I söndags kom jag hem från en vecka på Samos. Själva resan är inget att yvas över, en Grekisk semesterö som alla andra, rätt fantasilöst käk, en hel del öl och bad. Trevligt men knappast Pulitzer-stoff om du förstår.
Men det finns annat som händer, i mötet och kommunikationen mellan människor. Jag tänker främst på den arbetskamrat som jag reste med, en rätt sliten man som befinner sig mitt i en jobbig skilsmässa. Det var därför jag erbjöd honom att följa med mig och sönerna, trots att jag egentligen inte betraktar honom som en speciellt nära vän, men jag tänkte att han ändå var värd att räddas. Nu är jag inte lika säker. Man kan se min gest som en human sådan, vilket den också är, men den kom också med ett pris som naggade min inre moder Theresa i kanten. Jag fick nämligen se sidor av min arbetskamrat som jag inte riktigt gillade, eller rättare sagt, som irriterade mig som fan efter ett tag.
Och så här är det, ingen av oss är perfekt, men jag tänker ändå ta upp en specifik sak som retade mig. Anledningen till att jag tar upp just detta irritationsmoment är att jag tror att beteendet finns där ute i väldigt stor utsträckning, att det så att säga är allmängiltigt gods för diskussion. Det handlar, förstår du, om människosyn. Det kunde t ex låta så här:
Av någon anledning som är glömd och inte viktig började jag prata om Cornelis och hans tre damer, och jag frågade ”Vad hette egentligen de där tre damerna?” Sedan ägnade vi tillsammans en stund åt att försöka minnas namnen, men kom bara på Maritza Horn. Sedan sa min arbetskamrat ”men ingen av dem såg egentligen speciellt bra ut”. Jaha, och vad har deras utseende med saken att göra, liksom.
En annan gång berättade han om när han hamnade i samma hiss som Kajsa Bergkvist. Han sa att hon var ganska lång, att han hade börjat prata med henne om något som han inte mindes nu och avslutade sedan med ”och hon såg faktiskt ganska bra ut”.
Parallellt med detta ägnade denne 54-årige man tiden åt att spana på kvinnor på stranden, tämligen unga sådana, och bedömde helt oblygt deras utseenden och kroppar inför mig och mina tonårssöner. Så fort en kvinna gick förbi, eller dök upp i ett samtalsämne, fällde han en kommentar om hennes utseende. Till slut lackade jag ur och frågade om han för i h-e kunde tänka sig att prata om en kvinna och bara en endaste gång låta bli att kommentera hennes utseende. Han verkade först förvånad över mitt utbrott, men samlade sig så småningom och sa ”Vadå, tycker du inte om kvinnor?” Till slut tröttnade till och med mina söner och protesterade på sitt, måste jag erkänna, rätt dråpliga sätt. En av sönerna, jag minns inte vilken, drämde helt sonika till med ”Men hur fan ser du ut själv då?”
Med tiden började jag förstå att han inte såg något konstigt i sitt beteende. Där jag tyckte att han reducerade kvinnor till snygga eller fula fodral tyckte han att han var ”en man som uppskattar kvinnor”. Och bakom diskussionen där jag hela tiden körde pannan i en tjock tegelvägg ligger en större fråga, tycker vi killar lite till mans att det är rätt okej att fälla kommentarer om kvinnors utseende?
Jag vet hur tongångarna brukar gå, den normale medelsvensken kommer att säga något i stil med ”Det skadar ju inte om hon ser bra ut, men i långa loppet är det de inre egenskaperna som är viktiga”. Någon annan kan säga ”Det beror väl på om du vill gifta dig med henne eller bara ligga”. En tredje, kanske är det jag på mina höga hästar, säger ”det spelar ingen roll vad vi tycker är snyggt eller fult, det handlar om att för fan upprätthålla en människosyn som åtminstone kan sägas ha överlevt medeltiden”.
Men till syvende och sist sitter vi där ändå och bedömer. Några av oss håller det för oss själva, vi ser något och kategoriserar, snyggt eller fult. Kanske är vi de största hycklarna av dem alla. Det må så vara att min arbetskamrat är en neanderthalare, men han är åtminstone ingen hycklare. Kan man säga så? Och vad är egentligen värst?
