Vardagsrasistens alibi

Gårdagens avsnitt av ”Uppdrag granskning” innehöll ett reportage från den småländska byn Landsbro, där Migrationsverkets beslut att placera ett antal asylsökande mitt i grannskapet väckt upprorsstämning bland ortsborna. Reportaget lyckades sätta fingret exakt på den skuggiga glänta i vårt annars så förnuftsdrivna samhälle där den svenska vardagsrasismen får växa i lugn och ro, den glänta där vi plötsligt förlitar oss på allt annat än fakta när vi bygger grunden för vad vi tycker om saker och ting.

Första gången jag fick syn på gläntan var i högstadiet. Det var en kille i min klass som en dag började snacka vitt och brett om hur alla zigenare stjäl (det var så vi sa på den tiden, ordet romer fanns inte i vår vokabulär). När vi frågade hur han kunde veta att alla zigenare stjäl, hade han möjligen bevittnat dylika stölder själv, så kom det där förhatliga jävla svaret som jag har hört tusentals gånger sedan dess så fort någon ska förklara hur det egentligen är med de här invandrarna: ”Näe men det har man ju hört”.

Samma absoluta gehör för falska rasistiska rykten uppstod i Landsbro när det stod klart för ortsborna att det beretts plats för ca 30 asylsökande. Alla i Landsbro visste plötsligt att dessa människor hade blivit utkastade från ett annat asylboende i en annan ort, eftersom de hade misskött sig. Alla i Landsbro visste att de asylsökande redan efter några veckor hade snattat mat på ICA och till och med snott grejer direkt ur lastbilen som kom med varuleveranser. Alla i Landsbro visste att där borta i Mariannelund, där de har tagit emot asylsökande i flera år, där är ju folk ”lamslagna av skräck”. På frågan hur de kunde veta detta, hade de möjligen bevittnat stölder och kriminalitet själva, så kom samma enfaldiga bräkande svar: ”Näe men det har man ju hört”. Ingen har sett något själv, ingen vet egentligen ett skit men litar blint på rykten.

Så vad händer då om man försöker ta reda på fakta i dessa frågor? På den direkta frågan om han haft problem med snatterier sen de asylsökande kom till byn svarade ICA-handlaren ”Nej, jag har inga problem alls”. När filmteamet frågade polisen om kriminaliteten har ökat i de orter på Småländska höglandet där asylsökande har placerats var svaret ”Nej, det finns ingen ökad kriminalitet i dessa orter som kan kopplas till de asylsökande”. Och att de asylsökande som kom till Landsbro skulle ha kastats ut från ett annat boende var inte heller sant, människorna i fråga hade aldrig bott någon annanstans i Sverige.

Men det som kanske var mest beklämmande av allt var att se de lokala politikerna försöka slingra sig fram till en förklaring till varför de inte ville ha asylsökande i Landsbro. Jo förstår du, det enda problem jag har med det här är ju att de stackars människorna placeras i nedgångna lägenheter som inte är lämpliga för barnfamiljer. De kan ju inte bo här, vi har inte plats. Bättre att sprida ut dem på andra ställen, bla bla bla. När det sedan visade sig att fastighetsägaren, han från Stockholm som tjänade ”grova pengar” på de här stackars människorna, hade rustat upp lägenheterna så var ju inte heller det sant. Men innan ett filmteam kom till byn och motbevisade dem så ”visste ju alla” att lägenheterna var helt nedgångna.

Det stora problemet vi har i Sverige idag är att folket i Landsbro är helt vanliga människor som i mångt och mycket kan representera ett tvärsnitt av den svenska befolkningen. De är inte mer rasistiska än din granne eller din jobbarkompis som ibland på fikarasterna beklagar sig över den gigantiska våg av kriminalitet som sveper över landet sedan invandrarna ”tagit över”. De är vanliga och, till största delen, hyggliga människor som missletts att tro att allt som är främmande är farligt. Och bakom varje falskt rykte finns i de flesta fall en organisation eller ett politiskt parti som är främlingsfientligt. I fallet med Landsbro var det några unga herrar med nationalistisk bakgrund från en annan ort som mer än gärna spred sin visdom över nejden och passade på att ragga nya medlemmar bland oroliga pensionärer på byastämman.

