fredag, april 13, 2012

Sverige


På vägen till svärfars gård där vi firar påsk reser vi genom södra Norrlands inland och jag betraktar ett bortglömt Sverige genom bilrutan. Det är glest mellan de förfallna gårdarna längs de dåligt underhållna vägarna och staplarna som visar mottagning på min hypermoderna iPhone pendlar hela tiden mellan 1 och "ingen service".

Det här är landet som jag växt upp i, ändå känns det så oerhört främmande. Ju mer jag tittar på det, desto längre bort verkar det befinna sig. Ändå finns där en stark påminnelse om ursprung, en doft av lövbrasor och sura gummistövlar letar sig osynligt in i mitt medvetande. Det blir en resa genom tiden som då och då avbryts av fullkomligt vardagliga moderniteter. Mobilens ringsignal skär som en lie genom tidens väv, en osynlig hand för mig abrupt tillbaka från 70-talets barndom dit tankarna har förirrat sig.

Då när gårdarna vi passerade med pappas Opel Kadett inte var så nedgångna och slitna. Då när korna stod nära vägen, så nära att man nästan kunde ta på dem om man sträckte ut armen genom fönstret. Då när asfalten, som låg ny och slät under hjulen, kysste dikenas prunkande blomster. Då när jag satt i baksätet utan ens ett midjebälte på mig och försökte få in P3 på transistorradion (Bajazzo stod det på den, var den italiensk?)

Det är kanske inte så konstigt att jag blir nostalgisk när jag reser genom södra Norrlands inland ändå. Det är den tiden, jag har den rätta åldern för nostalgi. Men det är egentligen inte klokt att det gamla Sverige finns kvar där i skymundan och ser likadant ut som när jag var liten, bara lite mer slitet och öde. Man ser det ju väldigt sällan, bara de där få gångerna när man ska till någon avlägsen skidort eller på någon släktings begravning.

Somliga ser aldrig det gamla Sverige, de sitter kvar i städerna och tror att det är så vårt land ser ut 2012. Det är lite synd, för även om det gamla landet har sjukt dålig täckning och skogen är sååå ofräsch så är det därifrån vi liksom.. härstammar. Vill du inte veta var du kommer ifrån? Det är som att gå på museum förstår du, fast gratis, och överallt. Helt interaktivt. Värsta grejen.

Trevlig helg!

4 kommentarer:

David Ärlemalm sa...

Alltså, köper inte riktigt det där. Har du tillbringat julen i ett avfolkat sthlm någon gång? Det är då alla inflyttade åker tillbaka till Mäskträsk, festar på statt och insuper det gamla sverige. Efter några dagar är de tillbaka i stan och försöker fila bort dialekten som hittat tillbaka under helgen.

Har du förresten sett Antichrist ännu?

Matte sa...

David: Vi pratar inte om ställen där det finns Statt, vi pratar inte om Gävle, Skellefteå, Piteå, Avesta, Gnarp eller ens Mora. Vi pratar om den avbefolkade bygden, ödelandet, det du finner om du åker rakt västerut från höga kusten och inåt landet. De som växt upp där bor inte i sthlm, de bor på sin höjd i Umeå. Det finns grader även i detta helvete förstår du.

Har inte sett Antichrist men har lagt upp den på min filmlista. Apropå avbefolkad bygd menar du?

David Ärlemalm sa...

Hehe, ja i Antichrist har du ett utmärkt exempel på hur det kan sluta när stadsbor ger sig ut i obygden.

Matte sa...

Ungefär som när en och annan vilsen 08-a dyker upp i Storsätern kan tänkas.