Det är mycket snack om skolan nu, vilket är bra. Vivallaskolan i Örebro t ex har tagit ett initiativ, man kräver politisk enighet om en långsiktig skolpolitik. Och det är ju självklart och lysande på samma gång: naturligtvis ska politikerna sluta tjata om SIN syn på skolan när det när ELEVERNA som är kunderna och PEDAGOGERNA som är leverantörerna, om man nu ska prata affärsspråk. Var i denna verksamhet en politiker hör hemma kan jag för mitt liv inte förstå.
Så hur bör man då gå tillväga för att hitta en gemensam skolpolitik som alla partier kan stå bakom? Ja, en idé som känns vettig är ju att låta någon annan, någon som inte är politiker utan snarare sakkunnig, göra sin röst hörd. Att helt enkelt vända sig till den så kallade vetenskapen. Och det finns en del forskning på området, inte skitmycket med en försvarlig mängd, som politikerna skulle kunna använda. Problemet där är att även forskare beskylls för att vara anhängare av den ena eller den andra ideologin, alltså är de inte att lita på. Och naturligtvis är det så att även forskare har åsikter, även forskare är människor, men forskning per definition syftar till att ta fram fakta. Om man inte litar på fakta, beroende på att man misstänker att den är vinklad hit eller dit (vilket en politiker alltid kan hävda), så hamnar vi rätt snart tillbaka i ett låst läge.
Och jag kan undra, ska vi verkligen ha det så? Ska t ex Jan Björklund som aldrig varit lärare eller forskat i ämnet, eller sossen Ibrahim Baylan som väl heller inte har någon som helst erfarenhet i yrket, få diktera villkoren för en verksamhet inom vilken de bara äger lekmannens högst begränsade kompetens? Vi kan ju ställa en lokförare i charken på ICA och han har säkert en åsikt om hur parmaskinkan bör smaka, men han har fan ingen aning om hur man får den att smaka så. Och det här med ideologi då. Jag menar, om en vetenskapsman inte är att lita på pga misstänkt koppling till en ideologi, var på den förtroendeskalan placerar vi då en politiker? Vi snackar rock bottom där, eller hur? Mer knuten till en ideologi kan man ju inte bli om man sitter i riksdagen. Man är ju för fan ideologins själva ansikte utåt!
Så kanske är svaret på frågan ”Hur kan vi få politikerna att enas om en långsiktig skolpolitik” helt enkelt att inte låta dem bestämma över skolan.
Kanske är det här en fråga som är så pass jäkla viktig att den borde slippa släpas genom smutsiga valkampanjer och hamna i knäet hos gamla majorer för att sedan användas som slagträ i fullkomligt meningslösa debatter som enbart belyser en ideologisk fejd och aldrig kommer fram till mål. Allt medan eleverna och lärarna sitter och väntar på att lekmännen ska leka färdigt. Ja där kan ni ju sitta och vänta, men jag tror att ni får beslagta mobiltelefoner den här veckan iaf. Tills vi hör nåt annat kör vi på det, okej? Sen säger någon rektor att det gör fan varken till eller från, det är lika stökigt ändå. Fast han är väl ideologiskt besudlad han också kan jag tro. Han är väl sosse den jäveln.
En gång i tiden fungerade det så att om en fråga ansågs vara viktig för många människor så fick politikerna ta hand om den. För vi litade på att politikerna skulle fatta ett objektiv och bra beslut. Det är sant, vi gjorde faktiskt det! Men idag, 2008, undrar jag om vi fortfarande kan lita på det. Frågar du mig så är svaret nej. NEJ, det här duger inte. Ni politiker har med all önskvärd tydlighet bevisat att ni inte klarar av det här. Ja ni har nog faktiskt till och med bevisat att ni inte ens fattar att det här handlar om något större och viktigare än era egna åsikter och att man på ett sådant altare måste vara beredd att offra lite prestige för att nå det högre målet: en skolpolitik baserad på fakta och erfarenheter från människor som faktiskt KAN något om det här. Och nej, jag vet inte vilka som ska bestämma istället. Jag har inte hunnit tänka igenom det. Men ta några bara, några som hyser en gnutta respekt för betydelsen av vetenskap, erfarenhet och fakta som grund för beslutsfattning. De får gärna tycka att det är roligt att samarbeta också, det borde resultera i en markant förbättring för våra elever och lärare.