Det mothugg jag normalt får från nationalister, fascister, rasister eller "helt vanliga svenskar som tröttnat på skiten” när jag skriver eller pratar om såna här frågor är att jag har satt mig på höga hästar och att jag minsann bara ska hålla käften eftersom jag inte vet hur det är där ute i ”verkligheten”. Till alla er vill jag bara säga en sak: det har visat sig, gång efter annan, att den bild av verkligheten som NI vill förmedla är lögn och förbannad dikt varje gång någon bemödat sig med att ta reda på hur saker och ting EGENTLIGEN ligger till. Det ni sysslar med är att bedriva främlingsfientlig propaganda, men jag tror tyvärr på fullt allvar att många av er inte ens fattar att ni gör det. Ni har vilseletts att tro på saker som ni själva inte vet ett skit om, och er totala brist på källkritik gör det extremt lätt att bara med en liten lätt putt i ryggen föra er in i den där ljusskygga gläntan där alla romer stjäl och alla somalier systematiskt våldtar kvinnor.

Främlingsfientlighet förutsätter okunskap, och så länge vi inte vill ta reda på sanningen utan nöjer oss med ”allt man har hört” så kommer tyvärr partier som Sverigedemokraterna att fortsätta kapitalisera på vår dumhet och rädsla.

Och låt oss inte skygga för någon sanning alls här, det är bara att inse att vårt öppna och moderna samhälle som gärna slår sig för bröstet när det kommer till samvetsfrågor om solidaritet ändå på något sätt under många år har odlat en utbredd smygrasism bland befolkningen. Jag vet inte riktigt varför det är så, men jag vet att vi inte kan skylla allt på Sverigedemokraterna. De kom ju till dukat bord, något alldeles galet hände med Sverige långt innan SD dök upp på arenan.

Ibland känner jag att politiker och etablissemang har sprungit för långt i förväg och intagit en ståndpunkt som befolkningen inte alltid har fått en ärlig chans att ställa sig bakom. Vi har politiker som gärna vräker ur sig alibi-liknande standardsvar när det kommer till frågor om invandring och flyktingpolitik men som helt saknar förmågan att inspirera folket till att följa med dit bort där de står. Här har t ex SD helt rätt när de kritiserar de etablerade partierna, men tyvärr drar de ju istället helt horribla slutsatser av sina analyser. Istället för att kritisera våra politiker för deras oförmåga att förankra sin politik hos folket lägger de all skuld på invandrarna, de där människorna som är konstiga och farliga.

Våra politiker, vare sig de tillhör sittande regering eller opposition, MÅSTE ta på sig ansvaret att fylla den ljusskygga gläntan med kunskap, information och tro. Det måste börja där, inte bara med tydliga ställningstaganden emot rasism och främlingsfientlighet utan med inspirerande alternativ som föder ljus istället för mer mörker. Tyvärr ser jag inte en enda jävla politiker som jag på allvar tror skulle kunna fylla den kostymen, jag hittar bara räknenissar som intill förväxling liknar företagsrepresentanter. Men någon får gärna motbevisa mig.

Jag är rädd för facebook

I våras skaffade jag ett fejkat Facebook-konto enbart för att komma åt gratis-versionen av Spotify. Jag använder alltså inte kontot, men dum som jag var angav jag en riktig mailadress, alltså en som jag använder, och se då börjar eländet.

Med jämna mellanrum får jag mail från Facebook som frågar om jag känner den och den personen, och när jag ser alla människor som denna uppenbart hypereffektiva sökmotor har grävt fram blir jag faktiskt rädd. Alltså.. hur i h-e kan facebook veta vem mina söner hade som innebandytränare för tio år sedan?! Och det som skrämmer mig nästan ännu mer är insikten om att det bara verkar vara jag som är rädd för det här. Jag har ju ändå bara släppt ifrån mig ett minimum av information medan ni fläker ut era liv till allmän beskådan i långt större utsträckning, misstänker jag.

