Jag läser just nu, och har kommit halvvägs igenom, ”The shock doctrine” av Naomi Klein. En bok som känns som den viktigaste jag någonsin läst, för om bara hälften som står i den är sant så borde vi skriva om historien från 50-talet och framåt rejält och ställa hela amerikanska administrationen med CIA i spetsen inför krigsdomstolen i Haag. Marknadsliberalerna, neoliberalerna eller vad de vill kalla sig, de som tillber sin gud Milton Friedman och Chicagoskolan, har så mycket att stå till svars för att det nästan börjar bli löjligt. Och då har jag som sagt bara kommit halvvägs genom boken.
Visste du t ex att Friedman (vinnare av Nobelpriset i ekonomi 1976) agerade personlig rådgivare åt diktatorn Pinochet i Chile? Visste du att ”The Chicago boys”, dvs Friedman och hans lärjungar, har haft ett fett finger med i spelet i varenda militärkupp i Sydamerika, i de vitas vidmakthållande av den ekonomiska makten i Sydafrika och i Kinas förtryck av sitt eget folk? Kanske trodde du, liksom jag, att kapitalism inte kunde existera under kommunistiskt styre, att det liksom var varandras motsatser? Tänk så fel man kan ha, för det visar sig (enligt Klein) att Kina har det mest tokkapitalistiska systemet i världen och att dess förtryck av folket är själva förutsättningen för att det ska fungera. Börjar du bli rädd nu?
Det nationalekonomiska system som marknadsliberalerna betraktar som sitt Utopia, totalt utan statlig inblandning och med fri handel samt privatisering av samhällstjänster, är ett system som fungerar allra bäst i en diktatur! Gärna en våldsam och blodig sådan, så att folket håller sig ordentligt på mattan. Det största hotet mot Friedmans kapitalistparadis är nämligen en stark folklig opinion med starka fackföreningar som bevakar arbetarnas rättigheter, vilket kanske inte är en nyhet i sig men när Naomi Klein radar upp exempel efter exempel på exakt hur mycket blod som dessa till synes harmlösa ekonomer har på sina händer blir man faktiskt mörkrädd.
Men ekonomerna tvår alltid sina händer, för ekonomerna är inte de som torterar folk och kastar ut dem från flygplan, de står ju bara för ”det tekniska”. Vilka som lärde juntakillarna hur man bäst torterar folk? Jo, CIA förstås. CIA stod för de ”praktiska” råden medan University of Chicago stod för de teoretiskt ekonomiska. Allt finansierat av IMF och World Bank, vars syfte påstods vara att hjälpa länder med kollapsande ekonomier. Det gjorde man också, fast inte direkt på det sätt som FN och övriga världen hade tänkt sig. Man hjälpte liksom till att införa diktatur i större delen av Sydamerika, bara för att driva igenom sin ekonomiska plan. Dessutom var Chiles ekonomi under Allende knappast av arten kollapsande, snarare tvärtom. Det gick riktigt bra för Chile tills helikoptrarna började hovra ovanför presidentpalatset och Pinochet (CIA) klev in och tog över.
Jag kan säga dig att man blir heligt förbannad när man läser den här boken, förbannad och minst sagt rädd. För det som håller på att hända i Sverige nu, i skuggan av en skendemokrati, är exakt det som Naomi Klein beskriver i sin bok. Utförsäljningen av statliga bolag, privatiseringen av alla samhällstjänster och elimineringen av alla handelshinder är ett tydligt avståndstagande från Keynesianismen, vilken Sverige har stött sig emot under hela efterkrigstiden, och en lika tydlig flört med Chicagoskolans fundamentalistiska syn på kapitalism.
Som du kanske märker har detta systemskifte skett utan draghjälp av en militärkupp, för någon sådan har vi ju inte haft i Sverige, och det beror på att Chicagopojkarna, efter lite finslipning, har hittat ett sätt att genomdriva sina idéer även i en (så kallad) demokrati. Thatchers England fungerade som laboratorium för detta lilla experiment, men där Thatcher behövde ett litet skitkrig på Falklandsöarna för att dölja sin verkliga ekonomiska agenda verkar vår allians vid rodret ha bestämt sig för att smygchocka in sin plan att rasera allt vad sociala skyddsnät heter och lämna över makten över Sveriges tillgångar till en liten klick ekonomisk elit.
Vårt enda hopp är att detta aldrig har fungerat någon annanstans i världen. Det är nämligen så, enligt Klein, att det måste till en nationell chock för att en politiskt styrande makt ska kunna genomdriva detta spektakel. En nationell chock, vare sig det handlar om en militärkupp, ett krig, en naturkatastrof eller ett terroristattentat, är nämligen exakt den murbräcka bakom vilken ekonomerna kan dölja sin verkliga agenda. Friedman kallar sådana chocker en "fantastisk möjlighet", Klein kallar dem en "temporärt demokratifri zon inom en demokrati". Allt som behövs är en liten stund då alla ser åt ett annat håll, eftersom planen redan är klar och förbanden av Friedman-indoktrinerade ekonomer står och väntar bakom hörnet. I Polen lyckades man t o m använda frigörelsen från den Sovjetiska ockupationen som murbräcka, en till synes positiv nationell chock kan med andra ord också utnyttjas av dessa enormt sluga herrar som drillats så väl på University of Chicago.