När jag inte kom åt moralfrågan ville jag istället visa att hans människosyn, hans fodralfascination om du så vill, får konsekvenser för honom själv som inte är bra. Jag sa att det nog inte var en slump att han lyckades gifta sig och skilja sig inom loppet av endast tolv månader. Med den människosynen, menade jag, var det bara helt naturligt att han ”glömde bort” att ta reda på om hans kvinna besatt de egenskaper som kunde få förhållandet att vara. Med den människosynen, tänkte jag sen, är det kanske heller inte konstigt om han själv saknar de egenskaperna. Han bara såg något han gillade, blev smått besatt i ett fodral, och nu sitter han där och fattar ingenting. Jag vet inte om han förstod detta heller, jag tror inte det.
Han är olycklig, och det ska man inte önska någon att vara, men jag ville påvisa att det fanns en koppling där som han själv kanske inte förstod, en koppling mellan hans människosyn och skilsmässan. Jag försökte berätta historien om hur alla har blivit förförda någon gång, om läxan vi till slut har lärt oss. Samtidigt, om jag ska vara lite krass, tänker jag att om polletten inte har trillat ner när man är 54 år så kanske den aldrig kommer att göra det. Och det var där, i dessa tankar på en solstol i grym grekisk hetta, som min inre moder Theresa vacklade till på allvar och tänkte att hon nog fan kanske låter bli att försöka rädda den här jäveln. Det är nog lönlöst, tänkte hon till slut, och tog ett bad istället.
38 kommentarer:
Precis som du säger har vi nog alla de där sidorna inom oss. Kvinnor också. För jag vägrar att köpa myten om att det där enbart är nåt som män sysslar med.
När jag och brorsan för ett ganska stort antal år sen var och hälsade på syrran med familj i New York stötte vi på det där beteendet hos min min systers mans bror (vad den kopplingen nu kallas?). Han kunde inte åka förbi en kvinna under femtio utan att kommentera huruvida han skulle kunna tänka sig att ha sex med henne eller inte och han ville gärna veta var även vi stod i frågan. Till saken hör även att han hade fru och fyra barn hemma.
Även fast varken jag och brorsan tillhör typen som med rätt mängd alkohol i blodet tvekar inför att gradera den kvinnliga omgivningen på ett ganska tveksamt sätt måste jag säga att vi bägge fann det hela rätt tröttsamt efter en stund.
Som avslutning skulle jag vilja säga att det är som med allt annat, går det till överdrift är det bara irriterande, men i en lagom berusad krogmiljö kan även den bäste falla dit.
David: Jag tror inte heller att kvinnor inte bedömer och kommenterar utseende, dom är säkert lika goda kålsupare som vi. men jag tar det från mitt perspektiv, eftersom jag är man. Alla har vi väl en gräns för vad vi tolererar, och han gick långt förbi min och det fick han veta. men den där totalt oförstående blicken jag mötte, den skrämde mig lite. Det verkar vara så.. accepterat.. i vissa och ganska många kretsar att bara sitta och bedöma kvinnor som boskap. Det är ovärdigt, även om jag själv i stund och annan, precis som du, kan befinna mig en smula längre ner på samma skala. Det blir som en spegel, man ser ju även sig själv i det där beteendet som man ogillar.
Utan att låta alltför pk skulle jag ändå vilja hävda att man sällan tjänar på att dela in allmängiltiga beteenden efter kön. Det är endast kontraproduktivt.
I övrigt vill jag bara säga att det är skönt att du är tillbaka från semestern. Det gör internet bra mycket roligare (vilket iof också är kontraproduktivt).
Bra skrivet som vanligt.
Ett exempel ur en kvinnlig synvinkel: en kompis träffade på en gammal klasskompis på krogen, de står och pratar och skrattar ett bra tag. Lite längre bort står en annan kompis, som inte känner kompis 1 så värst väl, och betraktar deras samtal. Kompis 2 vänder sig till mig och frågar varför i helvete kompis 1 ödslar tid med att snacka med den där killen..? Sen kom det. HAN ÄR JU INTE ENS SNYGG.
Varpå jag talade om för henne i en ganska sträng ton att det lät förbannat idiotiskt och elitistiskt, det hon just sagt. Inte bara det otänkbara i att någon skulle vilja prata med en inte så snygg människa, utan också det patetiska i att två personer av motsatt kön tydligen inte kan prata och skratta tillsammans utan att vilja ha sex.
Du har blivit så där lagom tramsigt utmanad av mig!
David: Jag ville i det här fallet rota i mäns beteende i just denna fråga, rätt eller fel. Annars är jag den förste att skriva under på din protest mot generaliseringar gällande kön, det tror jag du vet också. Det finns också en anledning att i vissa fall vända sig till enbart män eller enbart kvinnor, i de fall man kan ställa sig frågan "Har vi män lärt varandra att det här är normalt och okej?" Jag tror att den frågan är legitim här.
Tackar som bjuder, du anar inte hur kontraproduktivt det är för mig!
Maja: Ja du ser, ett sanningsvittne från den kvinnliga synvinkeln. Som jag skrev till David, jag har aldrig inbillat mig att tjejer inte bedömer killars utseende, tvärtom har jag genom åren fått gott om exempel på att så är fallet. ett av de mest klassiska exemplen härrör sig från Sandhamn, där en ung tjej ville presentera mig och en polare för sin kompis. hon sa "Du måste träffa dom här killarna (Pekar på oss), dom är inte så snygga men jävligt trevliga!"
Ullis: Vadå? Okej, jag kollar!
Vill vi att någon värderar oss efter utseendet enbart? Gyllene regeln är väldigt bra i det här fallet.
Kaptenen: Och hur lyder den gyllene regeln?
Egentligen tror ju även jag att vi befinner oss på samma sida rörande den här typen av frågor, men jag måste ändå påpeka att ditt påstående ("Har vi män lärt varandra att det här är normalt och okej?") skulle funka precis lika bra utan att blanda in kön. Det är iaf vad jag tror.
Kaptenen avser nog på den där regeln som säger att man ska bemöta andra så som man själv vill bli bemött.
/David Ärlemalm
skillnaden mellan kvinnor och män i dömandet och bedömandet av andra handlar (oftast) för män om att de som subjekt utlåter sig om kvinnor som objekt, medan det för kvinnor (oftast) handlar om att som objekt bedöma sig själv och andra utifrån ett tänkt manligt subjektivt öga. perspektivet är på nåt sätt oavsett avsändaren alltid mannens.
det var jävligt bra gjort att säga ifrån. jag tror att du tillhör en minoritet.
Christina>> Det där stämmer bara delvis. Glöm inte att även män dömmer varandra utifrån ett tänkt kvinnligt subjektivt öga - en aspekt som ofta glöms bort i den här typen av diskussioner.
/David
Just den regeln. Behandla andra som du själv vill bli behandlad.
David: Från en viss ålder samlas vi småpojkar i grupp och tittar nyfiket på flickor, vi samlas inte i grupp med småflickor och tittar på flickor, om du förstår vad jag menar. Det är inte där beteendet skapas och rättfärdigas, det är i grupp med pojkar.
Christina: Du har rätt, men David har nog också en poäng i att vi killar bedömer varandra efter det tänkta kvinnliga ögat. We are all suckers, det är stora krafter i görningen.
Kaptenen: Det finns så många gyllene regler nu för tiden så jag behövde ett förtydligande.
david och matte, jag håller med er och försökte att inte vara alltför generaliserande, men jag tror att det är starkare och oftare som kvinnor gör sådär. såhär menar jag, jag gör det också varje dag. som vanligt med ojämlikheten förlorar typ de allra flesta på den.
Christina: Generellt sett (nu var vi där igen) tror jag fortfarande att det är bra mycket mer fokus på utseende för kvinnor än män. Vi killar kan vara attraktiva på fler sätt, använda oss av inre egenskaper, framgång, attityd, osv, och på så sätt bli populära utan att vara flångsnygga. För tjejer är det utbudet av verktyg klart snävare. I den perfekta världen är vi alla vackra och får chansen att växa oss starka, tyvärr är vi förstås inte där än.
Att det rör sig om ett beteende som förmodligen är vanligare bland män håller jag med om, jag ville bara poängtera att det inte rör sig om ett exklusivt manligt beteende. We are all suckers, som Matte säger.
Den här diskussionen verkar få ett slut där vi alla kan vara överens. Så bra.
Nu skrev vi samtidigt. Vill bara säga att jag tror du har helt rätt. Hade Bukowski varit kvinna hade han (hon) inte haft en massa tjugoåriga killar efter sig.
Det var ju alltså jag som lämnade kommentarerna ovan.