Ni menar alltså, gott folk, att ni är okej med att Facebook korskör era mailadresser och kollar upp alla människor som ni någonsin har skickat mail till, genom hela världshistorien?? Ni menar alltså att det är ok att internet-leverantörer följer varenda steg ni tar på nätet och möter varje musklick med ett nytt reklamerbjudande? Herregud vilken storm det blev härom året när det stod klart för allmänheten att staten med hjälp av FRA-lagen skulle spionera på oss, men när marknadskrafterna kartlägger varenda litet skrymsle av våra stackars förtappade själar då är det ingen som höjer på ögonbrynen. Var fan är Piratpartiet i den här frågan? Var fan är alla frispråkiga libertarianer som ville fly till Singapore (haha) när de kände sig förföljda av Storebror? Glöm FRA, det är facebook som är storebror.

Jag finner det här helt absurt, att ni alla verkar gå med på att bli kartlagda av en internet-leverantör som hanterar era personuppgifter som en handelsvara. För det är faktiskt vad vi människor har reducerats till nu när vi frivilligt anslutit oss till den nya tidens åsiktsregistrering. Och om du tror att du kan gå säker genom att klicka i några rutor där leverantören lovar att dina uppgifter skyddas så tror du så jävla fel. Ingen går säker, själva grundanledningen till att en sajt som facebook existerar är att de kan sälja dina personuppgifter och ditt beteendemönster på nätet vidare till hungrande företag som vill skicka på dig en massa skit. Varför tror du annars att företaget är värderat till flera hundra miljarder kronor på börsen? För att det är så enkelt att hålla kontakt med gamla kompisar? Pyttsan. Vakna upp! Var finns debatten om de uppenbara integritetsbrott som ständigt pågår på nätet? Nej, jag pratar inte om troll som bitchslappar dig i kommentarsfält när jag säger integritetsbrott, jag pratar om multinationfuckingnella företag som tjänar så in i h-e med pengar på att sälja dig vidare som en lydig slav.

Och jag finner det extra absurt när många som jag vet stod på barrikaderna och skrek sig hesa då när FRA var på tapeten idag i princip bönar och ber mig att snälla kan jag gå med i Facebook så det blir enklare att hålla kontakten med mig. Nej, jag ansluter mig inte frivilligt till åsiktsregistrering. Och när jag framhärdar kallas jag konspirationsteoretiker. När jag säger att jag inte vill sälja min själ GRATIS till marknadskrafterna kallas jag löjlig, alternativt bakåtsträvare. Och du får kalla mig vad du vill, det skiter jag i, för jag går helt enkelt inte med på det här.

Det påstås att internet är fritt, att informationsflödet som rinner där är vår tids främsta demokrati. Det är en stor lögn. Internet har fler övervakningskameror än Londons innerstad någonsin skulle kunna drömma om. Det är bara det att vi aldrig ser kamerorna, och de som filmar behöver aldrig tala om för oss vad de håller på med. Det är bara inse fakta, vi är övervakade, kartlagda och rövknullade. Eller om man vill vara lite snäll, vi är en aning naiva när det kommer till att skydda våra personuppgifter på nätet. TYP!

Som tur är finns det åtminstone en människa till som känner som jag. Han heter Fredrik Alverén och har skrivit en bok som heter "Såld på nätet", som handlar om just detta. Och jodå, naturligtvis har herr Alverén tidigare arbetat för mörkrets makter som "internetexpert" (vad nu det är) i Silicon Valley, så han påstås dessutom veta vad han pratar om (till skillnad från mig, om man ska tro mina vänner). Jag har inte läst boken än, så jag inte uttala mig om innehållet, men tills vidare får han bli mitt sanningsvittne. Ser ni, det är inte bara jag som hör röster i mitt huvud, det finns fler som ser sanningen! Och han har skrivit en bok!

Bananrepubliken Slovakien

I lördags när jag satt i bilen och lyssnade på radion hörde jag nyheten som närapå fick mig att köra i diket. På Ekot sa man att läkare i Slovakien undersökt om asylsökande män blir sexuellt upphetsade av att titta på heteroporr, för att man, ANTAR jag, inte vill ha in bögar i landet. EU:s migrationskomissionär (vad är det för nåt?) Cecilia Malmström kallar det barbariskt, vilket en pyttig artikel i DN rapporterar om.

Jag kan tänka mig ett antal andra ord som passar in. Vad sägs till exempel om bevis på envist kvardröjande, fullständigt idiotisk machokultur med hysterisk homofobi som främsta kännetecken? Eller katolsk mongo-indoktrinering? Eller rätt och slätt bara ren medeltidshjärna?

