Jag förutspår redan nu att alliansen kommer att vinna nästa val. Du kanske undrar varför i hela friden en uttalad sosse som jag lägger sig platt på rygg och ger upp redan nu, och det ska jag tala om för dig.
För det första är jag inte aktiv i partiet, därför ser jag mig som lite lite, bara lite, mer objektiv än de tappra själar som faktiskt försöker agera istället för att bara snacka. För det är ju så, jag är bara en amatörtyckare i en liten liten damm, och det lilla uns av politisk neutralitet jag har kvar försvarar jag med liv och lem. Det jag påstår är alltså att jag alls inte lägger mig platt på rygg utan bara siar om framtiden som den oberoende tyckare jag är.
För det andra, och nu bör jag komma till själva underlaget för profetian, så ser jag ingen värdig motståndare till alliansen i Mona Sahlin. Ingenting har sagts, inte ens en liten teaser, om hur Mona tänker forma de nya Sossarna. Det enda utspel värdigt ett höjt ögonbryn är värnandet om småföretagarna, och jag tror knappast det imponerar på de ex-sossar som hoppade över till Moderaterna förra valet. Jojo, det lär komma mer kött på benen längre fram men hur länge kan man egentligen sitta som ledare för det överlägset största oppositionspartiet och hålla denna låga profil innan folket börjar kräva konkreta förslag? Inte så länge till, siar jag.
Jag blir ytterligare stärkt i min åsikt när jag tittar på hur Moderaterna agerar vid makten. Jag tror nämligen att väldigt många svenskar ser Moderaterna som ett parti som verkligen får saker ur händerna. De är doers, och vi är många som gillar doers. Vi kanske inte alltid håller med om besluten, vi protesterar ett tag och tycker att det var ju för jävligt det här men efter ett tag glömmer vi den gamla ersättningsnivån i A-kassan och vänjer oss vid den nya ordningen (alla vi som inte går på A-kassa dvs). Nånstans hyser vi ändå så pass stor respekt för en doer att vi glömmer vad de i själva verket gör.
Jag har sett det här hända många gånger inom näringslivet. Det går lite knackigt för företaget och in kommer en ny VD. Det är en hårding som kallas ”Slaktaren” eller ”Städaren” eller något liknande som indikerar att personen ifråga inte drar sig för att göra stora förändringar och fatta obekväma beslut. I början är VD:n hatad och fruktad men efter ett tag blir han respekterad och fruktad. En del börjar t o m gilla karln och försöker vara lite mer som han. De står i korridorerna och härmar honom, säger saker som han sagt och lägger gärna till slutklämmen ”Det är ju så det är!” O ja, vi människor gillar enkla sanningar vi. Enkla och paketerade sanningar is the shit, och den politiker som kan leverera detta istället för flummigt ideologisnack har svängt ut i vänsterfilen och kört förbi. Jag säger inte att jag gillar det, men jag tror att det är där vi är.
Och det må vara så att Moderaterna har kommit med en hel del förslag som verkat ogenomtänkta senaste tiden, men jag vågar påstå att detta i långa loppet är av underordnad betydelse. Av överordnad betydelse är deras förmåga att agera, och där är det ingen som slår Reinfeldt & co på fingrarna. De har städat, slaktat och rensat ut, och för detta har de varit hatade av ungefär 42 procent av väljarna. Men snart och väldigt lagom till valupptakten 2010 inträder den fas då hataren istället börjar respektera, och vad har du att sätta emot då Mona? Hur ska du få alla små-Reinfeldts som agiterar i korridorerna att lyssna på dig?
Så kom ihåg var ni hörde det först, alliansen vinner valet 2010. Det enda som kan stjälpa dem är Centerpartiet, Kristdemokraterna och Folkpartiet. I liknelsen med företaget som byter VD framstår dessa partier snarare som småcheferna som försöker åka snålskjuts på den nya bossen, och det bör sägas så det hörs över hela Rosenbad, såna snyltare har vi verkligen ingenting till övers för.
10 kommentarer:
Du är en riktig domedagsprofet min vän. Det syns förresten nästan på bilden, den är bara en mörk kåpa och några knotiga fingrar mot skyn som saknas.
David: Din bild av mig kan möjligen ha påverkats av recent events in the criticism department, för jag tycker jag ser helmysig ut på bilden, hehe. Den här texten kan man välja att se som en domedagsprofetia, eller ett nödvändigt wake up call för Mona. Synd bara att hon inte läser min blogg.
Det är just därför du ska ta tag i det där som Hermann snackade om, då skulle både Mona och en och annan till som behöver det läsa.
David: Hermann snackar så mycket skit, det vet du väl, hehe. Skämt åsido, den idén känns väldigt främmande för mig av flera anledningar. Jag hade nog snarare tänkt mig att bli en doer, bli aktiv i partiet och försöka påverka den vägen istället för att bli murvel, men det tål väl ändå att tänka på förstås.
