”Vem skulle inte vilja ta ett dopp i min genpool liksom?”

Hamnade i en märklig diskussion med iraniern på lunch-haket idag (vi ska låta honom vara anonym). Han brukar ofta testa sin ganska nyfunna och lite friare syn på sexualitet på mig, det blir mycket homoantydningar och sånt. Han verkar så fantastiskt nöjd över sin förmåga att gå över den där gränsen som många äldre män sällan vågar sig över, den gränsen som är dragen strax hitom (från homofoben sett) kommentarer som ”Vad fin du är idag” (från en man till en annan) och hjärtliga kramar. Jag är säker på att han var en otäck homofob en gång i tiden och jag tar helt klart åt mig del av äran för hans förvandling till mjuk och gayvänlig snubbe. Ge mig en homofob och jag ska krama honom tills ränderna går ur. Det började säkert som vanligt med en kommentar om hur snygg jag är eller hur sexig han är, sen gick det på något sätt över till att handla om vem av oss som skulle få mest betalt för sin sperma. Så då sa jag det där ”Vem skulle inte vilja ta ett dopp i min genpool liksom?”, varpå tanten bredvid mig, hon som jag inte hade lagt märke till innan det sista ordet i meningen lämnade mina läppar, himlade med ögonen och sa ”jösses..” Iraniern och jag kom fram till att en kombination av våra gener vore bäst. Han har ju ändå överlevt krig och fångenskap och skottskador och elände så hans poäng i kategorin survival of the fittest är helt klart högre än mina om ett ökenkrig skulle bryta ut. I en urban jungle däremot har jag nog övertaget. Vi är båda överjävligt trevliga och rimligt snygga så där är det dött lopp. Återstår intelligens och sånt skit, och jag får nog säga som följer. Om du ska köpa sperma och är ute efter en framtida nobelpristagare så vete fasen om inte iraniern ligger bäst till ändå, han har åtminstone fler universitetspoäng än jag. Att han för tillfället jobbar i restaurang ska du inte bry dig om, det har bara med Sverige att göra.