Det får väl lov att vara så här ibland antar jag, men inte fan är det roligt. Lille O höll låda till klockan tre i natt, sen låg jag vaken en halvtimme till av ren irritation tills S kom och löste av mig. Sov alltså mellan halv fyra och halv åtta, vaknade med huvudvärk och magsmärtor. Det här mina vänner, är den vida omtalade baksidan av livet som småbarnsförälder. Den baksida som många älskar att grotta ner sig i, bitcha om, frossa i. Man har det jävligt, tycker man, jävligare än de flesta. Därför är man värd respekt, därför ska andra människor (de aningslösa, de barnlösa) ställa sig i givakt och glömma bort sina egna futtigheter till bekymmer eftersom vi, småbarnsföräldrar, har det jävligast av alla.
Men jag vägrar att bli en bitchande småbarnsförälderjävel, jag hatar såna. Jag bara måste stå över det här, vara bättre än så, för finns det något värre än människor som gnäller som bittra avskedade bruksgubbar över en situation som dom själva valt? Och även om det är så oerhört frestande efter en sådan här natt, frestande att både slå på er som inte förståååår hur jobbigt det är och att hylla mig själv som, minsann, ändå biter ihop och tycker att jag är så duktig, så måste man.. stå.. över.. sånt. Vill inte framstå som bitter och självömkande, vill inte att ni ska se fasaden rämna, vill vara stark, tyst och duktig.
Men det pyser och frustar som i en ångkokare. Klockan tickar förbi småtimmarna, den lille pustar och stånkar och skiter och kräks, vägrar somna. Så blir det tyst i flera minuter, man hoppas, man släcker lampan, man somnar på rekordtid men får bara sova i tre minuter. Sen börjar det om igen. Pustar och stånkar och skiter och kräks. Paniken närmar sig, frustrationen kliar på hela kroppen. Vem fan hällde klipulver i min säng? Man glor helt befängt på klockan som aldrig stannar, som tickar förbi 02.25 och bara fortsätter. Magen börjar krångla, varför åt jag popcorn när jag vet att magen inte pallar det? Min dumma jävel. Min dumma bittra jävel. Man får vad man förtjänar. Man skaffar barn och säger hejdå till stadig sömn, man äter popcorn och säger hejdå till en harmonisk mage. Man får väl någon gång fatta att det finns konsekvenser här i världen, man får väl kliva in i matchen och ta den smällen.
MEN HUR VORE DET OM DU KUNDE SOVA NÅN JÄVLA GÅNG UNGE?!
Men nu pratar vi inte mer om det här. Det rullar på, jorå. Huvve upp å fötterna ner, du vet hur det är. Ingen idé å klaga, blir inte bättre av det. Hän’t lönt å förklar, och så vidare.
Gud, jag ber dig inte om mycket dessa dagar. Jag har lämnat dig ifred, låtit dig ta hand om bättre behövande. Men nu ber jag dig, på mina bara knän och med grus ögonen, giv mig styrka att inte bli bitter. Snälla, låt mig inte bli som dom andra småbarnsföräldrarna, dom som gnäller över hur jobbigt det är. Jag gillar ju inte dom, så jag vill inte bli sån själv förstår du. Jag gillar överhuvudtaget inte folk som gnäller, om jag ska vara helt ärlig. Jag kallar dom problemorienterade, och sånt leder aldrig någon vart förutom till den självgrävda gropen. Jag får allt mindre tålamod med dom Gud, jag klarar snart inte av att se dom på håll ens. Jag vill egentligen att dom håller sig borta från mig tills dom löst sina problem för jag orkar inte Gud, jag orkar inte höra deras evinnerliga tjat om hur jobbigt allting är. Jag vill att det ska framgå klart och tydligt att här tolereras bara lösningsorienterade människor. Här finns bara tid och energi över till konstruktiva tankar som gör saker och ting bättre, inte evighetslånga problembeskrivningar. Så det är väl det jag ber dig om nu Gud, styrka att inte bli bitter och styrka att inte slå gnällspikarna på käften. För det har dom inte förtjänat, faktiskt inte. Men dom måste sluta gnälla snart, för jag pallar inte mer nu, och jag är så rädd Gud att jag till slut blir en av dom. Jag vill inte det, så kan du fixa det vore jag tacksam. Okej?
3 kommentarer:
Herregud människa - klart man får gnälla lite och mycket om vartannat - det är det som gör att man INTE blir bitter! Pysa ut istället för att hålla inne är en bra metod som funkar på det mesta.
Det ÄR jobbigt att inte få sova. Det används som effektiv tortyr och efter ganska kort tids sömnlöshet kan man få problem med både hallisar och depression.
Helvetesnätter som man själv nästan gråter sig igenom blandas med ultimat lycka och bajsblöjor. Livet självt och ens egna svaga och starka sidor är aldrig så närvarande som då. Och så insikten som kommer i vågor trots tvivlet - "att man faktiskt fixar det".
Brytihop och gå vidare om vartannat. Och hoppas att man som två föräldrar har olika stunder man bryter ihop och olika stunder som man håller ihop väl.
En guldmedalj till varje bryt!
puh. det är ju faktiskt skillnad på gnäll och gnäll. hoppas du får sova lite också..
Ullis: Klart man får gnälla, men jag är ärlig när jag säger att människor som år ut och år in gnäller på i stort sett samma sak och aldrig tar sig vidare har förbrukat sitt förtroendekapital. Själv bryter jag ihop lite då och då, men om någon märker att jag verkar stå kvar på samma ställe och gnälla så hoppas jag att denne någon ger mig konstruktiv kritik.
Vargakvinnan: Jodå, det är skillnad. Som jag skrev till Ullis här ovan, jag vill inte bli en sån som står på samma fläck och gnäller om samma saker hela tiden.
Skicka en kommentar