Lex Carema: ett resonemang i fritt fall

Om man hårddrar, liksom drar iväg i tangentens riktning för att se var man hamnar, och tänker sig att alla företag gör som Carema, dvs pressar ner lönerna och flyttar vinsterna utomlands, hur länge tror ni det skulle dröja innan Sverige hamnade där Grekland sitter nu? Fem år? Tio år?

Regeringen vill gärna slå sig för bröstet och lyfta fram landets förhållandevis stabila ekonomi, vilket är sant. Vi HAR en stabil ekonomi jämfört med många av våra europeiska grannar, men varför har vi det? Är det för att vi har sålt iväg en massa statliga företag för struntsummor? Nej, det tror jag inte. På kort sikt har det möjligen givit lite klirr i kassan men på lång sikt är detta ett beslut fattat på ideologiska grunder vars ekonomiska konsekvenser vi har svårt att överblicka. Det beror förstås på vad företagen som köpte verksamheten hittar på, och att företagens ekonomiavdelningar nu för tiden är påhittiga det vet ju alla som följt vårddebatten.

Att avregleringen av vården inte heller lett till ökad BNP är som sagt ytterst bekant vid det här laget. Vi betalar visserligen lägre skatt tack vare avregleringar plus lite annat som regeringen hittat på i sann Thatcher-anda, men för en kille som jag som börjar närma sig mid 40’s så ter sig framtiden allt annat än ljus. Strunt samma att vården kommer att vara usel när jag vid 75-års ålder spottas ut ur arbetslivet, kommer det här landet ens att finnas kvar? Vi säljer ju iväg all verksamhet till utländska företag och de få svenska företag som är kvar skeppar vinsterna till Cayman Islands för att slippa skatt. Så vad finns kvar om 30 år om detta fortsätter?

”Ett gäng glada konsumenter som blivit av med köttberget” kanske du säger, för vi ska ju som bekant alltid konsumera oss ur knipor nuförtiden (vilket inte Moder Jord tackar oss för). Eller så är du kanske en av dem som anser att försvar är bästa anfall och drar till med den där ”Men tror du verkligen att de som sitter i regeringen är så dumma att de fullt medvetet kör det här landet i botten?” varpå jag harklar mig klädsamt och pekar bort mot Rosenbad för att visa på facit. Jo, det är nog allt vad de håller på med ändå.

Regeringen vill gärna lyfta fram att man skapat fler arbetstillfällen under sin tid vid makten men det man glömt att tala om är att den arbetsföra delen av befolkningen har ökat MER under samma period, vilket i praktiken betyder att arbetslösheten har ökat. Vi går bakåt, vi går bara inte så fullt så mycket bakåt som många av våra grannar.

Regeringens ordinerade medicin är att fortsätta sänka skatterna ännu mer, och det finns bara en anledning att sänka skatter: öka konsumtionen. Du ska få mer pengar i plånboken så att du kan köpa mer grejer och hålla tillväxten vid liv. Det bästa du kan göra är mao att åka direkt från IKEA till sopåtervinningen med din nyinköpta soffa och slänga den, sen tillbaka till IKEA, så länge pengarna räcker (återigen, om man bortser ifrån miljöaspekten alltså). Eller ja, åk inte alltid till IKEA, han är ju gammal nazist och inte ens moderaterna gillar såna (nu för tiden).

Men vem ska konsumera om jobben försvinner? Vem ska rädda landet om arbetslösheten ökar och de få som ändå har jobb får lägre och lägre reallöner och företagen slutar investera i Sverige? Jag får inte ihop ekvationen, jag ser snarare ett ekonomiskt ödeland framför mig när jag drar iväg den här tanken. Men så är jag ju inte heller nationalekonom.

Kanske vore det ändå en bra idé att ta hand om vårt eget folk och se till att grundläggande service så som vård, skola, omsorg och äldrevård liksom FUNGERAR så att våra kära medborgare kan hålla sig hyfsat friska och bidra till samhällsutvecklingen och liksom få en POSITIV känsla i kroppen när man tänker framåt mot ålderns höst, eller tänker framåt mot LIVET om vi pratar om ungdomar som tragglar sig igenom meningslösa utbildningar.

Om jag vet att Sverige tar hand om mig, kommer jag då att prestera bättre under mitt yrkesverksamma liv? Kommer jag att bidra mer om jag känner mig delaktig istället för att stå bredvid och titta på när Carema & co suger märgen ur det här landets benstruktur? Ja tacka fan för det. Men den sortens positiva budskap har våra kära makthavare för längesedan slutat tro på, det är bara den Heliga Tillväxten som gäller. Det kan man ju tycka är lite synd, DÅRÅ!