Outsourcing: ett exempel

Det här är så dumt att det nästan är sött.

Företaget Samres är det största bolaget i Sverige när det gäller beställningsmottagning av färdtjänstresor. I sann marknadsliberalistisk anda (the only way to really cut cost is to use the cheapest labour) har Samres flyttat ut en tredjedel av sin växelverksamhet till Estland och Moldavien. Färdtjänst tänker du, vilka är det som behöver färdtjänst? Gamla och sjuka va? Japp. Växelverksamhet tänker du sen, outsourcad till Estland och Moldavien (låt er inte luras av den avsevärt svenska flickan på deras hemsida). Hur går det med språket då? Du vet och jag vet att gamla människor i regel inte är några klippor på engelska, än mindre Estniska eller Moldaviska (?), så hur kan gamlingarna och växeloperatörerna på Samres kommunicera? Inga problem säger Samres VD Björn Falk, de får en intensivkurs i svenska på ett halvår. Stora problem säger Berit Agedal som är i behov av färdtjänst men har svårt att göra sig förstådd när hon ringer de urbilliga resurserna i Moldavien. Björn (VD:n) försvarar också beslutet att outsourca växelverksamheten med att företaget måste vara konkurrenskraftigt, annars får man inte uppdragen från landsting och kommuner.

Att företag håller på så här är inget nytt och knappast heller uppseendeväckande eller ens fel. Så här fungerar marknadsekonomin, den driver fram dylika märkliga beslut. Man kan inte lasta enskilda företag för de beslut de tycker sig vara tvungna att fatta för att hänga med i konkurrensen. Man kan tycka att det är dumt så det förslår men i en värld styrd av ekonomer är det hur vettigt som helst.

Men man undrar så smått hur stort ansvar beställaren har, i det här fallet kommuner och landsting. I business to business-situationer får den här typen av upplägg konsekvenser som de inblandade företagen får brottas med, och vi samhällsmedborgare behöver egentligen inte bry oss nämnvärt om det. Men kommuner och landsting, ringer det inte någon liten klocka här? Borde inte dessa instanser ta lite större ansvar för sina kunder än att skicka dem till underleverantörer som inte kan leverera de nödvändiga tjänsterna pga språkförbistring? Borde vi inte ställa lite högre krav än så på kommuner och landsting? Är det inte just därför vi som inte är marknadsliberaler, vi som vill att staten ska ha kvar åtminstone viss kontroll över tjänster som skola, vård och omsorg, motsätter oss privatisering eftersom vi påstår att företag tar mindre ansvar för medborgaren än staten gör?

Som det är nu, när man har blandat in privata underleverantörer i tjänster som kommuner och landsting borde ta ansvaret för, blir resultatet att ingen tar ansvar för slutprodukten. Att ”lägga ut på entreprenad” är bara ett annat sätt att säga ”vi avsäger oss ansvaret”. Vi har sett det förut, hur ansvaret hamnar mellan stolarna. Vi har sett det hos städarna som städar McDonald’s på nätterna för sju nätter i veckan för skitlöner, McDonald’s tog inte ansvar för det eftersom de hade lagt ut det på entreprenad. Sen kom Janne Josefsson och gjorde reportage och nu har McDonald’s anställt städarna. Och det är ju förstås bra att det händer något, men måste vi alltid skicka in Josefsson innan polletten trillar ner? Måste det alltid gå åt helvete innan någon inser att lösningen inte ens håller på papperet?

Nej kära kommuner och landsting, det här duger inte! Jag är med och betalar era löner, och jag kräver att ni tar större ansvar för era kunder. Så se nu till att reda ut den här skiten innan jag skickar Josefsson på er. Skäms!