Allt kan inte bara vara rosor och himmel och allt kan inte bara vara elände och helvete. Det måste finnas kontraster, så vi uppnår dynamik. Lika påfrestande som det är med frikyrkliga jönsar som prisar Gud vid varje givet tillfälle och är så där olidligt positiva hela tiden, lika påfrestande är det med emosar som alltid alltid målar sin lilla trånga låda som de sitter i med själens mörkaste svärta. Grungen led också av det här, killarna hade ju fan ingen humor! Jag klarar inte av folk utan humor, sen får de vara hur hypade de vill.
Tom Waits har förstått det här från början. Ingen kan vara svartare än Waits men ingen kan heller vara mer romantisk. Det här är ett exempel på hans romantiska sida.
Och alltid med humor, kom ihåg det. Humor! Annars blir det svarta bara fånigt. Jag lovar er alla emosar, ni gör bort er totalt om ni inte tar med humorn. Folk skrattar åt er bakom era ryggar. Jag skrattar åt er bakom era ryggar. Bättre människa än så är jag inte. Let that be a lesson to you.
Trevlig helg nu för fan, drick så mycket du orkar. Själv tänker jag bli åtminstone måttligt berusad på lördag, det har jag jävlarimej förtjänat.
fredag, september 12, 2008
Tom Waits - Falling Down
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Tom Waits är i princip allt man behöver. / Anders
Anders: Så är det.
http://uk.youtube.com/watch?v=EOrG1r3S6ZA
Underbar låt, Waits är bäst. Men lyssna för guds skull inte på Scarlett Johanssons cover av den.
Weichkartoffel>> Scarletts version är ju hur fin som helst (om än inte bättre ä originalet)!
Erik: Underbart klipp! Han har som sagt nära till humorn den gubben.
Weichkartoffel: Som sagt, det finns romantiska låtar med Waits och det finns mörka låtar. För att väga upp bör jag ta fram en mörk låt nästa gång, för den här gulligheten kväver snabbt. Har inte hört Scarletts version, men jag storgillar hennes stil i allt övrigt så helt kass borde den inte vara tycker jag.
David: Som jag sa till Weichkartoffel, hur kass som helst kan den inte vara. Hon har ju stil och integritet den flickan.
David: Tycker du? Smaken är som baken som den gamla klyschan säger, men jag får verkligen (dåliga) rysningar så fort jag hör hennes version. Har nästan förstört orginalet för mig.
Ia: Det är ett annat exempel på en fin romantisk låt med Waits. Klippet med Brucan är fullkomligt magiskt, den trubaduren lär ju liksom ha peakat vid det där tillfället och frågan är om han har hämtat sig än. Jag blir rörd av sånt där!
Skicka en kommentar