Det var alltså en gång två intet ont anande bankkunder som stämde träff med sin PERSONLIGA bankman på Handelsbanken (vi kan kalla henne X). Det här utspelar på tiden innan den Stora Krisen, dvs en tid då rekommenderade sparformer ofta bestod av aktiefonder och dylika styggelser. De två bankkunderna, jag och min fru, ville prata om just sparformer och lade fram sina önskemål, som i stort (ej ordagrant) gick ut på följande:
Ge oss förslag på sparformer med låg risk och så hög avkastning som möjligt. Vi känner till att det finns en klar koppling mellan risk och avkastning, vi förstår att låg risk leder till låg avkastning, men ge oss inget högrisk-alternativ, ok?
Utifrån dessa förutsättningar presenterade den PERSONLIGA bankmannen ett förslag som påstods innebära en maximal risk på tretusen kronor. "Om allting går alldeles åt skogen så kan ni ändå inte förlora mer än så", förkunnade glatt den PERSONLIGA bankmannen. Bländade av det älskvärda bemötandet och banklokalens sobra inredning accepterade vi erbjudandet. Det här kunde väl ändå inte gå fel?
Jodå. Döm om vår förvåning när vi i förra veckan, flera år efter nämnda möte, plötsligt fick ett brev med posten som talade om att de fonder vi valt för vårt sparande hade upphört att gälla och att vi skulle få en återbetalning baserad på något slags "nominellt värde". Brevet talade inte om varför fonderna upphört att existera, ej heller vad detta nominella värde skulle betyda för oss i form av vinst/förlust. "Det här verkar skumt" sa min fru. "Ja, bäst att kolla upp det" sa jag.
Sagt och gjort, dagen efter gick min fru till banken med brevet och träffade en bankman (inte den PERSONLIGA denna gång ty hon är föräldraledig). Den opersonlige bankmannen tittade på brevet, slog lite på sin dator och berättade sedan att fonderna upphört att gälla eftersom deras slutdatum helt enkelt hade passerats. Vilken fullkomligt blixtrande logik. På frågan om man inte kunde tänkt sig att skicka ut information FÖRE detta datum som berättade att fonderna SKULLE KOMMA att upphöra hade den opersonliga bankmannen inget svar.
Jag menar, med tanke på att den nominella återbetalningen resulterade i en förlust på drygt TRETTIOFEMTUSEN KRONOR för oss så hade det varit GANSKA BRA ATT FÅ REDA PÅ DET SÅ HADE MAN KANSKE KUNNAT GÖRA NÅGOT ÅT SKITEN LIKSOM.
Jävla rövare, ni kan faktiskt dra åt h-e på riktigt. Inser ni hur mycket TRETTIOFEMTUSEN KRONOR är för en barnfamilj som sparar och gnetar och amorterar på huset för att kunna bo kvar även om en skulle bli arbetslös? Jag undrar, X, hur mycket du tjänade på affären. Hur mycket du tjänade på att ljuga oss rakt i ansiktet, medvetet eller bara för att du är inkompetent. Eller förresten, jag vill inte veta. Sätt in pengarna på mitt konto bara, den ursprungligen utlovade risken på tretusen kronor vill jag dessutom ha som ersättning för sveda och värk. Om detta inte sker kommer jag att göra en polisanmälan, och jag håller dig X personligt ansvarig för att ha rånat oss på trettiofemtusen kronor.
Jävla bankhelvetesidiotjävlar.
2 kommentarer:
Fy fan, ja vad kan man säga? Vidrigt. Hoppas det löser sig på något sätt.
Tack, det här är långt ifrån över kan jag säga. Min fru gav den opersonlige bankmannen the evil eye och då ligger man risigt till. Han skulle komma tillbaka med nån deal, men vi kan nog tyvärr titta i månen efter våra pengar. Man ska alltid läsa det finstilta och inte lita på människor.
Skicka en kommentar