Det handlar inte om lappar

Såg på nyheterna igår kväll att Björklund har varit i farten igen, nu var det skoldebatt i riksdagen. Det var förstås brottstycken av debatten som visades i nyhetssändningen, och kanske var det vinklat så att debattörerna skulle framstå som plantor, för det gjorde dom verkligen. Björklund säger något i stil med ”Nämen vad är det för land vi lever i där man inte ens kan skriva ner på en lapp hur det går för en elev?”, och han verkar få debatten precis dit han vill eftersom sossarnas debattör, en kvinna som jag inte kände igen, tyckte att det skulle sluta tjafsas. Så jag tänkte så här, att om ingen sosse, miljöpartist eller vänsterpartist har riktat följande frågeställning till Björklund i den här debatten så är det skandal, för så här är det i min bok.

Herr Björklund, du talar å ena sidan om skriftliga omdömen och å andra sidan om betyg från årskurs ett, och kan vi nu en gång för alla komma överens om att detta är två helt vitt skilda saker? (Björklund nickar truligt i sin stol). Vad det hela handlar om, enligt min mening, är att en fungerande kommunikation behöver upprättas mellan lärare, föräldrar och elever, så att alla inblandade känner till hur landet ligger för telningen i fråga. Detta tror jag att samtliga närvarande partirepresentanter kan hålla med om. Så vad är det då vi är oense om? Jo, det tycks handla om valet av kommunikationsmedel. Ska läraren få skriva ett omdöme på en lapp eller inte, ska läraren få sätta betyg från årskurs ett eller inte. Typiskt politiker att fastna på den sekundära betydelsen.

I frågan om betyg är min ståndpunkt klar, det ska du bara ge fan i Björklund (får man svära i plenisalen?) Kalla mig flummig, det har du ju gjort förr, men jag vill inte sätta jämförelsetal på sjuåringar. Och låt oss nu stanna här i denna fråga, innan du gräver fram forskare A som stödjer ditt resonemang och jag gräver fram forskare B som stödjer mitt. Det är bara slöseri med skattemedel. Men den här lappfrågan Björklund, ojojoj, tro inte att jag går på så enkla trick. Du vill bunta ihop lappen och betygen, du vill säga att det är ungefär samma sak, för en sketen lapp kan väl inte skada någon och sen är ju inte steget långt till Amanda 7 år, stora A i geografi. Men jag hävdar att det finns en avgörande skillnad mellan omdömet och betyget, och det vet du också din gamla majorslusk. Och du kan få din jävla lapp, jag har inga problem med det, för det är egentligen precis så det går till redan idag.

Kanske finns det inte en enda riksdagsledamot här inne som har barn, men låt mig då tala om att sist jag var på utvecklingssamtal i skolan, ja faktiskt samtliga gånger under en period av sju år, fick jag en LAPP med mig hem där det framgick vad som hade funkat bra för unge herr E och vad som hade funkat mindre bra, hur han fungerar i gruppen, hur han står kunskapsmässigt i förhållande till de uppsatta målen, etc.

Jag skulle vilja kalla detta ett klockrent omdöme. Så varför står vi här och låtsas att vi är oense om att införa något som redan finns? Den här debatten existerar ju inte ens i egentlig mening, eller den skulle inte ens existera om det inte vore för att vi misstänker att din omdömeslapp är förtruppen som ska bana väg för betyg på sjuåringar.

Jag skulle tro, utan att vara expert på mänsklig kommunikation, att det bästa sättet för lärare att få föräldrar att förstå hur det går för deras barn är att först lära känna dom, bygga en relation som kan ligga till grund för en vettig dialog som leder fram till en gemensam syn på exakt vad som är målet för telningen. Och relationer bygger man inte genom att skicka lappar Björklund, såvida man inte går i sexan och vill fråga chans på någon. Nej, relationer bygger man bäst genom att prata med varandra. När väl denna relation, förhoppningsvis präglad av ömsesidig respekt, är på plats, så får dom väl skicka hur många lappar dom vill, det är fullkomligt ointressant i sammanhanget. Men om du för ett ögonblick tror att skriftliga omdömen kan ersätta den minsta lilla del av den verbala kommunikationen mellan lärare och föräldrar så är du ute och cyklar.

Jag vet hur det var i lumpen Janne lille, där fanns en omsorgsfullt uppbyggd hierarki som gick ut på att befälet var Gud och aldrig fick ifrågasättas av beväringarna. De skriftliga omdömen som den skolan använde sig av låg också helt i linje med den hierarkiska strukturen, eftersom utdelandet av en lapp ytterligare underströk den skillnad i status som rådde mellan befäl och beväring. Men så ska vi inte ha det i skolan Björklund, vi ska inte fostra soldater här förstår du.

Jag ser nu att min tid är ute, så det är väl lika bra att jag går och sätter mig för att lyssna på din replik Björklund. Förhoppnings säger du något i stil med skit i lapparna och låt oss fokusera på vad vi vill att skolan ska kunna erbjuda våra barn. Förhoppningsvis slutar du upp med dina små retoriska tricks och talar klartext. Jag vill ha en skola präglad av öppenhet, respekt och dialog, inte hierarki, tvång och förbud. Vad vill du?