Och så lite sport

Brynäs leder Elitserien efter sex omgångar. Jag säger det igen så att alla Gävlebor hänger med, Brynäs leder Elitserien efter sex omgångar.

Den gängse bilden, åtminstone bland sportjournalister, är att den typiske Brynässupportern är bortskämd av gamla tiders segrar. Men jag är här för att tala om för er att jag är så jävla trött på det där tjatet. Vi är inte bortskämda, vi går inte och drömmer oss bort till forntider då Brynäs dominerade hockeyrinkarna i Sveriges avlånga land. Helvete, jag var ju knappt ens född då! Nej, precis tvärtom är det. Vi Brynässupportrar är luttrade, så är det. Vi vet att det alltid kan gå åt helvete även om vi råkar leda serien efter sex omgångar. Sex omgångar.. vad är det? Det är ju nästan femtio omgångar kvar, gott om tid att hamna i kvalträsket alltså. Den mest förekommande kommentaren bland hockeyintresserade Gävlebor just nu är ”jaja.. de leder NU ja, men vänta du..”

Och vi har anledning att vara skeptiska, det ska gudarna veta. Visserligen vann laget mycket överraskande SM-guld 1999 men det var en engångsföreteelse ivrigt påhejad av en kollektiv hjärnblödning från Modo som sket ner sig totalt i finalserien. En ung lill-Honken i målet hade tokflyt och räddade puckar med ögonbrynen (han har inte varit i närheten av det flytet sedan dess) och en åldrande skyttekung (Tom Bissett) hittade det sista torra krutet i bössan innan det var dags att lägga ner vapnet och söka upp en norrländsk myr för att lägga sig att självdö. Kort sagt, varken före eller efter 1999 har Brynäs visat de rätta takterna. Det har som bäst varit ut i kvarten mot HV eller något annat broilerlag, och däremellan all helvetes lidande i kvalserier. Våra killar har sett ut som lilleputtar när Linköping dundrat in på isen, t o m Skellefteå har lekt med oss på vår hemmaplan. Nej, det har sannerligen inte varit roligt att vara Brynäsare de senaste femton åren.

Men nu.. vad händer nu? Är det något stort på gång? Vågar vi tro på det här? Nej, självklart gör vi inte det. Vi, de luttrade, har inte åsikter med svängdörrar, sånt får sportjournalisterna ägna sig åt. Vi riktiga supportrar vet att det här visserligen är en bra början, men inte ett skit mer. Det riktiga kriget ligger långt bort, någonstans i vår. Det heter slutspel och är ett krig som våra soldater inte brukar palla speciellt bra.. om vi ens kommer dit. Oftast stupar vi under transportsträckan.

Men okej, eftersom du ändå har läst ända hit så ska jag tala om för dig vad som ändå kan, och då menar jag kan, göra att årets Brynäslag ändå har en större chans än tidigare upplagor att ta sig till semifinal (för där tar det stopp, alla gånger).

Jo förstår du, det är ju det här med egna produkter. Jag pratar förstås om Jakob Markström, honom pratar ju alla om, men också resten av det sköna juniorgänget med all klubbkänsla i världen: Anders Lindbäck, Johan Alcén, Anton Persson och Simon Bertilsson. Det är dessa killar som lyfter laget till nya höjder, och vet du varför? För att vi supportrar vill att de ska lyckas. Vi TYCKER OM DEM, dessa unga män med fostran i klubben. Vi tycker faktiskt INTE om lyxavlönade storstjärnor som leker lojt vid offensiv blå, vi tycker INTE om hemvändande NHL-proffs som gnäller i pressen när lönen inte blir den väntade, och vi tycker INTE om dåligt scoutade finnar vars namn vi inte ens kan uttala. Så här löjligt enkla och patriotiska är vi supportrar, vi vill känna att laget är VÅRT!

Jag stod i klacken när Jakob Markström gjorde debut mot Frölunda förra säsongen (bilden är från den matchen), och jag lovar dig, det kändes som en liten vit duva flög in i mitt hjärta och byggde bo. Jag ville så gärna att det skulle gå bra för honom, jag ropade och hejade och tittade på alla rödmosiga män som stod bredvid mig och tyckte mig se en ny glöd även i deras ögon. En ny ung målvakt, en egen produkt, som är bäst i världen i sin åldersgrupp.. fan vad coolt! Och tänk att jag hade hans farsa som gympalärare en gång i tiden (vi snackar lokal förankring här, FRÅN BYGDEN!) Och även om Brynäs förlorade den matchen så stannade vi kvar länge och hyllade den tappre ynglingen, för vi kände med honom. Vi ville att det skulle gå bra för grabben, alla ville det.

Och nu går det bra för grabben, riktigt bra, och jag tror att vi alla som var med då känner oss lite delaktiga i hans framgång. Vi var med och stöttade, vi lämnade honom inte i sticket, och nu står vi beredda att hylla och stötta fler ynglingar. Så släpp fram dem bara, vi älskar våra unga, tappra Brynäskrigare! Och det får du förstå, herr sportchef Sundlöv, att utan vårt stöd kan det kanske gå rätt bra ett tag, men med vårt stöd är chansen så mycket större att SM-bucklan faktiskt kan hitta hem igen. Kanske inte i år, kanske inte ens nästa, men om två år förutspår jag att vi är i hamn.

Alltså, lösningen är lika enkel som genial: sluta köpa enkla lösningar och lita på virket i föreningens egen stomme. Brynäs har Sveriges bästa juniorverksamhet, precis som Frölunda hade för några år sedan, och den sportchef som inte tar tillvara på den chansen borde få sparken på stående fot. Så passa dig Sundlöv, jag har ögonen på dig.