Black army, en samling hyggliga människor?

Jag var på fotboll igår, Gefle spelade en skitmatch mot AIK och torskade med 1-0 efter insläppt mål redan i första spelminuten. Matchen var inget att skriva hem om, AIK spelade tryggt defensivt och Gefle körde fast totalt.

Det såg ut ungefär som det brukar, fast precis tvärtom. Nu har Gefle äntligen hittat modet att hålla i bollen istället för att spela "sparka-spring-fotboll", men istället blir man totalt uddlösa när man får anfalla mot ett samlat försvar. Jag är orolig, med det här spelet blir man allsvenskans mest lättlästa lag istället för det mest svårspelade.

Även om den här fotbollen visserligen är trevligare att titta på än den gamla ”långa bollar på Dahlberg-varianten” (det började med Ytterbom, sen kom Oremo, sen Gerndt, sen Orlov, men spelidén har hela tiden varit densamma) så blir det desto mindre trevligt när antalet avslut på mål är noll.. NOLL! Vi har inga centrala mittfältare som kan fylla på och göra mål när våra anfallare står felvända med boll i straffområdet, då blir det väldigt lätt för ett lag som AIK att försvara sig.

Hursomhelst, nu till bomben, i dubbel bemärkelse. Det var faktiskt så att Black army stod för det mest positiva inslaget i gårdagens match, och jag sitter fortfarande och skakar av förvåning när jag tänker på det. En bit in i första halvlek briserar en rätt rejäl fyrverkeripjäs på plan, inkastad av någon i AIK-klacken. Vad händer? Jo, klacken hivar ut killen som kastade bomben över staketet till väntande polis och skanderar sedan ”UT MED PACKET!” 

Jag trodde inte mina ögon, men är fan inte den som är den. Jag har ondgjort mig mycket över Stockholmssupportrar genom åren men det här agerandet ska klacken ha cred för. Bra gjort! Black army kallade det självsanering, och det är väl förmodligen en effektivare väg fram till en sund supporterkultur än att jag sitter här och gnäller om sönderslagna bensinmackar.

Jag har sagt det förut, ingenting är som det brukar. Och ingen är gladare för det än jag.