Så du kommer till Slovakien som asylsökande, någon anar oråd, du blir visad in i ett rum och en vitrock sätter på en porrfilm, är det så det har gått till? Och sen då? Hur vet vitrocken att du har blivit kåt? Är det en manuell kontroll eller har man fäst elektroder och skit vid snorren? Och hur i hela h-e, undrar jag, ska man kunna "prestera" under liknande omständigheter? Om du inte får bånge nu, gubbe lille, så skickar vi tillbaka dig dit du kom ifrån. Mmm.. fantastiskt väl utformat test måste man säga. Jävla idioter!

Och EU fördömer dessa tester. Ja det får vi väl VERKLIGEN HOPPAS. Att vem som helst kan bli medlem  i EU nu för tiden, det har vi ju förstått, men borde man inte kunna kasta ut länder med en medeltida syn på homosexuella?

Jehovas Sverigedemokrater

Det var en kväll under första semesterveckan, jag satt i enslig fjällstuga där alla andra sov och tv-n visade inslag från Almedalsveckan. Just den här kvällen var det Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson som höll hov, och jag tänkte att jag måste försöka lyssna, ta reda på vad det är han säger egentligen. Kanske kunde jag hitta en förklaring till detta oförklarliga faktum att partiet ständigt växer.

Det första som slog mig, ja det slog mig så pass hårt att jag hade svårt att höra vad karln sa, var den oerhört provokativa slogan man valt att trycka på backdroppen: ”Ingen lämnas utanför”. Det är alltså SD’s senaste slogan gott folk, smaka på den igen: ”Ingen lämnas utanför”. Jag sitter där och tänker, är det här ironi? Har Jimmie skaffat sig humor helt plötsligt? Känner resten av partiledningen till det här? Sen slår det en att näe.. det är inget skämt, de vill på fullaste allvar få oss att tro att de för en politik som inkluderar alla människor, som bjuder in alla att delta i samhällsbyggandet.

I det här läget är det förstås lätt att bara skratta åt eländet, alternativt anklaga Jimmie & co för bedrägeri. Men tyvärr är det nog så illa ställt att de faktiskt tror på det själva, och det enda brott som de möjligen kan anklagas för är självbedrägeri. Och Jimmie Åkesson är väl näppeligen den förste politiker som gjort sig skyldig till det brottet, även om det nog blir svårt att hitta ett mer uppenbart fall.

För att enklare förstå magnituden av självbedrägeri som vi pratar om här finns det en liknelse som kanske skänker insikt. Jag vill nämligen påstå att ingen svensk politiker före Jimmie Åkesson har fört fram en retorik som till kropp och skepnad bär så många likheter med den fantastiskt märkliga tankekonstruktion som Jehovas Vittnen bygger sina smått fascistiska idéer på. Alltså, ingen lämnas utanför, förutom de människor vi inte vill ha med på resan till nästa paradis. I Jehovas fall handlar det om halta och lytta, de som genetiskt inte håller måttet när nästa generation av mänskligheten ska avlas fram. I Sverigedemokraternas fall handlar det om invandrare, i synnerhet muslimer.

Ni som vi pekar på, ni som vi Sverigedemokrater anser är värdiga samhällsmedborgare, ni skola aldrig lämnas utanför. Men ni andra, ni kan gott sticka tillbaka till de helveteshål ni kom ifrån, för vi skiter högaktningsfullt i vad som händer med er.

Detta, och inget annat, är det verkliga budskapet bakom Sverigedemokraternas nya slogan. Så det är väl inte mer än rätt att föreslå det uppenbara, att Jehovas Vittnen och SD kanske borde slå sina påsar ihop. Jag menar där borta, var man nu menar att det Nya Paradiset kommer att vara beläget, där lär det ju inte heller finnas plats för barn som lider av posttraumatisk chock från krigsupplevelser, mödrar som maktlöst har bevittnat morden på sina egna barn eller hela familjer som jagats från sina hem under vapenhot. I Sverigedemokraternas samhälle eller Jehovas Vittnens nya paradis kommer dessa människor aldrig att få plats, för de är inte värdiga medlemmar. 

Detta är det högst ovärdiga budskap som Jimmie Åkesson helt utan skam och till åhörarnas jubel hamrade ut över nejden en solig julikväll i Almedalen år 2012, medan jag satt i en fjällstuga och huttrade av den omänskliga iskyla som förmedlades genom tv-rutan. 

Den sällsynt illaluktande soppan

Om det är något som irriterar mig mer än det mesta just nu så är det att ingen, absolut ingen, tar debatten med Sverigedemokraterna. Hallå, så kallade etablerade partier, vad i h-e håller ni på med egentligen?!

Egentligen är väl min ilska en spin off på det jag skrev för några veckor sedan, spaningen som gick ut på att SD sakta men säkert håller på att ta sig in i våra tv-soffor. De blir allt mer accepterade helt enkelt, vilket med hundra procent säkerhet torde vara resultatet av en från deras sida riktad och synnerligen ambitiös kampanj. Självklart vill de in i tv-sofforna, självklart är målet att få med Åkesson i en talkshow, för väl där har tröskeln till svenskens kritiska granskande passerats och vägen till världsdominans ligger öppen. Han satt ju och pratade med Skavlan, då kan han väl inte vara så ond ändå?

Ett stort ansvar ligger som sagt på media. Det har somnats till vid tangentborden på sistone, det har blivit slappt i skallarna hos sådana som tidigare stod upp för de journalistiska principerna och granskade kritiskt på exakt de rätta ställena. Men låt oss för den sakens skull inte för en sekund glömma bort var det viktigaste och mest grundläggande motståndet saknas: hos våra politiker.

Nu måste det här helt enkelt sägas högt och tydligt så att så många som möjligt hör: i samma sekund som våra etablerade politiska partier blev mer intresserade av att jaga opinionssiffror än att faktiskt driva politiska frågor så kantrade hela den svenska politiska scenen och landade med ett magplask i en soppa av kåta spin doctors och färdigslipade kanter, alltmedan SD står i kulisserna och slickar sig om munnen.

Jag vet inte exakt när det hände, bara att det hände under alliansens tid vid makten. Om det ska skyllas på alliansen, den lika sifferkåta oppositionen eller en generell politisk trend är jag också osäker på, men det enklaste är väl helt enkelt att dra alla över en kam. I just detta misslyckande finns inget enskilt rött eller blått skynke som dolt skeendena, ingen rödgrön röra som obstruerat sanningen, det är bara åt h-e felprioriterat av samtliga inblandade.

För att ytterligare illustrera den snabba utvecklingen de senaste sex åren kan man gott ta Göran Persson som exempel. Vem här inne tror att den typen av politiker skulle ha minsta chans att vinna opinionssiffror i dagens politiska klimat? Nej, tänkte väl det. Ändå är det kanske just den typen av politiker som vi behöver nu. Du vet, den där typen som har RYGGRAD och som kan stå och ta några smällar i en debatt med SD även om det skulle innebära att opinionssiffrorna nästkommande månad dippar 0,2 procent. Eller hon som faktiskt var den senaste som vågade ta en debatt ansikte mot ansikte med Åkesson, vad hette hon.. MONA SAHLIN! Så var det ja.

Jag är grymt besviken på Löfven för att smekmånaden är över nu och han håller fortfarande käften. Jag är grymt besviken på Juholt för att han inte bara höll käften utan vimsade runt som en annan jönspelle och inte fick något vettigt gjort alls. Jag är grymt besviken på Miljöpartiets nya ledning som mest verkar stå och fånflina i glansen från sina nya, fina opinionssiffor. Rookies, väx upp! Allianspartierna.. ja där hade jag väl faktiskt inga förväntningar så låt mig bara konstatera att mina farhågor tyvärr har besannats.

Men mest besviken är jag nog faktiskt på Vänsterpartiet, eftersom jag alltid betraktat V som det parti som är minst benäget att falla för opinionstryck och jaga siffror. Där, ute på vänsterflanken, borde det finnas en stupsäker och självklar barriär av ideologisk betong, hundra procent beredd att inte släppa en enda jävla rasistjävel över bron. Men istället ser jag samma glesa och lågvuxna häck som på högerflanken, och det oroar skiten ur mig. 

