Fy fan, tänk dig att vara bisittare/expertkommentator på en sportkanal. Vilket meningslöst glassigt yrke. Bara sitta där och rita pilar och cirklar i paus, hysta ur sig den ena floskeln efter den andra och ingenting är fel och ingenting är rätt för det är ju egentligen bara en massa tyckande och inte en gnutta fakta så långt ögat kan nå. Egentligen är det märkligt att just sportkommentatorer i så stor utsträckning ägnar sig åt icke exakta vetenskaper och ändlösa analyser utan evidensgrund in i minsta detalj när sport i sig handlar om oerhört konkreta resultat typ 2-0 i halvtid, 2.40 i höjd eller nioåsjuttinio på hundra meter. Eller kanske är det just därför. Sport är i sig totalt självförklarande, det ena laget vann och det andra förlorade, men eftersom vi inte längre lever i en tid då Bosse Hansson bara hinner säga ”Välkomna till Råsunda, solen skiner” innan matchen blåses igång utan istället lever i en tid då sportsändningarna börjar TVÅ TIMMAR före matchstart så att alla sponsorer får tillräckligt med airtime, så finns det förstås en jäkla massa dötid att slå ihjäl. För det är precis vad det handlar om, dötid. Nivån på samtalen som förs i en sportstudio under dessa dötider är inte mycket högre än i dom där frågesporterna som går på dagtid, du vet ”två bokstäver.. börjar på k.. djur som råmar.. vad kan det vara.. det går fortfarande att ringa in..” och det är rent pinsamt att behöva stå ut med skiten. Det kanske märkligaste av allt är att SVT, som inte har reklamavbrott utan bara ”denna sändning sponsras av..”, också börjar sina sändningar två timmar före matchstart. Det blir alltså ännu mer meningslös utfyllnad på SVT, stackars Wikegård.
Du som är ung kanske inte minns hur det var men som tur är minns jag, för jag är gammal, så nu ska jag tala om hur det var förr. Skillnaden då mot nu är att då fanns inte ett skit av dessa söndertuggade och totalt meningslösa och ständigt upprepade analyser i sportsändningar. Det var PANG matchstart och PANG hejdå så fort domaren blåste av matchen. En befrielse i sig förstås bara att slippa skitsnacket, men det finns ytterligare en dimension i det här. Förr i tiden, back in the glorified non commercial days, så var det vi själva som stod för analyserna och skitsnacket. Både före, under och efter match. Och det må jag säga, det var fan så mycket roligare att tjabba med farsan eller polarna än att se Wikegård rita pilar. Framför allt så var det mer socialt, vi pratade ju för fan med varandra iaf. Nu sitter ju alla bara och glor, för allt är serverat. Allt är serverat.. tänk att man kan sammanfatta ett helt samhälles tillstånd i så få ord. Visst är det så? Visst, det är så.
4 kommentarer:
Det har du nog alldeles rätt i. Saknar Bosse Hansson. Det gäller inte bara sporten nej utan hela samhället. Allt jävla ältande!
När public service ska konkurera med marknaden på deras värdelösa villkor kan det bara bli skit.
Fråga kolon(:) Var sportintresset lägre förr innan det låg så jävla mycket pengar i skiten? Min gissning är: nej, jag tror inte det.
Nu är jag full så saker och ting kanske blir lite osammanhängande, men jag vill meddela att det initialt finns en poäng någonstans. Jag minns bara inte var jag la den.
Ia: Ja det är ett jävla ältande, och detta är ett av alla fenomen som jag minns fanns i USA när jag växte upp, som jag inte förstod och som jag var glad att jag slapp, men nu är vi där.
Ior: Du hittar säkert poängen idag, och jag håller med dig, jag tror inte heller sportintresset var lägre förr. Snarare tvärtom, det fanns inte så mycket annat jox som konkurrerade om tittarnas gunst då.
För mig som ickesportintresserad så är det helt obegripligt att någon kan få betalt för att vara sportjournalist öht.
De kan lära sig frågorna de ska ställa på en 2-timmars kvällskurs;
1.
Hur känns det nu?(Efter vinsten/förlusten/andraplaceringen.)
2. Hur är det med skadan?
3. När tror du att du kommer att vara tillbaka?
4. Hur har du laddat upp inför matchen/åket/loppet?
5. Hur tror du att dina chanser är?
Jag tror att jag kan ta jobbet, helt utan sportintresse, när jag tänker efter.
Skicka en kommentar