Det går käpprätt åt h-e för Brynäs och det är många som tycker sig veta varför. Själv orkar jag inte ens börja nysta i den härvan, jag kan bara konstatera att dom är för dåliga.
Vad som däremot gör mig irriterad och får min penna att börja glöda är alla dessa amatörförståsigpåare som skyller lagets usla prestation på oss supportrar. Man menar att vi är Sveriges sämsta publik, bortskämda av forna tiders framgångar sitter vi tydligen där moltysta och gnäller så fort någon på isen slår en felpassning och att det skulle vara därför som laget förlorar nio raka hemmamatcher. Dom som skriver sånt här var iaf inte med mig i klacken mot Frölunda härom lördagen, när jag och många med mig skrek oss hesa för att heja fram vårt lag.
Så hej idioter, det första ni måste inse innan ni slänger ur er såna påståenden är att hockey år 2008 hör till underhållningsbranschen och inget annat. Om en förening förväntar sig att människor ska betala tvåhundra spänn varje gång laget spelar hemma, vilket sker minst en gång i veckan och ibland två, så måste också denna förening förstå att publiken förväntar sig att få valuta för dessa pengar. Valuta för pengarna i jämförelse med annan underhållning, för att vara mer exakt.
Lek med tanken att någon sätter upp en ny pjäs på Dramaten, och när publiken uteblir så skyller man på.. publiken! Det var publikens fel att pjäsen gick så dåligt, för inte kunde det väl vara att skiten höll för lågt underhållningsvärde väl? Nej, samtliga övriga grenar inom underhållningsbranschen har förstått vad det handlar om och tar sitt ansvar, om en film går dåligt så tas den bort från repertoaren för att ge plats åt en bättre säljande produkt.
Problemet för elitidrotten idag är att den inte vet vilket ben den ska stå på. Är den business, underhållning eller religion? Beroende på sammanhang klär den sig i olika skrud, och det hela blir bara förvirrande. När det går dåligt för laget förväntas vi supportrar ställa upp och tillbe våra smågudar och ge inte alls så små allmosor i form av svindyra biljetter (eftersom det tydligen är vårt fel att det går åt h-e, vi har väl syndat antar jag). När det går bra för laget så är det istället business för hela slanten, då får vi ”vanliga” supportrar stryka på foten och ge plats för skrymmande VIP-holkar, restauranger och övrigt jävla krims-krams som inte har ett skit med idrott att göra men likväl höjer biljettpriserna.
Dessutom är det väl kanske dags att någon sätter sig ner och identifierar sambandet mellan tv-sändning och vikande biljettförsäljning, eller? Om Brynäs vill både äta kakan och ha den kvar, dvs få intäkter från både tv-sändningarna och biljettförsäljningen, så är det nog dags att revidera budgeten. Att kalkylera med ett publiksnitt på 6500 i en stad av Gävles storlek är inget annat än storhetsvansinne, speciellt med tanke på biljettpriserna och tv-sändningarna.
Sen är det bara att titta på den publik som hockeyn har valt ut så förstår man varför detta samband är så starkt. För det har man faktiskt gjort genom sina varumärkeskampanjer, man har valt sin publik och den består till ungefär lika delar barnfamiljer som företagsrepresentanter. Gemensamt för dessa två kundgrupper är att dom är lika lojala som en schizofren narkoman, om matchen sänds på teve så är den fan så mycket enklare att sätta ungarna i soffan med en påse chips än att dra iväg till rinken och pröjsa en femhundring.
Men det har inte alltid varit så. När jag stod i klacken på Gavlerinken 1985 var det ett jäkla liv, folk skrek som galningar och var det dessutom ett stockholmslag som stod för motståndet var halva stan vandaliserad dagen efter. Hockeyn levde då i den verklighet som fotbollen lever i idag, man hade en rätt stökig men jäkligt lojal publik. Och alla kom ju till rinken när det var hemmamatch, för vad skulle man annars göra? Spela Yatzy och kolla på Supersvararna? Då fanns ju inte tv-sändningar, internet, Idol, World of Warcraft, mobiltelefoner, osv osv. Sen ville hockeyn göra sig av med den stökiga publiken, ja vi kanske kan kalla dom religiösa fanatiker rentav, och resten vet vi.
