Sitter här och tänker på Zandén och Gyllenhammar, som jag skrev om i förra inlägget. Kan inte riktigt släppa det. Men jag tror jag vet vad som har hänt nu. Zandén har varit på bröllop och svassat förbi gruppen med 30-nånting-pappor flera gånger utan att få napp. Hon svänger på rumpan och kråmar sig och ställer till, men inte en blick. Papporna med bebisar på magen har bara ögon för varandra och sina barn. Då blir Zandén förbannad och skriker ”VAR FINNS ALLA RIKTIGA MÄN SOM VILL VARA OTROGEN MED MIG?! GE MIG I ALLA FALL EN BLICK, GE MIG NÅNTING!”
Så vad hade hon trott? Att killarna skulle släppa sina bebisar och springa efter henne? Men alltså herregud hur skulle det se ut? Som en galen teaterpjäs liksom, något Norénskt säkert, och i den världen hittar vi Zandén. En egen liten värld, där hon står i centrum och vi andra trånar efter henne, som den riktiga kvinna hon är. Jamen SJÄLVKLART släpper jag ungen och sviker min fru så fort jag har chans på ZANDÈN, herreGUUUD! Nej, jag trånar inte, och det beror inte bara på att jag har en bebis på magen Zandén, det ska jag ärligt säga.
Och va fan, jag har inga problem med att Zandén tänder på praktarslen.. förlåt, riktiga män, inte heller att hon vill ha tjugo år yngre älskare. Jamen fan, kör hårt! Good for you Zandén! Och vill hon ha stryk så känns ju det visserligen lite tragiskt men jag tänker inte lägga mig i det, inte här och nu. Allt det där kunde jag gladeligen ha släppt utan minsta notis. Men det är när hon beskyller män som jag, män med bebisar på magen, för att ha släckt "riktiga" kvinnors passionslåga för tid och evig framtid som jag börjar rynka lite på näsan och mumla ”men fan då tantjävel.. PMS eller?” Jag är en passionerad jävel, men inte med dig. DU ÄR JU DUM I HUVET!
Sen kan det bara inte vara så att alla praktarslen till män helt plötsligt har tagit slut, det vore en statistisk omöjlighet. Men Zandén lär knappast hitta dem bland papporna med bebisar, eller ja, kanske någon enstaka då, men det är nog inte heller det Zandén vill säga. Jag tror hon agerar pro-aktivt här, hon ser trenden (män som bryr sig om sina barn och håller sig till sin kvinna är skitinne) och vill stämma i bäcken. Hon säger ”Sluta upp med de där dumheterna, män ska slåss och supa och försoningsknulla oss kvinnor där vi ligger med fläskläpp!”.
Sen drar hon till med att äktenskapet som företeelse är dött, och det tänker jag faktiskt inte säga emot. Rent statistiskt har hon inte fel, folk skiljer sig till höger och vänster. Men slutsatsen hon drar är att när passionen dör (och det gör den ganska snabbt för en uppmärksamhetstörstande kvinna i övre medelåldern antar jag, bara gissar nu) så ska vi inte skilja oss, nej vi ska skaffa oss älskare. Ser ni logiken? Nej, inte jag heller. Men visst, whatever gets you through the night. Själv tänker jag nog hålla mig till min plan, vilken i grova drag går ut på att inte slå min kvinna, inte överge mina barn och inte vänstra. Jag är med andra ord ingenting för dig Zandén, men jag hoppas du hittar vad du letar efter. Min granne tok-Elvis t ex är ett riktigt svin när han super, kan det vara något kanske?
13 kommentarer:
Äh, skit i dom där fyllekåta klimakteriekossorna nu :-)
Mythos: Det där var sista svängen, lovar. Men dom liksom inbjuder till det, såna straffsparkar ser man sällan.
Amen to that, brother. Aaaamen!
Ha! Underbart!
Jessica: Aaameeen sister!
Ior: Thanks dude! Ses vi den 19:e då?
Ja, absolut, ska bli kul!
Ja nu ger vi fan i de där klimakteriekossorna en gång för alla. Vi låtsas som om de aldrig existerat. Det går jättebra.
Vi ska ta det här snacket när vi ses nästa fredag Matte. Men jag kan redan nu säga att jag häpnar hur grund du är i ditt tänkande och vilka billiga poänger du försöker hämta. Går det dig helt förbi att de försöker säga något om många kvinnors vilkor och problem. Jo det gör dem faktiskt.
Hermann: Ja, det går mig faktiskt helt förbi så det får du gärna förklara för mig när vi ses.
Jag var på det där bröllopet som en av de livsförnekande papporna. Det enda problem jag uppfattade att Zandén hade, var att hon inte fick uppmärksamhet.
Jag skulle inte vilja påstå att det här är ett kvinnoproblem. Eller så är det så. För vissa kvinnor. Jämställdhet mot sex. Bra män mot farliga män.
Och om det är så är det inte jag, som man, som har skyldighet att lösa det knuten.
Och löser man den knuten genom att skaffa sig en älskare, ja då drar jag.
Inte mer med det.
Lägg inte den här inre konflikten i de ansvarstagande männens knä.
Erik: Var du där alltså? Jösses.. ibland är det som jag ser saker för mitt inre och sen visar det sig vara sant. Märkligt. Jag påstår inte heller att det är ett kvinnoproblem, det är en människa som vill ha uppmärksamhet hela tiden. Som ett barn. Hon får inte det, och då är det någons fel. vårt fel. Vi som inte ger henne den uppmärksamhet hon tycker sig förtjäna. Ja, vi är alltså rörande överens i fallet.
Faktum är att även jag har varit på ett bröllop med Zandén, till och med suttit mitt emot henne och funnit henne väldigt trevlig och begåvad. Men detta var för 10 år sedan och hon var då(kanske?)ganska lycklig i sitt äktenskap. Men nu till vad jag skulle vilja säga: Jag har läst dina inlägg uppifrån och ner och tycker att du just här sparkar lite på öppna dörrar! Och jag har inte heller fattat att de är ironiska, men är det så, så är det ganska lysande, förutom att de får sig själva att framstå som ena korkade bimbos, men de får åtminstone igång en diskussion om vilka sorts män de flesta av oss vill ha. Inte de där praktarslena.
/Lotta, som inte har skrivit på alldeles för länge, men läser rätt så regelbundet.
Lotta: Visst sparkar jag in vidöppna dörrar i det här inlägget, ibland förbehåller jag mig rätten att göra det. Texten är skrivet ur ett personligt perspektiv, jag blir irriterad på Zanden & co av högst personliga skäl eftersom deras svammel påminner mig om människor jag helst vill glömma. Så kan det också vara.
Skicka en kommentar