/Daivd Ärlemlalm
David: (jag antar att det är du), det måste vara så att killar kan använda annat än utseende för att fånga flickors uppmärksamhet, hur kan man annars förklara mina egna framgångar?
We all agree that we're all suckers.
David: Hade Bukowski varit kvinna så hade hon jobbat kvar på postkontoret och aldrig skrivit en enda bok, för det hade inte funnits något att skriva om. Jag menar, tar du bort knullandet från hans böcker så finns ju bara supandet kvar, och vem vill läsa om en medelålders kvinna som sitter och super?
Hade en kvinna skrivit Postverket 1970 och fått den utgiven hade den väl antingen mötts av tystnad eller öppet förakt. Förmodligen hade den också blivit en kultklassiker av rang som fortfarande skulle diskuteras på kultursidorna.
Själv är jag av åsikten att Postverket handlar om bra mycket mer än supande och knullande (är man enbart intresserad av den biten av Bukowskis skrivande kan jag varmt rekomendera uppföljaren Kvinnor), inte minst är den en lysande arbetarklasskildring.
/David
David: Jag var lite ironisk där, vet inte om det framgick.
Sorry, jag missade den ironiska generationen med några år..
/David
väldigt väl formulerat.
inte säker på att jag håller med om allt. och då inte menat att jag inte håller med dig i din analys utan mer att det är så omöjligt att veta vad som är hönan eller ägget.
min personliga spontana tankegång blir dock att det här "beteendet" hos människor aldrig uppstår på egen hand. det här är ett typiskt beteende som uppstår när människor utvecklar, föder, hetsar fram en jargong, sätt att umgås, synsätt och moraliska uppfattningar i en sterotyp grupp. individen (som umgåtts alldeles för mycket i just sådana grupper)tar sedan med sig beteendet utanför gruppen. dom har satt ett par glasögon på näsan och ser helt enkelt bara världen utifrån ett sådant perspektiv.
beteedet gror fast i individens världsbild och är inte det minsta bundet till kön då jag med råge stött på det i alla tänkbara åldrar, både hos flickor och pojkar.
tyvärr tror jag dock att ju äldre man blir ju svårare blir det att komma till insikt om hur mycket det är man inte har sett eller förstått; både om sig själv och andra människor.
*: Stort tack för din intelligenta och högst välformulerade synpunkt!
Din analys känns klockren, det är helt klart en snäv världsbild det handlar om och detta förekommer, som du säger, helt obundet av kön. I de flesta fall stärks också denna tes av att personen ifråga visar upp snäva perspektiv även i andra frågor, som t ex synen på homosexuella, araber, osv. I det här fallet kan jag säga att det tveklöst finns en sådan röd tråd.
Men.. det finns en aspekt till i sammanhanget som jag vill hävda är bunden till kön, och det är synen på kvinnan som kuttersmycke. Utseendefixeringen i sig är alltså unisexuell, men den stora betydelsen vi män lägger i att kvinnan ska se ut på ett visst sätt och att hon, om hon uppfyller vissa ideal, då blir en statussymbol att visa upp för världen, det vill jag påstå är ett manligt beteende (som kanske iofs håller på att smitta av sig på kvinnor men historiskt sett så har män alltid sjåpar sig mer runt vackra kvinnor än tvärtom).
Tre damer var Diana Nunez, Anita Strandell (som han var gift med några år) och Inger Öst.
Ia: Ja du ser, jag har fan inte ett rätt.
Jag har just läst en diskussion på nätet om hur utseendet spelar en betydligt större roll för om kvinnor ska få jobb än om män ska få jobb, illustrerat med meterologer på TV. Och jag håller med, därför faller argumentet att "Kvinnor är likadana, kvinnor kommenterar män". Det har inte samma betydelse för män, alla vet det eller borde veta det.
Därför blir det också betydlig mer kränkande när denna utseendefixering drabbar kvinnor - det får politisk betydelse. Inte bara privat.
Jag kan sitta med min farsa (72) på Liseberg och kommentera kvinnor: Hon var snygg, säger jag. Vad jag inte tål är när man kallar andra för fula - som din son svarar jag då: Titta dig själv i spegeln. Hur skulle jag kunna kalla någon annan för ful? Jag anser mig ju vara ful själv. Jag måste i ren självbevarelsebedrift avstå. Jag har inte andra människors gudomliga självförtroende.