Det är bara att inse gubbar, fotboll är religion i Italien men hockey är fan inte religion i Sverige. Inte ens i Gävle, inte år 2008. Och snart börjar fotbollen.
Vad som däremot gör mig irriterad och får min penna att börja glöda är alla dessa amatörförståsigpåare som skyller lagets usla prestation på oss supportrar. Man menar att vi är Sveriges sämsta publik, bortskämda av forna tiders framgångar sitter vi tydligen där moltysta och gnäller så fort någon på isen slår en felpassning och att det skulle vara därför som laget förlorar nio raka hemmamatcher. Dom som skriver sånt här var iaf inte med mig i klacken mot Frölunda härom lördagen, när jag och många med mig skrek oss hesa för att heja fram vårt lag.
Så hej idioter, det första ni måste inse innan ni slänger ur er såna påståenden är att hockey år 2008 hör till underhållningsbranschen och inget annat. Om en förening förväntar sig att människor ska betala tvåhundra spänn varje gång laget spelar hemma, vilket sker minst en gång i veckan och ibland två, så måste också denna förening förstå att publiken förväntar sig att få valuta för dessa pengar. Valuta för pengarna i jämförelse med annan underhållning, för att vara mer exakt.
Lek med tanken att någon sätter upp en ny pjäs på Dramaten, och när publiken uteblir så skyller man på.. publiken! Det var publikens fel att pjäsen gick så dåligt, för inte kunde det väl vara att skiten höll för lågt underhållningsvärde väl? Nej, samtliga övriga grenar inom underhållningsbranschen har förstått vad det handlar om och tar sitt ansvar, om en film går dåligt så tas den bort från repertoaren för att ge plats åt en bättre säljande produkt.
Problemet för elitidrotten idag är att den inte vet vilket ben den ska stå på. Är den business, underhållning eller religion? Beroende på sammanhang klär den sig i olika skrud, och det hela blir bara förvirrande. När det går dåligt för laget förväntas vi supportrar ställa upp och tillbe våra smågudar och ge inte alls så små allmosor i form av svindyra biljetter (eftersom det tydligen är vårt fel att det går åt h-e, vi har väl syndat antar jag). När det går bra för laget så är det istället business för hela slanten, då får vi ”vanliga” supportrar stryka på foten och ge plats för skrymmande VIP-holkar, restauranger och övrigt jävla krims-krams som inte har ett skit med idrott att göra men likväl höjer biljettpriserna.
Dessutom är det väl kanske dags att någon sätter sig ner och identifierar sambandet mellan tv-sändning och vikande biljettförsäljning, eller? Om Brynäs vill både äta kakan och ha den kvar, dvs få intäkter från både tv-sändningarna och biljettförsäljningen, så är det nog dags att revidera budgeten. Att kalkylera med ett publiksnitt på 6500 i en stad av Gävles storlek är inget annat än storhetsvansinne, speciellt med tanke på biljettpriserna och tv-sändningarna.
Sen är det bara att titta på den publik som hockeyn har valt ut så förstår man varför detta samband är så starkt. För det har man faktiskt gjort genom sina varumärkeskampanjer, man har valt sin publik och den består till ungefär lika delar barnfamiljer som företagsrepresentanter. Gemensamt för dessa två kundgrupper är att dom är lika lojala som en schizofren narkoman, om matchen sänds på teve så är den fan så mycket enklare att sätta ungarna i soffan med en påse chips än att dra iväg till rinken och pröjsa en femhundring.
Men det har inte alltid varit så. När jag stod i klacken på Gavlerinken 1985 var det ett jäkla liv, folk skrek som galningar och var det dessutom ett stockholmslag som stod för motståndet var halva stan vandaliserad dagen efter. Hockeyn levde då i den verklighet som fotbollen lever i idag, man hade en rätt stökig men jäkligt lojal publik. Och alla kom ju till rinken när det var hemmamatch, för vad skulle man annars göra? Spela Yatzy och kolla på Supersvararna? Då fanns ju inte tv-sändningar, internet, Idol, World of Warcraft, mobiltelefoner, osv osv. Sen ville hockeyn göra sig av med den stökiga publiken, ja vi kanske kan kalla dom religiösa fanatiker rentav, och resten vet vi.
Det är bara att inse gubbar, fotboll är religion i Italien men hockey är fan inte religion i Sverige. Inte ens i Gävle, inte år 2008. Och snart börjar fotbollen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar