De förmögna anarkisterna

Klassfrågan har återigen aktualiserats, nu senast då bussarna till Saltis skulle debatteras i SVT:s Debatt. Ett program som tyvärr har tappat det mesta av innehåll och substans sedan Sverker lämnade över till Belinda Olsson. Och det är alltid bra när orättvisor tas upp för debatt, det är alltid bra att skrämma fram skygga människor från skuggorna, det vill jag definitivt säga. Men när klassfrågan debatteras blir det oftast på en nivå som jag väldigt snabbt finner helt ointressant.

Vi pratar i grund och botten om fördelningspolitik kontra konservatism, ena sidan vill att samhällets resurser ska fördelas mer rättvist medan den andra sidan inte vill släppa ifrån sig sina ärvda sekiner. Det blir ett käbbel om inkomster, vem som förtjänar dem bäst, men ingen verkar vilja prata om värderingar.

För mig är det väldigt enkelt: det som retar mig mest när jag betraktar överklassen är deras totala brist på moral och heder. Den överklass som sitter i Sverige och beklagar sig över höga skatter delar mer likheter med anarkister än någon annan ideologisk sfär.

De tycker sig stå över lagar och regler när de betalar den mängd skatt som de själva tycker är rimligt istället för att se sin roll i samhällsbygget. De bygger egna små samhällen, skyddade från insyn, där de bara umgås med sina egna för då slipper de ju konfronteras med en verklighet som faktiskt eventuellt skulle kunna få dem att tänka om. Och sist men inte minst, de är inte det minsta intresserade av demokrati, det skulle faktiskt vara bra mycket enklare om man slapp ta hänsyn till majoriteten hela tiden. Anarkister med fina hus och bilar helt enkelt.

Om jag hade deltagit i den där TV-studion hade jag sett till att gräva fram siffror innan jag satte mig ner. Siffror som visar hur lite de närvarande bratsen och deras pappor har behagat att betala i skatt, jag kan lova att jag betalar mer skatt på min medelklasslön. Därefter hade jag frågat varför de vill stå utanför samhället istället för att delta i byggandet av vår gemensamma framtid, det kunde säkert rendera i en del intressanta svar. Käre brat, vad är det för samhälle DU vill bo i? Ditt eget lilla Idaho?

Du kanske kallar det personliga påhopp, jag kallar det evidensbaserad retorik. Nästa gång bussen åker till Saltis tycker jag man ska ta med lite hårda fakta: ”I detta hus bor Lennart von Rosenstjert. Han äger en deklarerad förmögen på 119 miljoner kronor och betalade förra året fjortontusen kronor i skatt”. Det blir lite mer spett i röven än de där svepande uttalandena om att ”här någonstans bor det en nolltaxerare”.

Det dessa människor fruktar mest är insyn och transparens, eftersom de har så mycket att dölja. Så fortsätt rikta strålkastaren mot överklassen, klä av dem inpå bara skinnet och visa upp resultatet för allmänheten att beskåda. Jag kan just nu inte tänka mig ett smartare sätt att skapa vänsteropinion.