Imorgon gifter vi oss, och jag börjar så smått undra om vi har tänkt på allt. Det har vi väl inte, antar jag, men skit samma. Det är bara en fest, bara en fest.. nej, inte riktigt.
Jag försöker hålla fjärilarna i bröstet borta, andas lugna djupa andetag, men jag bara vet att jag kommer att vara lättrörd som en pulversås innan det här är över. En gång förra veckan började både jag och S att gråta när jag var hemma på lunchen. Vi satt och lyssnade på potentiella låtar att göra inmarsch till, och när Joni Mitchell sjöng A case of you brast det för oss båda. Vi är människor som normalt håller masken lika stenhård som Clint Eastwood, så den där lilla lunchincidenten är väldigt talande för exakt hur nära euforins yttersta och märkliga gräns vi befinner oss just nu. Den gräns där man gråter av glädje och skrattar av stress, det är ett underbart tillstånd måste jag säga men jag tror inte jag pallar så värst länge till. Bara tills imorgon, sen kan vi börja slappna av igen.
9 kommentarer:
Lycka till och kör hårt. För guds skull glöm inte bort att njut av varje ögonblick
På nåt sätt är det ändå "bara en fest". En markering från er sida att nu jävlar är det på allvar, men efter husköp och tre gemensamma sötnosar har ni väl ändå fattat det, va? Det har jag. Lycka till så jävla mycket!
Åhååå, läste för sent. Grattis i massor, hoppas det blev superkul och er grej =)
Hjärtliga gratulationer!!!!!!
önskar
m. mythos
(som slutat blogga men följer såna här glädjens nyheter såklart!)
Fabbe: (åh vad sen jag är här nu) tack! Vi körde hårt och SOM jag njöt!
Lotta: Tack! Jo, vi har fattat det, men det är ändå schysst att "göra grejen". Min fru hälsar så gott, hehe.
Ullis: Tackar! Vi gjorde vår grej, det blev perfekt!
Mythos: Tack!
Det är något väldigt speciellt med A case of you.
Jag är så glad för din skull, det låter som en klyscha, men det är sant. *torkar en tår*
Ia: Det är något väldigt speciellt med Joni Mitchell.
Jag vet att du är glad för min skull, jag vet att du menar det på riktigt. Tack!
Din fru hälsar så gott? Känner jag henne, eller är det bara en allmän hälsning till en av dina trogna läsare, typ?
Lotta: Det senare. Vad jag vet känner inte min fru dig.
Skicka en kommentar