Jag blir så glad! *S* i alla fall över det där sistnämnda. Kloka människor behövs på viktiga platser. Särskilt de som vågar ifrågasätta.
Jag tror inte heller att en sosseseger nästa val är klappad och klar. Tre år är en enorm tid när det gäller politiska opinioner. Två år före förra valet visste knappt någon som inte själva var politiskt aktiv vem Reinfeldt var.
Helt klart måste politiska framfötter visas ganska snart. Känner mig dock lite cool i magen ännu - det är farligt att "toppa" för tidigt och det är snarare det rekordhöga väljarstödet i opinionsmätningarna som gör mig orolig just nu.
Åt andra sidan har vi nog lite olika uppfattningar om Mona Sahlin. Jag har aldrig kunnat stå stolt för GP under mina tidigare politiska år, däremot känner jag mig stolt över Mona Sahlin som partiledare. Fast hon kommer in i en svår period när hela partiet verkligen förutsätter att alla de rådslag som pågår är på "allvar" och att hon inte får göra för spetsiga utspel ännu, isåfall föregriper hon allt det arbete som just nu pågår.
Om ett halvår har hon däremot ett bättre läge än vad jag tror någon ledare i sossarna haft förut - rent politiskt alltså.
Ullis: Jag är glad att just du kommenterar denna text, eftersom du är den av mina läsare som har mest insikt i vad som händer med Socialdemokraterna just nu.
Min bild av Mona är bilden hos en hyggligt vanlig medborgare, törs jag påstå, och från "vårt håll" känns hon fortfarande väldigt konturlös och osynlig. Din bild av Mona är troligen mer komplett och aningen mer personlig än min, men det som borde störa dig i hela historien är att min bild nog ändå är mer representativ för den typiske väljaren än din. Du har hört henne tala, hon är högsta hönset i din organisation och du kanske t o m har träffat henne, men hur många av oss andra har gjort det? Jag ser mediabilden av henne, och den känns tunn.
Du kanske har rätt när du säger att hon har råd att bida sin tid ett tag till, du har trots allt mycket större erfarenhet av detta än jag. Jag lutar mitt resonemang mot erfarenheten av doers och den uppåtgående trend som sådana brukar hamna i efter ett tag när hatet har lagt sig. Detta plus min magkänsla säger mig att något väldigt bra måste hända med sossarna rätt snart om vi vill undvika en ny valförlust. Och du.. tack för jäkligt bra respons på texten!
1. Jag snackar "aldrig" skit.
2. Jag förslog att du skulle bli ledarskribent, inte murvel. Fast förstår du inte skillnaden är det nog ingen bra idé trots allt.
3. Det var med skräckblandad förtjusning som jag läste den här texten. Insiktsfull, men ack så borglig. Var finns socialisterna som drömmer om den nya socialismen? Var finns visionerna? Var finns ryggraden?
Hermann:
1. Jodå, men jag gillar dig ändå.
2. Ibland kanske jag snackar skit, men jag lovar att jag förstår skillnaden.
3. Det var meningen att du skulle bli rädd. Den här texten är hemsk, om man tänker sig att den är skriven av en socialist som gav upp. Men så är inte fallet. Vad jag försöker göra är att berätta om det som händer där ute, för jag tror att det här händer. "Folk" blir allt mer borgerliga, det blåser högervindar.. eller hur man brukar säga. Jag tror inte ett dugg på opinionsundersökningar som ger sossarna majoritet, det är bara en kortvarig trend som dessa vindar blåser bort i ett nafs om inget konkret görs snart. Mona står inför ett helt annat motstånd idag, folket har fått ett tydligt alternativ att ställa mot sossarna. Jag tror att hon och alla andra som försöker vinna valet åt sossarna 2010 behöver förstå detta, därför skrev jag denna borgerliga text. Nästa gång, för att muntra upp henne, kanske jag skriver ett brandtal.
1. Nej då. När du lär känna mig lite bättre - vilket jag hoppas på - kommer du att förstå.
2. Kanske vore läge att visa det då.
3. "Folk" har alltid varit borgerliga. Att kalla Socialdemokratin för socialister är som att kalla Sverigedemokraterna multi-kulti.
Hermann:
1. Det hoppas jag också.
2. Kanske det.
3. Det där är intressant. Folk är inte bara borgerliga utan också rasistiska, snåla, inkrökta och fulla av skit. Ett så pass stort parti som sossarna ändå är får således husera alla sorter. Sen har det skett en ideologisk förändring på toppen som snarare drivits av pragmatik än fina ideal, och det skulle jag vilja kalla borgerligt om något.
PS. Jag vet vad du försöker göra, du försöker trissa mig. Han är lättrissad den där Matte tänker du, och sen trissar du. Men jag är på min vakt, bara så du vet.
Skicka en kommentar