4 kommentarer:
Jag skulle kunna göra ett långt inlg och gör det nog en dag, men just idag har jag inte tiden - måste dock säga att det resonemang du för lika gärna skulle kunna tillämpas på vilket område som helst - vad vet politikerna om äldreomsrogen, om dagis om försvaret, om vägar osv
Det är i huvudsak offentligt finansierad verksamhet som politiker besutar öve - alltså våra skattepengar (och så lagar och sådant förstås)Vissa tycker at vi istället ska införa skolpengar och helt lämna skolan upp till föräldrar och de som äger skolorna.
För egen del tycker jag att skolan i allra högsta gad är ett politiskt område - ta tillexempel gymnasiet och yrkeslinjerna - ska den som går en yrkeslinje har behörighet att läsa vidare eller inte? Vilka möjligheter ska det finnas att läsa vidare som vuxen eller helt ändra inriktning. Ska alla elever i skolan "kosta" lika mycket eller ska vissa typer av skolor att tillskott (till xeempel landsbygdsskolor). Det ÄR politik.
Ullis: Det är klart att det ÄR politik, jag vet det. Men jag sticker ut hakan här, eftersom jag är så trött på det låsta läget. Det går ju fasen inte att säga nånting om skolan utan att bli fackad antingen som flummig kramsosse eller hjärtlös fascistliberal. Debatten har tappat all sans och vett, en forskare får inte ens uttala sig om sin forskning utan att bli beskylld för ideologisk smitta. Det här är politik när den är som sämst, när retoriken och debatten får större plats än målet. Det är den här blockpolitiken som lägger sirap i besluten. Antingen hör man till det ena laget eller det andra, och sällan blir de negativa konsekvenserna av vi-mot-dem-mentaliteten i politiken så tydlig som i skoldebatten. Politikerna måste svälja prestige och stolthet, i båda blocken, och förstå att det här är så mycket vitkigare än deras politiska karriär.
Fast det är faktiskt så att (s) bett om en öppen diskussion om hur framtidens skola ska se ut - det enda man sagt totalt nej till är betyg i första klass. I övrigt har partiet lämnat ganska många dörrar öppna. Men i det här läget är inte regeringen intresserad av att ens diskutera. Det är faktiskt så det ser ut.
Sedan har jag och andra som ansvarar för skolan givetvis olika önkningar och synpunkter på hur vi tycker det borde vara, men det som (s) ofta skälls för är också vår största fördel. Vi har alltid velar ta fram långsiktiga lösningar som fungerar, kompromissat en hel del på vägen och en del tycker att det är för grått.
Med åldern är jag mer benägen att tycka att det finns vissa poänger med det gråa trots allt - det hanslar om alla människor, inte bara de som röstat på det vinnande partiet och då måste man kunna ge och ta lite.
Ullis: Jo, men hur öppna för diskussion var (s) när man själva satt vid makten? Jag kan inte med bästa vilja påstå att (s) gjort ett bra jobb med sin skolpolitik under de år de satt vid makten, oavsett hur goda intentionerna var.
Som förälder är jag bara intresserad av lösningar i skolfrågan, och jag börjar faktiskt nå dithän att jag är beredd att öppna dörren för totalt oortodoxa metoder eftersom politikerna har haft hur mycket tid som helst på sig och ändå inte lyckats prestera något bra.
Visst handlar det om alla människor Ullis, inte bara de som röstat på det vinnande partiet som du säger, och det är just precis därför jag vill minska politikernas makt över skolan. Det du kallar grått kanske jag kallar vetenskapligt grundat. Skaka om lite i grundvalarna nu, för fan, nånting måste hända!
Skicka en kommentar