Moderaterna tappar mark, Brynäs är i SM-final och jag lyssnar på Frida Hyvönen, och jag vet inte vad som är mest överraskande.
Kanske är det ändå fröken Hyvönen. Jag har alltid tyckt att hon sjunger gnälligt och att musiken är överdrivet genomtänkt och lite fånig, på något sätt. Men texterna, det är där det lyfter. Här sitter jag och nynnar med i Terribly Dark, vem fan kunde ha trott det? Jag får revidera min uppfattning om henne som artist, och det gör jag inte ofta.
Moderaterna, äh.. sossarna upplever en sån där effekt igen, den brukar hålla i sig ända tills partiledaren ifråga börjar öppna käften. Vi såg det med Mona, vi såg det med Håkan, det är som gamla tiders sändningar från längdskidåkning med Gunde & co, "den tomma tv-rutans dramaturgi". En kommentator, lämpligast Christer Ulfbåge, säger "Nu borde Gunde vara HÄR" medan vi tittar på en tv-bild där små kluttar av snö faller graciöst från tyngda granar, men ingen Gunde inte. Det är spännande så länge inget händer, sen började de med mass-starter och allt var förstört.
Min gamle kompis Tommy har lett Brynäs fram till en SM-final och hela Gävle har hockeyfeber. Jodå, vi bodde grannar förr och satt på hans rum och lyssnade på Saints & Sinners med Whitesnake, men det var längesen nu. Bra jobbat Tommy, jävligt bra jobbat! Drakar har fällts, demoner har jagats på flykt, nu återstår bara att mangla ner norra AIK. Gudarna ska veta att den här bygden där fabriker läggs ner i samma takt som Anders Borg byter hårsnodd behöver lite framgång och framtidstro. Vi börjar liksom nästan tro nu att det skulle kunna gå vägen, att det kanske ändå inte går åt h-e den här gången. Eller som en av sönerna sa igår kväll när Brynäs vunnit första finalmatchen uppe i Skellefteå: "Ja nu lär vi ju inte torska med fyra raka iaf". Det är framtidstro a la Gävle det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar