Ikväll spelar vi. Jomen ikväll spelar vi faktiskt, jag måste påminna mig om det för jag har varit märkligt otaggad under veckan. Vi har repat två gånger under veckan och det har väl funkat bra, men ett rep säger aldrig ett jäkla jota om hur det kommer att funka när man väl kliver upp. Förra gången kände jag mig nästan blasé och ointresserad, gjorde dåligt ifrån mig. Det ska inte hända igen.
Imorse när jag klädde på mig märkte jag att skärpet satt mer än vanligt slappt om höfterna, så jag drog upp tröjan framför spegeln (så där som det gärna görs i reklam för mäns parfym) och kunde konstatera att jag ser utmärglad ut. Jag har alltid varit smal, men det kan pendla en 3-4 kilo upp och ner. När jag går upp några kilo ser jag lite lönnig ut, då brukar jag svära åt min spegelbild. När jag går ner några kilo ser jag istället sjuk ut, som nu. Grejen är att jag aldrig vet vad det beror på. Jag borde t ex inte alls vara utmärglad nu. Jag äter en massa skit och tränar inte alls, det är lardass-varning på det. Men jag går alltså ner i vikt, den här kroppen är en gåta för mig.
Visste du att galaxer kan kollidera? Makes ya feel kinda small, huh? Vem bryr sig om hur det går i fotbollen när vi kan kollidera med en galax när som helst, liksom. Det är sånt man får trösta sig med dessa dagar som Gefle-supporter.
Om du bor i Gävle hoppas jag vi ses på Heartbreak ikväll, om du inte bor i Gävle får du väl försöka ha roligt ändå.
Trevlig helg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar