En grottmänniskas dagbok

I helgen har jag varit hemma själv med småttingarna, S var på fest i sthlm. Och det här hade kunnat bli en jättemysig helg med mina två små juveler, det fanns goda förutsättningar till det, om det inte vore för att huset varit kallt som graven. I lördags snöade det också.. det snöade!! Och när någonting inte fungerar så blir jag manisk, jag och bara jag ska minsann se till att det fungerar igen och nåde den jäveln som står i min väg. Nu blir det förstås en viss intressekonflikt, det förstår ni också, när jag ska ge mig ut på jakten på den försvunna värmen med två småbarn i släptåg. Lilla I funkar väl hyfsat, hon är intresserad av allt jag gör och hjälper gärna till. Men lille O, han är helt värdelös att ha med sig. Kan ju inte ens sitta själv, klarar inte av att följa de enklaste instruktioner. Och visserligen är det mysigt att elda i öppna spisen, men när man måste göra det för att tina upp sin dotters blåa läppar så blir det snarare en mörk och bister Wilhelm Moberg-känsla över det hela. Fast det är ju klart, det blir en viss sammanhållning när det tajtar till sig. Vi som var med, vi vet hur det var.

Men imorse kröp jag till korset, ringde supporten hos fjärrvärmeleverantören och fick prata med en trevlig man. Jag försökte få det till att kanske var det fel på deras system, fast jag vet ju att det är vårt gamla hus som krånglar och jag kan aldrig ljuga speciellt länge. Så jag ska lufta av hela systemet, igen, och försöka få upp trycket. ”Du har nog fått en luftficka” säger den lugna och trivsamma rösten, och jag vet att sannolikheten för att han har rätt är förkrossande stor. ”Jag har försökt lufta..” börjar jag, ”.. men det är inte lätt när man är ensam med två småttingar. Frugan bortrest vettu.. körigt”. Jag hörde ju själv hur illa det lät, bortförklaringen var tunn. I själva verket var jag bara ännu en impotent husägare som prompt ska klara av allting själv men som inte duger något till. ”Vi har jour hela tiden” svarade han lugnt, ”så nästa gång kan du ju ringa på en gång när det blir kallt.” Och jag får det bevisat ännu en gång att jag är en sån där envis dum jävel som måste lära sig allting den hårda vägen. Kan själv.. kan själv.. kan själv.. kan inte ett skit!

Jag vill ju bara ta hand om min familj, hålla elden vid liv, men inte ens det klarar jag av. Jag är ju bara en enkel grottmänniska, fången i tjänstesamhället. Så dumt.