Det finns ett antal rysliga slutsatser att dra om marknadsliberalism när man läst denna bok, och jag kommer att beröra fler framöver när jag läst klart. Helt klart står dock att samtliga länder som tagit hjälp av Friedman och hans lärjungar har hamnat i en verklighet som för ett extremt fåtal ter sig alldeles förtjusande men som för en förkrossande majoritet ter sig helt fruktansvärd. Om du känner dig säker på att du kommer att tillhöra detta extrema fåtal i framtiden är du bara att gratulera, om inte finns det större anledning än någonsin för dig att göra din röst hörd. Och då menar jag inte i nästa val, för då är det högst troligen redan för sent.
Så låt oss göra revolution, och låt oss börja med att vänligen men bestämt kidnappa finansminister Anders Borg och finansmarknadsminister Mats Odell och reda ut ett och annat i en mörk och kall källare. Det är nämligen dessa herrar som håller på att sälja ut Sverige just nu, och de gör det till rena vrakpriset. Den goda nyheten är det fortfarande finns tid att stoppa detta vansinne, den dåliga nyheten är att om vi inte hinner så är det omöjligt att vända tillbaka.
10 kommentarer:
Den här kommentaren har inget med bloggen att göra, ville bara säga tack för värmande ord på min lilla blogg. Skönt att veta att det finns goa människor därute också!
Tack.
Allt väl/David F.
Din lille kommunist. Det är ju helt rätt!
David F: Ingen orsak!
Kaptenen: Jag min lille kommunist.
Tyvärr är jag inte helt säker på att vi stoppar detta enbart genom att byta ut sittande regering, sossarna har också gjort sitt för att bidra till utförsäljning mm. Själv tror jag inte att jag är en riktigt lika stor motståndare som du är, men det är viktigt att bevara en stark grundtrygghet i välfärdssamhället och den tryggheten är ju redan halvvägs ut genom fönstret som det är.
David: Jag har inte påstått att det hjälper att byta regering, jag påstår att det behövs en revolution för att stoppa skiten. Läs boken säger jag bara, jag vågar lova att du kommer att se det här i ett helt annat ljus efter det. Kanske blir du t o m revolutionär.
Funderade på att köpa boken när jag såg den i pocket.
Det är märkligt med Kina, det är hyperkapitalistiskt men håller ändå fast vid sitt kommunistiska partinamn och skyltar med Mao offentligt. Varför vet jag inte. Om det kostar för mycket att bryta helt, de ledande är väl sprungna (?) ur den gamla traditionen.
Ia: Tja.. jo.. enligt Klein så beror det på att det politiska system som råder i Kina råkar vara en alldeles perfekt miljö för det hyperkapitalistiska systemet. Det är just det jag menar, det ligger varken i regimens eller marknadens intresse att införa demokrati i Kina, för alla (utom en växande skara fattiga som tvingas leva på mindre än en dollar per dag) tjänar på status quo. Needless to say är marknadens och regimens röster något starkare än de fattigas. I frånvaro av folklig protest lär vi nog få vänta tills den siste kommunisten dör innan Mao åker ner från väggen.
Det är jävligt skrämmande det som händer i Kina, ur alla aspekter, och hur omvärlden låter det fortgå så länge det kortsiktigt är ekonomiskt gynnsamt att investera i. Men det är emellertid heller inte föga förvånande, samma anda som genomsyrar den kinesiska statsapparaturen liknar den i ryssland, samtidigt är liknande vindar som underblåst konflikterna i mellanöstern och nämnda sydamerika. Allt en spegling av den friedmanska nyliberalismen och den amerikanska imperialismen. Men att det håller på att ske i Sverige, med moderaterna, är väl att hårdra det. moderaterna är mil ifrån den nyliberalism stormakterna agerar efter (den svenska staten bygger forfarande på ett omfattande välfärdssystem). De tankarna känns rätt mykcet populistisk vänster och ganska onyanserade (kanske borde läsa någon motpol tille Klein?). Däremot är håller jag med om att dessa idéer håller på att förgöra jorden globalt, och att ett litet land som Sverige kommer få allt svårare att hänga med i utvecklingen om de inte gör avkall på vissa grundläggande humanitära principer i framtiden. Men att beskylla moderaterna för att skynda dit är bara löjligt, och då kanske jag ska tillägga att jag själv är långt ifrån moderat eller att jag håller med om deras fördelningspolitik. Annars ett bra inlägg och för övrigt en bra tankeväckande blogg
Anonym: Du har helt rätt i att jag behöver läsa en motpol till Klein, och det ska jag göra. Det blir för ensidigt och, i affekt, lite väl propagandiskt.. finns ett sånt ord?
Men att moderaterna går åt Friedmans håll vill jag nog vidhålla. Man säljer ut statliga bolag och drar ner på social välfärd, två av huvuddragen i Friedmans doktrin. Eftersom sossarna hade byggt upp ett system där staten hade ovanligt stor del av makten så tar det tid att skruva om det för alliansen, men man är tveklöst på den vägen. Arbetsrätten har man ännu inte rört, och det hedrar Littorin, men det är väl bara en tidsfråga innan Maud får som hon vill.
Tack för beröm!
Din artikel börjar bli skrämmande aktuell nu. Vå får väl hoppas på det bästa.
http://emergenceofhumantouch.blogspot.com/2008/10/imf-och-chicagoskolan.html
Skicka en kommentar