Vill man söka ett biologiskt argument till att kvinnors utseende är viktigare för män än mäns för kvinnors är det bara att kolla undersökningar - man mäter graden av upphetsning. När män ser nakna kvinnor börjar det hända saker i dem, när kvinnor ser nakna män händer det inte mer i dem än när de ser en alptopp. Vetenskapligt konstaterat. Och att män är mer visuella djur än kvinnor trodde jag ingick i allmänbildningen.
Johodå! Du har många rätt.
För övrigt var det en jävla dum kommentar på mer än ett sätt: Alla tre damerna såg helt bra ut. Diana var söt, Anita var söt och Inger var söt - Inger hade bara oerhört permanentat hår men det var typiskt för tiden.
Ia: Där satt den! Jag har försökt sätta fingret på varför det är en annan sak när vi män gör det, att det får andra konsekvenser och en annan betydelse, och du påpekade det fullkomligt uppenbara: om en kvinna betraktas som ful är hon i stort sett ute ur leken, om en man betraktas som ful är han ingalunda diskvalificerad.
Jag kommer ihåg att jag som barn fann de där tre damerna synnerligen intressanta ur ett visuellt perspektiv. Sepciellt hon den mörka, men så var jag också kär i Sylvia Vrethammar när jag var liten.
Jag sa ju att Diana var skitsöt! Förstår dig fullkomligt.
Ia: Vad kan jag säga, I was drawn to the dark side.
Ia>> Nu väljer du allt noga vad du för fram för fakta. Det ligger en del i vad du säger, helt klart, men du gör det alldeles för enkelt för dig med dina inte så lite klumpiga generaliseringar.
Och Matte, att säga att loppet är kört för kvinnor som inte har utseendet för sig, det var väl inte heller särskilt väl genomtänkt. Ta dig bara en enkel titt på omvärlden och se på de kvinnor som sitter på ledande positioner, inte är det deras utseende som fört dem dit. Eller?
Visst är det så att utseendet är viktigt för hur vi blir bemötta. I allra högsta grad är det så. Individer med ett "attraktivt" utseende döms till mildare straff i domstolar, går förbi krogköer, har lättare att dra hem flickan/pojken i baren, blir trevligare bemött och har det i största allmänhet lite enklare än sina medmänniskor i mötet med andra. Detta gäller för BÄGGE könen, att det ska vara så svårt att fatta.
Att hela tiden göra kön av rätt allmängiltiga frågor gör mig bara så frustrerad. Visst, ofta kan det finnas fog för det, men någon måtta får det väl ändå vara.
/David
David: Jag vidhåller, beteendet är allmängiltigt, konsekvenserna är könsbundna. De kvinnor som idag sitter på toppositioner har på ett eller annat sätt tvingats spela ett annat spel för att ta sig dit, det kan jag garantera. Det handlar inte bara om att sätta på sig kortare kjolar och ligga med rätt person, men om det så bara händer en gång så är det en gång för mycket. Självklart är det så att ett vackert yttre öppnar fler dörrar för båda könen, men det du behöver förstå här och nu är att fler dörrar stängs för kvinnor som inte passar idealbilden. Jag verkar i en affärsvärld som nästan varje dag ger exempel på detta. Som kille räcker det att du tar på dig en kostym, ingen jävel bryr sig om hur du ser ut under den. som kvinna bedöms du istället, hela tiden och väldigt öppet, efter utseendet. Det ÄR en jäkla skillnad David, öppna ögonen.
Självklart har dessa kvinnor fått spela ett annat spel än männen, på samma sätt som den färgade mannen/kvinna fått göra i samma situation. Att vara vit europeisk/amerikansk man är normen. Något annat har jag heller inte påstått.
Vad jag försöker föra fram är att det handlar mer om makt än om kön - den som sitter på makten skapar agendan. Sen kan man tala om det på en makro eller micro nivå. På en makronivå är det rätt enkelt att konstatera att man kan resonera som du gör, men tittar man på det ur ett microperspektiv (tex. den enskilda arbetsplatsen) tror jag att man kommer finna att det är ett allmängiltigt beteende. Det är lika illa var man än stöter på det och vem som än drabbas. Men att göra kön av allt vinner som sagt inget på.
Och mina ögon är öppna, tack.
/David
David: Vi kommer inte i mål här, det behövs öl.
Det är jag beredd att skriva under på!
/David
Skicka en kommentar