd"