Det som skulle bli en manshelg i hälsingeskogarna med brännvin och kallbad blev istället en niohåls golfrunda och utgång i Gävle. Sjukdomar och ändrade livssituationer ställde till det för oss. Vi verkar få allt svårare att synka våra kalendrar vi sex glada gamänger som hållit ihop i över tjugo år nu, men det är väl ett tecken på att vi slutligen har blivit vuxna.
Golf då, frågar du, hur var det? Tja.. frisk luft och en jävla massa letande av bollar i skogen, men ibland fick man ju på en jävel och då kändes det skönt. Men det där närspelet har jag inte psyke för, sånt jävla duttande så jag höll på att bli galen. Jag kommer inte att föra upp golf på min topp-tre-lista över hobbies jag vill prioritera, med den begränsade tid jag har till förfogande så måste jag vara stenhård mot nya intressen. Sorry golf, du får vänta tills jag blir femti plus och vaknar sex en lördag morgon av mig själv och inte kan somna om. Då kanske jag tar en runda, men inte förr.
Utgång i Gävle då, frågar du, hur var det? Tja.. som vanligt. Ett ungt garde som jag inte känner igen och ett äldre garde som jag allt för väl känner igen. Två saker kan jag konstatera:
1: Jag har inte feströkt på över fem år och jag kommer nog aldrig att börja igen. Det trugades som fan i lördags men jag hade inte det minsta lust att dra i mig skiten.
2: Min karaktär när det gäller sprit och laget-runt-bjudningar är lika svag nu som någonsin. Jag åkte dit, jag blev packad, jag stod som en skadeskjuten byracka och hojtade i den stora vita telefonen halva söndagen. ”Stäng dörren så lilla I slipper se mig så här” sa jag till min sambo, varpå hon bara fnös och visade mycket lite förståelse för min prekära situation. Med jämna mellanrum tittade hon in i sovrummet och frågade om jag dög något till, och varje gång svarade jag ”Inte än.. kanske om någon timme eller så..” Framåt 4-tiden började jag duga något till, vilket förstås är patetiskt.
Men vi hade roligt, det måste jag säga.
Vad gjorde du i helgen?
10 kommentarer:
Vi såg till att Matt fick stå och hojta i den stora, vita telefonen!
Ior: Det var fint gjort av er. Jag tror säkert att han är lika tacksam mot er som jag är mot mina kompisar.
Du har ditt gamla gäng, sedan har du oss i det nya. Du har hamnat i samma situation som Elaine i Seinfeld hamnade i när hon började hänga med ett nytt gäng.
Ior är helt klart nya George Costanza!
David: Jag vet iaf vem som är den gamle Kramer, du ska få träffa honom någon gång. Den nye Kramer kan möjligen vara vår vän i Göteborg kanske?
Vad sägs om Matt som Newman då?
För egen del så finns det ju ingen tvålfager karaktär i kärngänget så jag får väl nöja mig med att vara J. Peterman.
Att du är Elaine får vi se som spikat. Det var ju liksom förutsättningen för hela resonemanget.
The horror, the horror ...
David: Jahaja.. pladdrig och förvirrad, det är jag det? Annars har jag fått höra att jag är lik Kramer.
Jag tror möjligen att Seinfeld själv kan vara den roll som ligger dig närmast, Ior borde vara soppnazisten.
Zoega och golf!? För helvete Matte. Du dalar fan mer än USAbörsen.
Kaptenen: Okej, nu ska vi reda ut ett par saker här. Zoega's har jag druckit sedan 1998, då några tanter i Lund lärde mig att detta kaffe är oöveträffat. Golfen faller under mitt ordspråk "I'll try anything once" (och du vill inte veta allt jag provat en gång). Nu har jag provat det, och kommer inte att spela igen på minst tio år. Jag dalar inte min vän, I'm still standing.
Okej. För den här gången. Men jag håller ögonen öppna! Moderatbandy är för moderater. Vi i arbetarklassen sysslar med foppoll.
Il capitano: Jag har lärt mig att en mycket effektivare taktik är att sno fiendens symboler istället för att ständigt kritisera dem. Om vi översvämmar landets golfbanor med kulturarbetare, raljerande truckförare och underbetald vårdpersonal så kommer moderatmupparna att bli vansinniga. Där får de igen för att MUF sitter på sina kongresser och sjunger "Staten och kapitalet".
Skicka en kommentar