Den allianssådda tujan släpper igenom feta rassesvin utan att erbjuda minsta motstånd, inte ens en rispa åsamkas de så kallade sanningssägarna, vilket är beklagligt men ändå ganska väntat. En moderat politik kommer aldrig att kännetecknas av fasta, principiella ställningstaganden som hotar att skrämma bort ens den vanvördigaste av väljare, men en sund vänsterpolitik ska faktiskt göra just det. Den ska inte vara strykrädd, den ska vara stolt och jävlarimej beredd att dela ut en snyting när så behövs. Även om det betyder att den där jävla stapeln kanske blir någon procent lägre i några veckor.

Segling

Jag påstår inte att bilden ljuger, för i lördags kväll var det verkligen så där fint ute på Biskopsön i Stockholms skärgård. Men så vidare värst representativ för helgens seglats är den däremot inte.

På vägen ut i lördags hade vi ösregn och 10-12 sekundmeter vind, och även på vägen hem följde regnet med oss som en trofast hund nästan hela vägen. Enda skillnaden var att vinden hade ökat till 12-14 m/s. Det är kul att segla när det blåser, jag gillar när det lutar och man får ta i lite, men regnet kan jag klara mig utan. Speciellt som mitt femton år gamla regnställ har sett bättre dagar. Efter fyra timmar bakom rodret i lördags var jag lika blöt som om jag hade hoppat i havet naken. Notering: köp nytt regnställ.

Biskopsön ligger som sagt i Stockholms yttre södra skärgård och var annars en angenäm bekantskap. Största skillnaden mot andra öar jag varit på i skärgården (let's face it, har man sett en så har man i princip sett om inte alla så de flesta öarna) är att Biskopsön huserar dovhjortar som inplanterades på 1920-talet. Ön har genom historien ägts av gamla bankchefer och en och annan Wallenbergare, och dovhjortarna som smyger omkring i skogen skänker en liten Narnia-känsla när man promenerar runt ön. Kanske var de smått excentriska gubbarna ute efter att skapa ett eget litet paradis där ute, det kan inte uteslutas.

Om du seglar hit rekommenderar jag att lägga till i Kocksviken där vi låg, där man är skyddad från alla vindar utom nordost. Klipporna är förstås hala när det regnar, men det är smällar man får ta när söker sig bortanför skärgårdens vanligaste stråk. När allt kommer omkring så är det ju precis det där vi kontorsslavar är ute efter, en lagom dos Moder natur över helgen så att vi kan stressa av och skingra tankarna från tidrapporter och prognoser.

Fejjan

Folk lägger ut sina liv på Facebook och slutar höra av sig. Jag är helt utanför allt som händer, det är sjukt. Häromdagen fick jag reda på att en av mina äldsta vänner har separerat från sin sambo och träffat en ny, det hade jag säkert känt till för längesedan om jag haft ett konto på Facebook.

För varje dag som går känner jag mig mer och mer pressad att ”gå med i rörelsen” om jag överhuvudtaget vill ha något socialt liv kvar utanför det min familj erbjuder. Men jag vill inte, så vad ska jag göra då?

Mina polare blir allt mer irriterade på mig eftersom jag alltid kräver special treatment när vi ska göra något i grupp eller om någon bjuder in till en spelning eller dylikt. Det är ju så lätt att bara lägga ut det på fejjan så får alla informationen, utom jag då förstås som ska vara så jävla speciell. Till slut tröttnar mina polare, eller glömmer bort mig, och jag sitter oinbjuden. För jävla trist är vad det är.

Men ska vi verkligen ha det så här? Ska vi alltid kommunicera via en sajt och sluta höra av oss till varandra? Jag hör ju inte heller av mig iofs så det klirrar av krossat glas. Men jag har alltid varit dålig på att höra av mig, vilket i praktiken betyder att jag varit beroende av att andra håller kontakten. Alltså är det jag som måste skärpa mig, och starta en motrörelse. Jag måste börja höra av mig old school, ringa och messa, kanske t o m våldgästa utan att ringa innan (det är ju nästan dödsstraff på det nu för tiden). Så får det bli.

Fast om man inte har checkat in på ett ställe, är man egentligen där då? Tänk.. en existensiell fråga som aldrig hade funnits utan Facebook.